Författaren till en debattartikel i Läkartidningen skriver att han hoppas att »post-finasteridsyndromet« (sexuella, fysiska och psykologiska fynd som typiskt kvarstår minst 3 månader efter utsättning av 5-alfareduktashämmaren finasterid) uppmärksammas inom svensk sjukvård [1].

Även antidepressiva läkemedel kan orsaka en rad sexuella biverkningar (nedsatt sexlust, svårigheter att få orgasm, nedsatt genital känsel, minskad vaginal lubrikation, erektil dysfunktion), och risken att drabbas tycks vara som högst vid användning av SSRI-/SNRI-läkemedel [2, 3].

Biverkningarna är underrapporterade, vilket till stor del beror på att patienterna sällan uppger detta spontant och att sjukvårdspersonal inte aktivt frågar patienterna. I en studie uppgav endast 14 procent av patienterna att de fått sexuella biverkningar, men siffran steg till 58 procent när läkarna aktivt frågade efter dem [4]. I en studie av 1 022 patienter med tidigare normal sexuell funktion var förekomsten av sexuella biverkningar vid behandling med antidepressiva läkemedel 59 procent på gruppnivå [5]. Incidensen var som högst för SSRI/SNRI (58–70 procent beroende på typ). 40 procent av patienterna uppgav att biverkningarna var besvärliga. I ytterligare en studie som tittade på biverkningar generellt fick patienter gradera vilken biverkning de upplevde som mest besvärande, och där kom sexuell dysfunktion på första plats [6].

Att incidenstalen inte kan förklaras av noceboeffekt eller förväxlingsfaktorer (confounding) bekräftas av både dubbelblindade studier [7] och studier av friska försökspersoner, där över 50 procent av deltagarna fick uttalad sexuell dysfunktion som i vissa fall kvarstod efter att de avslutat läkemedelsbehandlingen (sexuell dysfunktion efter SSRI-utsättning) [3].

Sexuell dysfunktion efter SSRI-utsättning misstänks vara en idiosynkratisk läkemedelsbiverkning av varierande allvarlighetsgrad [8]. Båda könen kan drabbas, och tillståndet kännetecknas av minskad/frånvarande sexlust, genital domning eller minskad/utebliven orgasm. Känselnedsättningen kan sträcka sig bortom genitalia, och vissa upplever även emotionell avdomning.

I en genomgång av 300 patientfall noterades biverkningar redan efter några doser antidepressiva [9]. I många fall förvärrades den dramatiskt eller uppstod först i samband med att patienterna avslutade sin läkemedelsbehandling. Detta rimmar illa med det läkare får lära sig, nämligen att eventuella sexuella biverkningar som uppstår under pågående behandling alltid försvinner när den avslutas.

Trots att de första fallen rapporterades in redan i slutet av 1980-talet är det fortfarande ytterst få läkare som känner till sexuell dysfunktion efter SSRI-utsättning [3]. Detta gör att patienterna oftast möts av oförståelse och förnekande när de tar upp misstanken om en koppling mellan symtom och tidigare läkemedelsbehandling med sin läkare [10].

Sexuell dysfunktion efter SSRI-utsättning (post-SSRI sexual dysfunction) har relativt nyligen erkänts som ett medicinskt tillstånd av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, men har inte fått egen klassificering i diagnossystemen DSM eller ICD [11]. Man kan därmed utgå ifrån att det finns ett stort mörkertal där incidens och prevalens ännu är okänd. Tillståndet kan hålla i sig i månader eller år och eventuellt vara livslångt.

Per dags dato finns ingen behandling annat än att vänta och se om tillståndet går över spontant [8]. Det man bör beakta är att feldiagnostisering kan medföra skadliga behandlingar, inklusive återinsättning av det läkemedel som orsakade syndromet.

En betydande andel av den sexuellt aktiva populationen i västvärlden behandlas kontinuerligt med antidepressiva medel. Det kan därför tyckas lite märkligt att denna vanliga biverkning, som patienterna ofta uppfattar som besvärlig, inte diskuteras i högre grad när placeboeffekten avseende effekt är så pass hög i kliniska studier [12].