Selektiva androgenreceptormodulerare (SARM) utvecklades 1998 med det primära medicinska syftet att främja fördelaktiga effekter av androgener i muskler och ben. SARM-läkemedel framställdes sedan för att underlätta vävnadsselektiv aktivering av androgenreceptorn [1].

Snart började dock idrottare ta olika SARM-preparat för att öka sin uthållighet och kondition vid träning och potentiellt uppnå samma effekter som av anabola androgena steroider utan att öka testosteronnivån [2, 3]. SARM-preparatens popularitet bland idrottare förstärks av den korta halveringstiden, som minskar risken för upptäckt i drogtest. SARM har även rapporterats ge mindre biverkningar än anabola androgena steroider [2]. 2008 togs SARM upp på den internationella dopningsbyråns (WADA) lista över förbjudna preparat [4].

Bruket av SARM hos idrottare är dåligt beforskat. Utöver ospecificerade substanser används fyra mer specifika SARM-agenter: ostarin, LGD-4033, andarin (S2) och RAD-140 [5]. Enligt WADA:s statistik är missbruk av selektiva androgenreceptormodulerare dubbelt så vanligt hos män som hos kvinnor, och vanligast inom sporter där muskelkraft/styrka och uthållighet ger uppenbara fördelar, såsom friidrott, tyngdlyftning och cykling. Mer än hälften av de idrottare som belagts med SARM-sanktioner är registrerade i USA, Ryssland eller Kanada [5].

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har påtalat en ökad risk för hjärtinfarkt/stroke och leverskador vid användning av SARM-preparat [6]. Dessutom har nedsatt libido, minskad testikelstorlek, depression, hårförlust och akne rapporterats [2, 7]. SARM-medlen uppges även innehålla andra (odeklarerade) skadliga och olagliga ämnen, som ibutamoren (GH-sekretagog) och cardarin (PPAR-agonist) [8].

Sökningarna efter SARM på internet har ökat oroväckande de senaste åren, och därmed risken för ökad användning i vanliga gym [9]. Cirka 30 000 individer beräknas använda anabola androgena steroider i Sverige [10], men exakta siffror saknas ännu för SARM. En ledtråd ges i en studie av egenskaper och attityder hos icke-elitidrottare med känt missbruk av anabola androgena steroider: 16 procent uppger samtidig användning av SARM under aktiv missbrukscykel och 8 procent utanför [11].

I dag är det lagligt att köpa och använda SARM-preparat i alla länder utom i Australien, där de är receptbelagda. Svensk lagstiftning reglerar användningen av dopningsmedel [12]. Lagtexten omfattar ämnen som ökar produktionen/frisättningen av testosteron eller tillväxthormon, och inkluderar därmed inte SARM. Således får intag av SARM i gym inga juridiska konsekvenser, vilket förmodligen ökar dess popularitet.

SARM har förbjudits av WADA, då de direkt förbättrar konditionen och kan ge allvarliga biverkningar. Därför bör de förbjudas på gym i Sverige.

Eftersom riskerna vid användning av SARM är bristfälligt dokumenterade saknar lagstiftaren underlag för kriminalisering. Med regelbundna dopningstest på gymmen (och avstängning enligt idrottens regelverk vid positivt test) har regler och förordningar möjlighet att – tillsammans med den medicinska disciplinen – påverka och minska missbruket av SARM.