Nephropathia epidemica, eller sorkfeber, rapporterades första gången i Sverige 1933 då Gustaf Myhrman beskrev tre fall från Jämtland [1]. Sorkfeber är en zoonos orsakad av ett hantavirus (Puumalavirus) som har skogssorken (Myodes glareolus) som naturlig värd (reservoar). Sjukdomen har länge ansetts vara begränsad till norr om Dalälven, men verkar under de senaste decennierna ha spridit sig söderut [2].

Det första sorkfeberfallet i Skåne upptäcktes 2018 och rapporterades året därpå i Läkartidningen [3]. Patienten, som inte vistats i endemiskt område, insjuknade först i ospecifika symtom som feber, muskelvärk och luftvägsbesvär. Senare utvecklades oliguri och näsblödningar. Laboratoriemässigt sågs måttligt förhöjt CRP, trombocytopeni och gradvis stigande kreatininvärden. Patienten förbättrades av symtomatisk behandling, och efter en polyurisk fas normaliserades kreatininvärdet.

Med anledning av detta för Skånes del helt nya fall av sjukdomen initierade vi ett projekt där drygt 70 skogssorkar samlades in med slagfällor som satts ut kring patientens hem och i de närmaste omgivningarna. Före insamlandet erhölls etiktillstånd från Jordbruksverket och jakttillstånd från Naturvårdsverket. Lungorna hos djuren analyserades med PCR-teknik vid Zoonosis Science Center (ZSC) i Uppsala. Där påvisades Puumalavirus med unika gensekvenser som skiljer sig från de Puumalavirus-stammar som förekommer i norra Sverige.

Våra resultat indikerar att Puumalavirus finns bland skogssorkar i Skåne och att sorkfeber bör vara en differentialdiagnos i södra Sverige. Sorkfeber verkar sprida sig till alltmer tätbefolkade delar av landet, och antalet fall riskerar därmed att öka. Med tanke på att sorkfeber kan ge blödningsmanifestationer och akut njursvikt kan ett ökat antal fall få konsekvenser inte bara för individen utan även för samhället, i form av ökade sjukvårdskostnader.

Spridningen av sorkfeber överensstämmer med den globala trenden med allt större geografisk spridning av ett flertal virala zoonotiska infektionssjukdomar, till exempel TBE, nilfeber, denguefeber och Krim–Kongofeber.

Global uppvärmning kan vara en faktor som påverkat spridningen [4], minskad biodiversitet en annan [5]. Gensekvenserna hos »våra« skogssorkars Puumalavirus stämmer bäst överens med tidigare studerade gensekvenser från Finland och Ryssland. Det vore därför av framtida intresse att studera hur viruset spridit sig till Skåne, särskilt då dess gensekvenser skiljer sig från tidigare kända svenska virusvarianter.

Vi vill uppmärksamma kollegor i södra Sverige på att ha sorkfeber i åtanke vid handläggning av patienter med karaktäristisk symtombild.