Etisk stress uppstår när någon inte kan agera i linje med vad han eller hon anser är rätt och är associerad till utbrändhet och psykisk ohälsa [1, 2]. Bristande resurser på akutmottagningar och i vårdapparaten skapar etisk stress hos läkare och leder till ojämlik vård. Det är slutsatsen av en intervjustudie med tolv läkare som genomfördes under coronapandemin.

I vår intervjustudie ombads läkare från två akutsjukhus i Region Stockholm att dela med sig av sina erfarenheter av etisk stress. Studien visar att etisk stress är ett både vanligt förekommande och accepterat fenomen och att orsaken ofta är ojämlik vård till följd av resursbrist. Resultaten bekräftar ytterligare vad Stockholms sjukvårdsupprop länge drivit ett ihärdigt arbete för att uppmärksamma, nämligen att många läkare upplever att de bedriver en orättvis vård.

Läkarna gav flera exempel på ojämlik och orättvis vård – vissa obehagliga och en del olagliga. En ung patient tvingades exempelvis vänta åtta timmar på intensivvård. Under tiden belastades akutmottagningen, och enligt läkaren riskerar patienten bestående skador på grund av väntetiden. Andra exempel handlar om äldre patienter som tvingats vänta länge på akuten trots ett färdigt inläggningsbeslut, något som visats leda till ökad 10-dagarsmortalitet [3]. Enligt läkarna i studien resulterade väntetiden i vanvård till följd av akutens begränsade omvårdnadsresurser.

Jämfört med andra EU-länder har Sverige ett lågt antal vårdplatser per capita [4]. Detta bidrar till ett pressat vårdsystem med lite svängrum för ökande patientflöden. Läkarna i vår studie ansåg att mer resurser och fler vårdplatser skulle minska den etiska stress de upplever. En annan slutsats är att läkarna mådde bättre när de fick vara med och bestämma över sin arbetssituation. Hade de fått delta i beslut om akutmottagningens arbetssätt under coronapandemin hade frustration på grund av en oförutsägbar arbetsmiljö kunnat minskas.

Rapporterna om patienter som drabbats av ett pressat vårdsystem skulle kunna ses som olyckliga undantag, men det stora antalet händelser och orsakerna bakom dem måste ses som ytterligare evidens för att det behövs mer resurser där vården praktiskt utförs.

Enligt en Novusmätning är sjukvården den viktigaste frågan i höstens val [7]. Trots detta saknar vi en politisk debatt och diskussion om vården. Den genomsnittliga väntetiden på Stockholms akutmottagningar ökar trots färre patienter [8]. Det är hög tid att ta ansvar för hur vårdpersonalen ska kunna balansera sjukhusens sparkrav mot patienternas behov. I nuläget tvingas personalen arbeta hårt för att räcka till och samtidigt stå som representanter för en stundtals undermålig vård.

När ansvariga chefer och folkvalda politiker inte vill erkänna att patientsäkerheten är hotad förnekar de ett samhällsproblem och bortser från erfarenheter hos vårdpersonal och patienter. För att åstadkomma förändring krävs att våra ledare och folkvalda lyssnar på vårdpersonalens berättelser och agerar. Vårdpersonalen måste få vara med och bestämma hur vården ska bedrivas.

I september vill vi kunna rösta för bättre rustade akutmottagningar, med mer resurser och en bättre och mer jämlik vård. Det är hög tid att ansvariga regionpolitiker presenterar sina planer för detta.