Diabetes är ett tillstånd där komplikationer både är vanliga och allvarliga. Det krävs också långvarig, ofta livslång, behandling som kan ta tid att ställa in med etablerade mediciner. Just nu råder brist på några viktiga diabetesläkemedel, vilket drabbar patienter som behöver kontinuerlig behandling.

Bristen beror delvis på att vissa av dessa läkemedel har som bieffekt att patienten minskar något i vikt och att läkemedlet förskrivs primärt för denna effekt, även till patienter utan grav övervikt. Denna förskrivning har ökat kraftigt på kort tid.

Det har i medierna getts exempel på hur digitala vårdgivare fokuserar på läkemedel som överviktsbehandling. Vi vill främst diskutera två aspekter av denna vård.

Den ena är att vårdgivarna ägnar sig åt förskrivning utanför indikation. Sådan »off label«-förskrivning kan i vissa fall vara adekvat och utgör även ett etablerat arbetssätt exempelvis för att medicinera barn eller multisjuka äldre i fall där befintliga vetenskapliga studier inte är heltäckande. Ett annat exempel är behandling för multipel skleros (MS), där det finns omfattande erfarenhet av välfungerande »off label«-behandling. Klokt använd kan sådan förskrivning alltså vara värdefull och bidra till förbättrad patientvård.

Den andra aspekten är att vårdgivare i vissa fall verkar förskriva läkemedel till personer som inte har övervikt i medicinsk bemärkelse [1]. All behandling av patienter ska enligt gällande lagstiftning vara baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Behandlingsbeslut behöver därför grundas på god kunskap om patientens anamnes, som huvudregel en fysisk undersökning och ibland även laboratorieanalyser eller annan information.

Digitala hjälpmedel möjliggör nya sätt att arbeta, men en läkares behandlingsbeslut ska baseras på samma grundprinciper oavsett arbetsmetod, och de som har störst behov av vård ska ges företräde.

Medicinska resurser ska användas på bästa sätt till gagn för patienter. Läkarförbundets inställning är att läkare bör avhålla sig från påträngande marknadsföring av mindre angelägna behandlingar.

Läkare arbetar under eget yrkesansvar. De har genom sin legitimation getts behörighet att behandla patienter, till exempel genom förskrivning av läkemedel. Med den behörigheten följer ett stort ansvar, som måste tas på allvar. Läkare behöver inför läkemedelsförskrivning noga överväga om det aktuella läkemedlet är lämpligt för patienten i den aktuella situationen.

Det är bra med utveckling, men i ett samhälle där förändringar går allt snabbare är det extra viktigt att vi som läkare står stadigt i våra etiska grundprinciper.