De nationella demonstrationer som utlöstes av den iranska kurdiska kvinnan Zhina Mahsa Aminis död, efter att hon blivit brutalt misshandlad av Irans så kallade moralpolis, har nu gått in på sin tredje månad.

De iranska myndigheterna har reagerat mycket brutalt och omänskligt på de fredliga protesterna, som främst organiseras av unga kvinnor och studenter i Iran. De iranska militärstyrkorna skjuter för att döda. Enligt internationella rapporter har hittills uppemot 400 av demonstranterna – bland dessa ett 40-tal barn – dödats av skarp ammunition, metallpelletar på nära håll eller efter dödlig misshandel [1]. Hittills har cirka 15 000 demonstranter arresterats och förts till tortyrkammare utan tillgång till grundläggande sjukvård [2]. Många dör under tortyren de utsätts för.

Många vittnesmål och rapporter tyder på att de skadade demonstranterna nekas vård och behandling på sjukhus och andra vårdcentraler [3, 4]. Många dör också av infektionssjukdomar på grund av bristande tillgång till antibiotika och nödvändiga kirurgiska ingrepp, och de som tagits in på akutmottagningar överlämnas eller hämtas av militärstyrkorna och förs till fängelser utan tillgång till akutvård [5]. Vårdpersonalen behandlar ofta skadade demonstranter under hot och riskerar att häktas på grund av att de inte samarbetar med militärstyrkorna genom att anmäla demonstranter som söker vård [6].

I många internationella deklarationer och konventioner ses hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet [7, 8]. Ändå nekar den islamiska republiken Iran de skadade och fängslade demonstranterna tillgång till nödvändig och grundläggande akut sjukvård.

Att tusentals iranier nekas den grundläggande rätten till vård har uppmärksammats av flera internationella organisationer – bland annat WMA (World Medical Association) – men har dessvärre inte bevakats i någon större utsträckning av internationella massmedier [9, 10].

Även läkarstudenter och läkare finns bland dem som dödats och häktats av militärstyrkorna i Iran. De internationella hälsoorganisationerna bör agera för att säkerställa att sårade och fängslade demonstranter i Iran får tillgång till grundläggande sjukvård, men även för att skydda och säkra arbetsmiljön och arbetsförhållandena för sjukvårdspersonal så att vården blir en säker plats för både patienter och personal.