Replik. Oskar Lindfors och medförfattare blandar i sitt debattinlägg i Läkartidningen, »Problematiskt att förringa problemet med överdiagnostik«, ihop hälso- och sjukvårdens uppdrag med verksamheter som tillhandahåller egeninitierade och egenfinansierade blodprovsanalyser, som har ett annat syfte.

Sammanblandningen blir särskilt tydlig när författarna talar om screening, som enligt Socialstyrelsen innebär en systematisk undersökning av en population för att identifiera personer som har ett visst tillstånd eller en viss sjukdom eller som löper en ökad risk att få tillståndet eller sjukdomen. Detta är således någonting helt annat än egeninitierad och egenfinansierad provtagning.

Författarna talar svepande och utan konkreta belägg om att egenfinansierad provtagning skulle skapa en rad problem för sjukvården, och nämner bland annat undanträngningseffekter. Men det kan precis lika gärna vara tvärtom – det vill säga att egenfinansierad provtagning bidrar till en minskad efterfrågan av sjukvårdsbesök som i vården kan upplevas som onödiga. Kort sagt: vi vet inte, trots författarnas trosvisshet i frågan.

I inlägget påstås att jag förespråkar kommersiellt driven testning. Det är felaktigt. Däremot tror jag, oavsett vad vi i vården tycker, att trenden med ökande efterfrågan i samhället på mätbara tjänster inom hälso- och friskvårdsområdet är här för att stanna. Då blir det bekymmersamt att författarna verkar vilja frånkänna individen en förmåga och rätt att själv besluta om vilka blodprovsanalyser man vill bekosta. Jag har svårt att se att det skulle vara »problematiskt« att ha möjlighet att få information om exempelvis sina lipider och blodsockervärden.

Vi kan ha olika uppfattningar i den här frågan, men att min uppfattning skulle vara så »anmärkningsvärd« att den skadar förtroendet för den akademiska allmänmedicinen är väl ändå att ta i.

Läs debattinlägget:
Problematiskt att förringa problemet med överdiagnostik

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Carl Johan Östgren deltar i Werlabs Medical Board.