Palliativ vård får den som lider av en livshotande sjukdom. Syftet är att patienten ska kunna ha ett så aktivt och bra liv som möjligt, trots sitt sjukdomstillstånd. Det är en vårdform och ett förhållningssätt där alla insatser ska vägas samman utifrån för- och nackdelar för att optimera patientens välbefinnande och lindra lidande i livets slutskede. Palliativ vård innebär inte per automatik behandlingsbegränsningar och ska absolut inte förväxlas med någon form av dödshjälp. Det är mycket olyckligt att missuppfattningar som dessa har fått plats i samhällsdebatten.

Under pandemin har det blivit uppenbart att kunskapen om den palliativa vården behöver stärkas, inte bara bland patienter och anhöriga utan även bland vårdpersonalen. Inom äldreomsorgen i Region Stockholm förtydligar vi nu hur läkarna ska föra dialog med den enskilde om hur man ser på framtiden och insatser vid försämrat tillstånd. Närstående ska involveras i samtalet om den enskilde vill det. Detta är ett viktigt steg för att stärka vården i livets slutskede och motverka missförstånd, men även hjälpa anhöriga att bearbeta vad som händer och vad som kan komma att hända.

Som inom många andra vårdområden är tyvärr även den palliativa vården inte jämlik runtom i landet. Siffror från 2020 visar att i Stockholms län hade nästan 27 procent tillgång till specialiserad palliativ kompetens under sista veckan i livet. För invånarna i Västernorrlands län fick färre än 10 procent ta del utav detta.
Men oavsett hur statistiken ser ut är vi inte nöjda i Region Stockholm. Även här ser vi ett behov av att stärka den palliativa vården. I regionens budget för 2022 satsade vi därför sju miljoner kronor för att ta fram utbildningsmaterial för att höja kunskapen bland såväl läkare som sjuksköterskor inom äldreomsorgen.
Men det är inte bara inom äldreomsorgen som den palliativa vården behöver stärkas, och vi kommer att behöva göra fler satsningar framöver. Det är positivt att även akutsjukhusen i Stockholm har ökat sitt intresse för den palliativa vården.

Utöver att höja kunskapen bland vårdpersonalen behöver vi även en sansad debatt om den palliativa vården. Coronapandemin innebar en stor påfrestning på hela samhället. I hysterin som blev framkom känslomässiga uttalanden, vilket var mycket olyckligt. Felaktiga uppfattningar och missförstånd om vad den palliativa vården innebär riskerar bara att missgynna de allra mest sköra patienterna. Inom samhällsdebatten behöver vi tala om, och diskutera den palliativa vården utifrån fakta. Vi som styr regionerna behöver satsa mer på de som befinner sig i livets slutskede.