Överdiagnostik är ett problem för samhället och hälso- och sjukvården som får alltför lite uppmärksamhet. Redan under läkares grundutbildning brukar dock betydelsen av att ha en tydlig indikation för undersökningar och prov läras ut. Att ställa sig frågor som »kommer svaret att påverka handläggningen?« och »hur hanteras ett avvikande svar?« betonas.

På vårdcentralen är önskemål om allmän provtagning i screeningsyfte, en »hälsokontroll«, inte ovanligt. Det dessa patienter oftast önskar är att få reda på om de bär på eller riskerar att få någon sjukdom. Faktum är dock att provtagning är meningsfull endast om det finns en tydlig frågeställning och att de flesta medicinska undersökningar ger begränsad information i frånvaro av en klinisk fråga. Såväl Cochrane som SBU har slagit fast att hälsoundersökningar inte ger hälsonytta [1, 2].

Ett vanligt lidande i samhället är hälsoångest, där svårigheter att tolka kroppsliga förnimmelser leder till extensivt vårdsökande. Att göra undersökningar i lugnande syfte är sällan framgångsrikt. Provtagning och utredningar gör ofta oron större. Inte sällan görs orimliga utredningskaskader till följd av fynd av någon mindre avvikelse utan säker relevans. Människor med hälsoångest är extra sårbara för olika provtagningsföretags påståenden.

Övertron på nyttan av tidig diagnostik i vården och samhället i stort gör att människor tror att slumpmässig provtagning är bra. Att det alltid är bra att hitta sjukdom tidigt är dock en falsk premiss. Sjukdomar har förlopp. Nyttan med att upptäcka en sjukdom ökar med symtomens allvarlighetsgrad och/eller framtida konsekvenser. Nackdelar med att hitta eller behandla sjukdomen är dock ungefär lika stora i hela förloppet. Sjukdomar kan också gå över av sig själva eller vara subkliniska genom en människas liv.

Sjukdom i tidigt skede presenterar sig annorlunda än sjukdom i senare skede. Överlappningen mellan symtom på sjukdom och symtom av det normala livets växlingar är stor. Det leder till att tidig diagnostik ger större risk för överdiagnostik och feldiagnostik.

Träffsäkerheten hos test påverkas av prevalensen. I en oselekterad bred population blir falskt positiva testresultat vanligare än sant positiva. En bred screening för sjukdom riskerar på grund av mängden »falsklarm« att vara till mer skada än nytta. Det leder till mer onödig vård, stora kostnader, oro och lidande samt ger undanträngningseffekter.

Det är därför anmärkningsvärt att Carl Johan Östgren, professor i allmänmedicin och medicinsk redaktör i Läkartidningen, förespråkar kommersiellt driven testning utan indikation [3]. Som allmänläkare blir vi mycket bekymrade över att han öppet stödjer ett kommersiellt bolag som bedriver en marknadsföring som i våra ögon är oetisk och innehåller osanna påståenden om hälsovinster. Det skadar inte bara hans egen trovärdighet som akademisk företrädare, forskare och medicinsk redaktör, utan också den akademiska allmänmedicinen.

Läs repliken:

Nej, jag förespråkar inte kommersiellt driven testning