Familjeplanering för invandrarkvinnor i så kallade särskilt utsatta förorter har blivit en politisk fråga den här våren. Det har tagits upp av såväl Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi [1] som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, som nyligen uttalade att kvinnor inte bör få fler barn än de har råd att försörja [2]. Denna fråga bottnar i föreställningen att generösa bidragssystem hindrar integration – staten eller samhället bör därför, enligt detta resonemang, begränsa kvinnors reproduktion.

Engagemang för att bryta segregation och hög arbetslöshet bland invandrarkvinnor är viktigt, men de politiker som lägger ansvaret för bristande integration på att kvinnor får för många barn duckar från sitt eget ansvar. Den strukturella rasismen på arbetsmarknaden är välbelagd [3]. Bland personer med likartad utbildningsnivå tenderar utlandsfödda att i större utsträckning vara arbetslösa eller ha arbeten med lägre kvalifikationsnivå.

Makthavare som har ett uppriktigt engagemang för invandrarkvinnor i fattiga förorter bör åtgärda de ökande ekonomiska klyftorna, som befäster segregation och bidrar till ojämlik hälsa. Det är anmärkningsvärt hur lite fokus som riktas mot diskriminering och klassklyftor i den politiska debatten jämfört med hur mycket det nu talas om kvinnors reproduktiva beslut.

För oss som läkare verksamma på kvinnokliniker och mödravårdscentraler är jämlik tillgång till preventivmedel en högt prioriterad fråga. Mödravården måste bli mer jämlik, och vi välkomnar en kontinuerlig utvärdering av jämlikheten i tillgång till och kvalitet på preventivmedelsrådgivning. Snarare än krav på förbättrad tillgång till barnmorskor och gynekologer i utsatta områden tycks det nu handla om en offensiv familjeplanering som strider mot vår professions etiska riktlinjer.

Hur arbetsmarknadsministern tänkt kontrollera att utlandsfödda kvinnor inte får fler barn än de har råd att försörja är ännu inte preciserat. Exakt vilka kvinnor som anses få problematiskt många barn är också otydligt, men det handlar om kvinnor i fattiga förorter. Klass, kön och etnicitet samverkar, och det är en farlig förenkling att endast tala om de berörda kvinnornas härkomst utan att nämna klass. Att kvinnor bildligt talat gisslanhålls i syfte att plocka hem politiska poäng är ett sorgligt uttryck för den populism de politiska partierna tävlar om att uppvisa.

Vi litar på att våra kollegor – barnmorskor och gynekologer – inte kommer att låta sig påverkas av politiska uttalanden om begränsade reproduktiva rättigheter för invandrarkvinnor i ekonomisk utsatthet. Vi måste stå stadigt i vår övertygelse att endast kvinnan själv har rätt att besluta om sin egen reproduktion. Reproduktiva rättigheter innebär både rätt till utbildning om sex och samlevnad, preventivmedel och abort samt att ingen ska kunna begränsa en annan människas rätt att reproducera sig. Makten över kvinnors kroppar är helt och hållet deras egen.