Vi har nyligen haft förmånen att få delta i utbildning och workshops med studierektorer och specialistläkare från flera olika specialistområden och olika delar av USA. Utbildningen hölls av ACGME (Acreditation Council for Graduate Medical Education) som sedan 1980-talet deltar i ackreditering av motsvarande vår ST-utbildning i USA [1].

För att bedöma och definiera utbildningsläkarens utbildningsnivå används vanligtvis den kompetensbaserade utvecklingsmodellen Milestones [2]. Även om vi kan se slående likheter och utmaningar är en påtaglig skillnad mellan Sverige och USA att man där gör bedömningar av utbildningsläkarens självständighet enligt Milestones i princip varje vecka.

Mellan varje randning görs överlämningar med sammanfattning och rapport, och var 6:e månad görs avstämningar vid så kallade CCC-möten (clinical competency committees) där man avgör på vilken nivå utbildningsläkaren befinner sig och vad som behövs framöver. Man verkar också ha en tuffare inställning till utbildningsläkarna – den som inte uppfyller målen kan när som helst få avsluta sin utbildning.

I Sverige arbetar vi företrädesvis med så kallade sit-in-bedömningar, exempelvis MINI-CEX (Mini-clinical-evaluation-examination), CBD (Case Based Discussion) och DOPS (Direct observation of procedural skills), som alla är väldokumenterade bedömningsmetoder. Det saknas dock ofta tid för medsittning, trots intresse från handledare och fakultet. Utbildningsläkaren kan behöva jaga tillfällen och personer för genomgång och sit-in respektive video-sit-in.

Fler och kortare bedömningar med fokus på den enskilda utbildningsläkarens kunnande, bemötande, yrkesutövande, skicklighet i olika moment skulle kunna ge bättre resultat jämfört med om man måste invänta en planerad bedömning, som är beroende av tidsåtgång, deltagare, patient och lokala förutsättningar.

Inspirerade av våra kursdagar vill vi framhålla ett bedömningsverktyg för snabba strukturerade bedömningar av utbildningsläkare med möjlighet till feedback i närtid – SNAPPS (summarize, narrow, probe, plan and select) [3]. SNAPPS är en handledningsmodell i sex steg för presentationer av och resonemang kring patienters problem där studenten/utbildningsläkaren är aktiv och leder samtalet. Modellen, som redan används under grundutbildningen på några lärosäten i Sverige, kopplar ihop utbildningsläkarens tänkande och resonemang med handledarens.

Utbildningsläkaren summerar, avgränsar, analyserar och ställer sedan frågor till handledaren för diskussion. Avslutningsvis får utbildningsläkaren ge förslag på handläggning och diskutera den, för att sedan tillsammans med handledaren identifiera vad hen behöver lära sig mer om eller träna på inför nästa gång. De olika stegen hjälper handledaren att förstå hur utbildningsläkaren resonerar, vad hen är osäker på och hur utvecklad läkarens förmåga till kliniska resonemang är. Handledaren kan därmed avgöra vilket stöd utbildningsläkaren behöver för att bli mer självständig [4].

Världshälsoorganisationen WHO skrev 1978 att det avsedda resultatet av ett kompetensbaserat utbildningsprogram är »en vårdpersonal som kan utöva medicin på en definierad kompetensnivå, i enlighet med lokala förhållanden, för att möta lokala behov« [5]. Detta gäller fortfarande, och vi bör sträva efter en specialistutbildning som möter dessa krav och förväntningar.