En färsk studie publicerad i BMJ Global Health [1] visar att uppskattningsvis 1 miljard unga människor i åldrarna 12–34 år globalt riskerar att drabbas av hörselskador på grund av de ljudnivåer de utsätts för i hörlurar, på diskotek och på rockkonserter, etc. Nästan varannan ungdom i åldersgruppen tillhör riskgruppen.

Risken för hörselnedsättning beror på ljudstyrkan, durationen och frekvensen av bullerexponeringen. Tillåtna bullernivåer beräknas ofta utifrån gränsvärden för arbetsplatser [2] och varierar dessutom i olika regioner och organisationer [3]. Ljudintensitet (decibel, dB) mäts på en logaritmisk skala. Hur länge man kan vistas i en viss ljudmiljö innan man riskerar hörselskada förändras alltså drastiskt med ljudnivån [2]. Ungdomar kan dra upp hörlursvolymen till 105 dB, och ljudnivån på nöjesställen varierar från 104 till 112 dB, vilket överskrider tillåtna nivåer även för korta tidsperioder.

Den tidigaste indikationen om skador på innerörat är att några nervtrådar lossnar från hörselcellen [5]. När innerörat upprepade gånger utsätts för relativt höga ljudnivåer kopplas fler nervtrådar ur och mindre ljudinformation skickas till hjärnan. Det lömska med skadeprocessen på hörselnerven är att den inte märks förrän det är för sent. Det är först när ett större antal hörselnervtrådar dött som man noterar att hörseln fungerar sämre, främst i situationer med bakgrundsljud (till exempel på restaurang eller i lite större sällskap).

För att vetenskapligt kunna påvisa risker för hörselskada på grund av skadligt musiklyssnande hos unga krävs kunskap. Studien i BMJ Global Health [1] tyder nu på att överexponering för ljud och musik är mycket vanlig hos ungdomar och unga vuxna. Det finns nu ett akut behov av att vi i Sverige granskar den refererade studien seriöst. Rätt åtgärder bör sättas in och skadlig skrämselpropaganda undvikas. Beslut om åtgärder måste kunna grundas på fakta om de generationer i Sverige som utsatt sig för risken att skada sin hörsel.

Ett rimligt antagande är att det bland de cirka 1 miljon svenskar som (i åldrarna 15–30 år) utsatts, eller utsatt sig själva, för musik i hörselskadliga doser finns många som fått hörselproblem senare i livet. Svenska bullerforskare bör analysera hörseldata från individer födda 1970 och senare som finns tillgängliga hos bland annat Statistiska centralbyrån. Jämförelser med äldre generationer kan bekräfta om antalet drabbade har ökat, minskat eller är oförändrat.

Rekommendationer och folkhälsokampanjer är klassiska sätt att försöka minska risker. WHO har olika standarder, rekommendationer och andra verktyg som kan underlätta utvecklingen och genomförandet av politiska ställningstaganden och folkhälsoinitiativ för att främja ett säkert musiklyssnande globalt, men om forskarvärlden inte kan bevisa skadeeffekten blir kampanjer och rekommendationer verkningslösa och allmänhetens tilltro till myndigheterna riskerar att minska.

Sverige är internationellt ledande när det gäller denna typ av studier och bör ta på sig ledartröjan. Hittills har BMJ-studien uppmärksammats i tv och andra medier. Vi vill uppmana svenska politiker och myndigheter att agera för att främja ett säkert musiklyssnande hos allmänheten (särskilt hos unga individer).