En debatt har pågått mellan författarna till boken »Kriget mot kroppen« och ett flertal forskare avseende hälsorisker med obesitas [1-3]. En del i debatten innefattar begreppet »metabolt ofarlig fetma«.

För cirka 15 år sedan föreslogs det att de cirka 20–25 procent av befolkningen med BMI >30 m/kg2 som inte uppvisar det så kallade metabola syndromet (det vill säga rubbningar i blodfetter och glukosmetabolismen samt högt blodtryck) inte behöver drabbas av oönskade hälsoeffekter. Senare forskning visar dock att även denna grupp har ökad risk för framtida hjärt–kärlsjukdom, men att sjukdomen debuterar lite senare i livet än hos personer med obesitas och metabola syndromet [4].

Den stora svenska befolkningsstudien Scapis (23 674 individer i åldrarna 50–65 år, varav hälften kvinnor) har undersökt om personer med BMI >30 m/kg2 utan metabola syndromet har ökad grad av åderförkalkning i hjärtats kranskärl och i karotisartärerna (utvärderat med datortomografi med intravenös kontrast respektive mätt med ultraljud) [5].

Jämfört med en grupp med BMI <25 m/kg2 utan metabola syndromet var riskökningen för åderförkalkning i kranskärlen 47 procent hos gruppen med obesitas utan metabola syndromet och 147 procent hos gruppen med obesitas och metabola syndromet. Skillnaderna är höggradigt signifikanta (P < 0,0001). Även personer med obesitas utan andra riskfaktorer hade en ökad risk för åderförkalkning i kranskärlen. Däremot sågs ingen ökad risk för åderförkalkning av karotisartärerna i patientgrupperna med obesitas.

Scapis-studien visar nu (i likhet med äldre studier) att medelålders personer med obesitas har ökad risk för framtida hjärt–kärlsjukdom (till exempel hjärtinfarkt) oavsett om de har metabola störningar eller inte. Studien visar även att ökad åderförkalkning i kranskärlen är en bakomliggande orsak. Tillsammans talar både nya och äldre resultat för att obesitas inte är bra för hjärt–kärlhälsan, oavsett om patienten uppvisar metabola störningar eller inte. Det är med andra ord dags att skrota myten om metabolt ofarlig fetma!

Författarna till den omdebatterade boken vittnar om viktmobbning såväl från samhället i stort som inom sjukvården [1]. Om vi nu kan enas om att obesitas – oavsett andra riskfaktorer – har oönskade hälsoeffekter, bör nästa steg vara att se till att personer med obesitas slipper utsättas för dåligt bemötande och viktmobbning i sjukvården och från samhället.