Det finns en tydlig länk mellan anatomi och radiologi. Med god kunskap om den topografiska anatomin kan man översätta tvådimensionella bilder till tredimensionella. Bildgivande ultraljud har vuxit fram som ett viktigt radiologiskt diagnosredskap inom flera medicinska specialiteter. Undervisning i ultraljud bör därför tidigt ingå som en del av en blivande läkares grundutbildning, företrädesvis redan tillsammans med anatomiundervisningen.

Intresset för att lära sig använda och tolka ultraljud har också ökat bland läkarstudenter, som ser det som en nödvändig färdighet i sitt framtida yrkesutövande [1]. Med den tekniska utveckling som sker mot allt lättare och billigare utrustning kan man ana att ultraljudet kan komma att bli lika självklart för läkaren som stetoskopet historiskt varit [2].

Ultraljud som del i den grundläggande medicinska utbildningen är en av de senaste satsningarna inom läkarutbildningar internationellt [3]. Vid bland annat universiteten i Heidelberg och Cambridge riktas ultraljudsundervisning till studenter redan under första läsåret.

Systematiska översikter visar på fördelarna med att integrera ultraljud i anatomiundervisningen [4]. Man har bland annat upplevt dynamiken i anatomiska strukturer, man får en bättre känsla för anatomiska strukturers topografi och ökad motivation till anatomistudier. Det senare uppnås genom att undervisningen redan på ett tidigt stadium blir mer kliniskt orienterad och praktiskt verklighetsförankrad.

I anatomiundervisningen inom läkarprogrammet vid Karolinska institutet (KI) har studenterna fått lära sig att identifiera anatomiska strukturer genom traditionella helkroppsdissektioner, plastmodeller, datoriserat visualiseringsbord med avidentifierade datortomografi-, magnetresonanstomografi- och slätröntgenbilder, samt med hjälp av tredimensionella anatomiapplikationer.

Under kursen »Basvetenskap 3: Anatomi, histologi och basal klinisk konsultation och undersökning» (som för första gången getts under andra terminen i det nya sexåriga läkarprogrammet vid KI), har ultraljudsundersökningar med praktiskt handhavande introducerats genom ett samarbete mellan specialistläkare i radiologi och ämnesföreträdare i anatomi. Studenterna fick totalt 10 timmar ultraljudstid, varav drygt 3 timmars praktisk träning med handledare samt anatomiska frågeställningar på inspelade ultraljudsundersökningar och in- respektive efterinläsningsmaterial. Studenterna undersökte varandra och fick således ett unikt pedagogiskt tillfälle som både lärare och student. Vid eventuella fynd följdes gängse etiska rutiner på KI:s läkarprogram.

Efter momentet gick 144 studenter upp till examination, varav 108 nådde godkänt resultat i ultrasonografisk förståelse av abdominell anatomi (total andel godkända vid examinationen var 97/144). Studenterna blev i större utsträckning godkända på ultrasonografisk anatomi än övrig anatomi på kursen. Vi ser att det finns en utvecklingspotential och därför görs fortsatta satsningar vid institutionen för neurovetenskap för att öka tillgången till ultraljudsutrustningar.

Den här första gruppen av studenter vid KI har nu fått bekanta sig med ultraljud tidigt i utbildningen med ett positivt resultat. Studier har visat att tidigt användande av ultraljud inom anatomiundervisningen stärker studenternas kunskaper i anatomi [5] och deras kliniska kompetens när de börjar arbeta som läkare [6].

Med tillgång till bildgivande diagnostiskt ultraljud som komplement till anamnes och status i den kliniska undersökningen finns en framtida potential som kan bidra till både förbättringar och besparingar inom sjukvården.