Bastjänstgöringen (BT) är en del av den större reform där den svenska grundutbildningen till läkare förlängs från 5,5 till 6 år och samtidigt blir direkt legitimationsgrundande. BT är en fristående (men obligatorisk) första del av specialiseringstjänstgöringen (ST) för alla som inte genomgått allmäntjänstgöring (AT) och påbörjar sin ST-utbildning efter 1 juli 2021. Bastjänstgöringen ska vara minst 6 månader och är målstyrd. Den ska innehålla minst två obligatoriska placeringar inom primär- respektive akutsjukvård – totalt max fyra placeringar [1].
Under 1990-talet utvecklades AT-provet, som sedan 2012 är digitaliserat (eAT-provet). eAT-provet anses vara en viktig del i det ansvar vårdgivare och regioner har för att säkerställa tillräckliga kunskaper inför läkarlegitimation. I samband med införandet av BT kommer AT att fasas ut, men eAT-provet blir kvar åtminstone fram till 2029 (sannolikt längre), eftersom vi ett antal år framåt i praktiken kommer att ha två parallella svenska läkarutbildningar.
eAT-provet har i sig en utbildningsfunktion, eftersom de som examineras förbereder sig med studier av de olika delområdena. I den nya läkarutbildningen kommer legitimationen att utfärdas utan ett nationellt kunskapsprov som kan säkerställa att de blivande läkarna inhämtat en miniminivå av teoretiska och kliniska kunskaper.
Ett nationellt kunskapsprov behövs för att
- garantera en kunskapsnivå som är tillfyllest och förenlig med god patientsäkerhet; n viktig princip är att eftersträva oberoende granskning (peer review) av kvaliteten inför utfärdande av legitimation
- säkerställa hög och jämn kvalitet på de medicinska utbildningarna genom möjligheten till regelbundna och täta jämförelser mellan lärosäten och huvudmän
- kunna jämföra svenska universitet med utbildningar i andra länder.
Resultaten på eAT-proven har hållit en hög och jämn kvalitet vid de olika lärosätena. Läkare med svensk grundutbildning har genomgående haft goda resultat (låg andel underkända), medan läkare med utländsk utbildning haft sämre resultat [2].
Det är ännu oklart hur kvalitetskontrollen av den nya 6-åriga läkarutbildningen och efterföljande BT ska genomföras. Räcker godkänd BT och universitetens revisioner av de egna utbildningsprogrammen (som vanligen görs vart 5:e–7:e år) som kvalitetskontroll när den regelbundna kontrollen på nationell nivå (fyra eAT-prov/år) försvinner?
BT väcker även tanken på en EU-ackreditering. Oss veterligen har detta inte varit aktuellt, och inte heller att införa en betygsskala på läkarutbildningen. En högre gräns för godkänt vore önskvärd.
Nationella EPA-mål (förtroendebaserade professionella aktiviteter) har tagits fram för den nya läkarutbildningen [3]. Kanske kan de ligga till grund för en nationell ackreditering av läkarlegitimationen, i kombination med erfarenheter från eAT-provet och kunskapsprovet för läkare legitimerade utanför EU/EES (inklusive OSCE; objective structured clinical examination)? Examinationen skulle kunna ske efter avslutad grundutbildning, alternativt under pågående BT.
Referenser
- Ström M. Trevande start för läkarnas bastjänstgöring. Läkartidningen. 26 maj 2021.
- Olsson D, Skoglund I, Carlborg A. Resultat på eAT-provet varierar stort beroende på examensland. Läkartidningen. 2021;118:20119.
- Rosengren B. Tio väsentliga aktiviteter framtagna för läkarprogrammen. Läkartidningen. 2019;116:FWDR.
Det är också viktigt att notera att många länder som saknar nationell tenta har detaljerad extern granskning av examinationerna. I exempelvis England finns ett system med externa examinatorer. De externa examinatorerna ska få del av tentorna, och allt relevant material, samt delta i bedömningen. Examinatorerna skriver därefter en rapport där de bland annat jämför nivån för godkänt med jämförbara examinationer på andra orter. Se för mer detaljerad beskrivning: (länk: https://academic.admin.ox.ac.uk/external-examiners )
Då våra utbildningar får mer betalt då studenterna godkänns finns incitament på universiteten att sänka kraven. I avsaknad av betyg minskar också studenternas krav på tentornas kvalité. Press på kursledning från både studenter och ekonomerna kan bara leda åt ett håll. Risken att någon av orterna vid något tillfälle råkar sänka sina krav i något ämne får betraktas som stor.
Universitetskanslerämbetets mer övergripande granskningar kan inte jämföras med de som förekommer i exempelvis England och fungerar inte som enda kvalitetskontroll.
Att lyfta att studenterna kan få ångest och oro inför en nationell tenta som skäl att avstå är inte tillräckligt. Examinationen behöver inte nödvändigtvis ha en hög godkäntgräns för att fylla ett av syftena - att ge feedback till utbildningsorterna angående kvalitén på undervisningen inom de enskilda områdena. Om det då är studenter som ändå inte klarar examinationen bör de inte arbeta självständigt med våra patienter. Dessutom, om studenterna inte kan hantera ångest inför en examination blir det sannolikt också svårt att hantera behandlingen av en akut svårt sjuk patient.
Jag känner inte till något land som varken har nationell tenta eller extern granskning av examinationerna, vilket i mina ögon är heltokigt. Det här är en förtroendefråga för den svenska läkarutbildningen. Må författarna få starkt gehör så att en eller två gemensamma examinationer införs.
Här är inte plats för alla anekdoter. Innan examen i London kom pö en pö en handfull studenter till avdelningen och bad att få öva sig. Då det inte var allmänt känt att jag skulle examinera, gav chefen mig dessa att ta hand om. Som vanligt var det de skötsamma och duktiga som oroade sig; slashasarna tog väl en öl till på puben och förlitade sig på sin charm. En av de som övade var en lång ung dam. Hon rodde som hobby. Innan hon gick efter lektionen, frågade hon mig om jag förstod fördelen att vara med i en roddklubb. Nä, sa jag. På roddklubbar finns det killar som man slipper att böja sig ner för att kyssa, var svaret. Hon var inte en av kandidaterna som jag hade munta med så jag vet inte om det kom upp i hennes.
Jag skulle rösta för extern granskning.
Studenterna har drivit denna fråga sedan 2018 med bla annat två olika motioner (2019 samt 2022) som tyvärr blivit nedröstade (om än men kappa marginaler) under SLFs fullmäktige möte. Det finns däremot en stor vikt i att frågan drivs och om inte läkarförbundet kommer driva frågan, måste resterande föreningar samt individer fortsatt arbeta för detta. Innan det är för sent och vi står med en ny kull legitimerande som ej upprätt håller samma standard som var tänkt med nya utbildningen (ekv med AT). Personligen tror jag tyvärr att vi annars kommer hamna där, då universiteten redan har svårigheter att säkra kvalitén och rättssäkerheten på den gamla utbildningen (och där finns ändå AT).
Däremot anser jag att en sådan examination måste vara bundet till utbildningen och inte ex BT då man då skall vara ekvivalent med första årets ST-Läkare. Finns en stor vikt att vi trots allt inte devalverar BT till en ny AT och artificiellt begränsar legitimationens frihet.
