De störningar utan motstycke som orsakats av pandemin har gjort hälso- och sjukvården till en central politisk fråga. I EU är det nu tydligare än någonsin att det bästa sättet att skydda invånarnas hälsa är att agera tillsammans, vilket resulterade i  den europeiska hälsounionen. Arbetet inleddes 2020 och utgår från de möjligheter som uppkom under krisen för att hantera långvariga utmaningar och brister som påverkar hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU.

Läkemedel är ett bra exempel. Tillgång till läkemedel är ett av de tydligaste tecknen på ett effektivt hälso- och sjukvårdssystem.

Tyvärr når läkemedel inte alla patienter tillräckligt snabbt. Innovativa och lovande läkemedel som släpps ut på marknaden är inte alltid tillgängliga i alla medlemsländer. Alltför många sjukdomar kan dessutom fortfarande inte förebyggas eller behandlas.

Samtidigt har många patienter och hälso- och sjukvårdssystem inte råd med vissa läkemedel. Höga priser och läkemedelsbrister är ett kroniskt problem som kan leda till att patienter inte får behandlingar de behöver.

Geopolitiska spänningar har belyst sårbarheter och beroendeförhållanden i hälso- och sjukvårdssystemen, och akuta problem som ökningen av antibiotikaresistenta bakterier hanteras inte tillräckligt snabbt och effektivt.

Europa är i behov av en betydande förändring när det gäller läkemedel.

Nya vetenskapliga och tekniska globala trender har omformat vård- och läkemedelssektorn. Vårt regelverk har inte råd att hamna på efterkälken.

Ett modernt kriståligt läkemedelssystem är en viktig del av den starka hälsounion vi bygger mot bakgrund av covid-19-pandemin. Oavsett om det är för att bota huvudvärk, behandla allergi, vaccinera barn eller behandla cancer med nya innovativa läkemedel rör det sig om nödvändiga produkter som invånarna måste ha tillgång till, men medan patienterna i stora medlemsländer i väst har tillgång till 90 procent av alla nyligen godkända läkemedel når dessa endast 10 procent i vissa östeuropeiska och små medlemsländer.

I praktiken innebär detta att vissa patienter saknar effektiva behandlingsalternativ. Det är därför mycket viktigt att patienter har tillgång till både innovativa och rimligt prissatta läkemedel samtidigt som läkemedelsindustrin förblir stark och internationellt konkurrenskraftig.

Våra universalregler och vår fragmenterade inre läkemedelsmarknad är en del av problemet. Incitament behöver skapas för vår innovativa industri, men de bör ha en närmare koppling till patienternas och hälso- och sjukvårdssystemens behov. Att säkerställa tillgång för patienter i alla 27 medlemsländer är en huvudpunkt.

Vi kommer därför att främja regler som ser till att läkemedel når alla patienter i EU och samtidigt säkerställa konkurrens som sänker priserna och ser till att medlemsländernas hälso- och sjukvårdssystem är hållbara. Vi måste skapa en inre marknad för läkemedel.

En andra lika viktig prioritering är att stödja innovation med regler som stimulerar forskning och minskar byråkratin. Detta kommer att spara 300 miljoner euro i onödig administration.

För att framför allt fastställa behovet av att stärka EU:s strategiska oberoende när det gäller tillverkning och kräva beredskapslager av vissa läkemedel är det också nödvändigt att förbättra tillsynen över leveranskedjorna för läkemedel.

Slutligen får antimikrobiell resistens – den »tysta pandemin« – inte bli vår nästa globala kris. I dag dör 35 000 människor i EU varje år på grund av läkemedelsresistenta bakterier. Vi kommer att föreslå kraftfulla instrument, bland annat överförbara »vouchers« för nya antimikrobiella medel, upphandlingsmekanismer och åtgärder för återhållsam användning för att stimulera en produktutveckling som varit alltför långsam i årtionden.

Nyckeln till framgång kan beskrivas med ett ord: balans. EU:s läkemedelsindustri måste förbli ledande när det gäller innovation, och samtidigt måste EU:s regler bidra till att föra ut innovationen till invånare och patienter i hela EU.