Den som googlar den medicinska termen mastektomi (amputation av kvinnobröst) får inte bara upp länkar om operation av bröstcancer, utan ofta också reklam från privata plastikkirurger som vänder sig till personer med könsdysfori. En del patienter som är obekväma med sin kvinnokropp står inte ut med att vänta i de årslånga köerna till utredning inom den offentliga vården. De väljer i stället att betala med egna pengar för att avlägsna sina bröst. Några skaffar sig även testosteronpreparat på mer eller mindre illegala sätt.

Men medan import av dopningsklassade läkemedel är olaglig, finns det inget hinder för plastikkirurger att erbjuda kroppsligen helt friska kvinnor en palett av ingrepp med förstoring, förminskning, förändring eller helt borttagande av kvinnobröst. Att operera bort brösten kostar runt 40 000 kronor, och kunden kan i regel välja om hen vill behålla bröstvårtorna eller få en helt slät bröstkorg.

Det är i Sverige inte tillåtet att operera könsorganen på barn för att få dessa att likna det motsatta könet, medan vuxna med diagnosen transsexualism kan ansöka om sådana ingrepp. Borttagande av bröst är däremot inte reglerat i lag, och Socialstyrelsen skriver i sina nuvarande råd och anvisningar att sjukvården även före 18 års ålder kan erbjuda att operera bort brösten när väl diagnosen transsexualism är fastställd.

Många blev upprörda när »Uppdrag granskning« år 2019 avslöjade att BUP-teamet vid Karolinska sjukhuset (KS) låtit operera bort brösten på flickor så unga som 14 år [1]. Mellan 2013 och 2019 opererade KS bort bröst på 134 barn och unga vuxna (14–20 år). Då försvarade chefen på Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården detta i Aktuellt-studion i SVT [2]. Tre år senare har Socialstyrelsen svängt och förordar en större försiktighet med oåterkalleliga ingrepp. Men varken Socialstyrelsen, sjukvården eller våra politiker hade räknat med att unga patienter skulle hoppa över utredningen, be om pengar via »crowdfunding« på nätet och söka sig till privata kirurger.

På klinikernas hemsidor skriver privata plastikkirurger att de erbjuder sig att operera patienter med diagnosen transsexualism. Men på Reddit och andra nätforum tipsar transpersoner varandra om kliniker som i verkligheten inte alls kräver någon genomgången utredning: »[x-]kliniken […] är villiga att göra en dubbel mastektomi utan diagnoserad könsdysfori. De är dock mer försiktiga med minderåriga men har du annat underlag från vanlig psyk eller dylikt att du skulle må bra av operation går det bra med det.« RFSL Ungdom går ut med motsvarande information [3], men nämner inga kliniker vid namn.

Orsaken till att den offentliga vårdens kirurger bara vill operera färdigutredda patienter är förstås oron för att patienten senare ska ångra detta oåterkalleliga ingrepp. En som verkligen ångrat sin mastektomi är den modiga kvinnan bakom en webbplats [4] som sprider information och samlar berättelser från tidigare transpersoner som ångrat sig och detransitionerat tillbaka till sitt födelsekön.

Om det är sant (vilket upprepat beskrivs på nätforum) att privata plastikkirurger opererar patienter utan diagnos så begår dessa kirurger visserligen inte något brott i lagens mening, men de går emot Socialstyrelsens råd och riskerar att få kritik om Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) skulle starta en granskning.

Personer med köndysfori lider verkligen, och vi i vården inser att vissa patienter förmodligen kan få ett mer drägligt liv om medicinska åtgärder kan ändra kroppen till att likna det motsatta könet mer utanpå. Men det får inte bli fel. Varje patient som ångrar sig är en katastrof som vi borde kunnat undvika.

Unga personer som inte är transsexuella får inte lov att sterilisera sig förrän vid 25 års ålder. Det verkar rimligt att sätta samma åldersgräns även för oåterkalleliga ingrepp vid könsdysfori.