Alkohol är fortfarande en riskfaktor för sjuklighet och dödlighet både i Sverige och globalt. I Sverige har alkoholkonsumtionen visserligen minskat från 10,6 liter alkohol/svensk 2004 till 8,7 liter 2021 [1], men det är framför allt unga vuxna som minskat sin konsumtion medan individer över 65 ökat sin. Vi ser därför en minskad alkoholrelaterad dödlighet hos hela befolkningen, men en ökning hos de äldre [2].

I SKR:s (Sveriges Kommuner och regioner) vårdprogram för levnadsvanor ingår kost, motion, rökning och alkohol [3]. I enkäter från Socialstyrelsen till regionerna framgår dock att mycket få patienter får hjälp [4]. Endast 1 procent erbjuds åtgärder för ohälsosamma alkoholvanor, och ingen förbättring har skett åren 2013–2021.

WHO:s befolkningsbaserade strategi för alkoholprevention bygger på screening och enkla råd (SBI, screening and brief intervention), framför allt inom primärvården. Screeninginstrumentet AUDIT togs fram av WHO 1989 [5], och det finns i dag en tämligen solid evidensbas för gynnsamma effekter av SBI [6, 7]. Studier visar dock på en mycket begränsad användning i vården [8].

Faktorer som tidigt identifierades som hinder för SBI-implementering är fortfarande aktuella, bland annat hög arbetsbelastning, otillräcklig kunskap om att utföra SBI och ambivalens hos läkare huruvida alkoholproblem är deras ansvar [9-11]. Det finns även andra försvårande faktorer, som exempelvis svagt ledningsstöd [12].

Kritik har riktats mot att generell screening inte är patientcentrerad, då den utgår från vårdgivarens agenda. SBI är alltså en evidensbaserad metod som knappt används, åtminstone inte på det sätt som beskrivs i forskningen. Redan 2010 konstaterade en ledande forskare inom området att SBI-forskning »är förgäves om kliniker är ovilliga eller oförmögna att använda dessa interventioner« [13].

SBI utgår från allmän screening. En alternativ screeningform är pragmatisk screening, där man utgår från patientens symtom eller besvär [14, 15]. Flera vanliga sjukdomstillstånd orsakas eller försämras av hög alkoholkonsumtion: hjärt–kärlsjukdomar, flera cancerformer, sömnstörningar, depression, ångest, neurologiska besvär, mag- och hudbesvär, infektioner och svårläkta sår. Enligt WHO finns ett samband mellan alkohol och över 200 sjukdomstillstånd [16]. Alkohol interagerar även med läkemedel [17], och frågor om patienters alkoholkonsumtion är därför viktiga vid läkemedelsförskrivning.

I pragmatisk screening har läkaren möjlighet att berätta för patienten hur olika hälsoproblem kan påverkas av alkohol. Detta öppnar för samtal om alkoholvanor. Det är viktigt att klargöra att det handlar om ett samarbete mellan patient och läkare. Läkarens roll är att hjälpa patienten att finna motivation att förändra och resonera sig fram till ett mål, exempelvis komma under riskbruksgränsen eller att göra en tids uppehåll. Uppföljning är av stor vikt.

Det finns en risk att man missar riskpatienter med pragmatisk screening. I en studie som jämfört generell och pragmatisk screening identifierades 70 procent av patienter med riskabla alkoholvanor med generell screening, medan pragmatisk screening enbart identifierade 38 procent [18]. Å andra sidan genomförs pragmatisk screening i stor utsträckning, medan generell screening knappt används alls.

En studie slår fast att vårdpersonal behöver fortbildning om kliniska tillstånd som kan kopplas till alkohol [15]. Kurser om alkoholrelaterade symtom behöver genomföras och utvärderas.

Forskning är angelägen för att förbättra vårdens alkoholpreventiva arbete. Forskningen om pragmatisk screening är begränsad, och många frågor är obesvarade. Vi efterlyser en ny forskningsagenda.