Vi har i medierna försökt sprida kunskap om ett optimalt sätt att injicera i deltamuskeln för att undvika SIRVA (shoulder injury related to vaccine administration)  – ett tillstånd av långvarig rörelsesmärta i axeln efter en misslyckad vaccination [1-4].

Vi nås dock fortfarande av e-post och telefonsamtal från drabbade individer som berättar om okunskap om detta inom vården. Efter ett inslag i radion om SIRVA kom 900 anmälningar till Löf (Regionernas ömsesidiga försäkringsbolag) [Gustafson P, Löf, pers medd; 2023].

Utan noggrann anamnesupptagning har patienten ofta fått diagnosen rotatorkuffskada – som anger platsen men inte genesen – när det i själva verket har varit en vaccination som av misstag hamnat för högt. När vaccinet kommer in i en bursa sker den immunologiska reaktionen inte i muskulaturen, som var avsikten, utan i ett trångt utrymme bland nerver och senor, vilka syns skadade vid undersökning med magnetkamera.

Eftersom vi (tillsammans med journalister) inte i ett slag kan omvända alla vaccinatörer till att följa evidensbaserad vaccinationsteknik som undviker denna skada har vi även haft kontakt med Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Sveriges Kommuner och regioner (SKR). Sistnämnda instans angav sig ha fullt upp med att hjälpa politiker och tjänstemän i organisatoriska frågor. Vårdens detaljer om risker för en befolkning var tydligen inte så väsentliga, varför SKR sände frågan vidare till författarna av Vårdhandboken.

I samband med ett möte som initierats av läkemedelsbolaget Pfizer deltog företrädare för institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet och Vårdhandboken. Det framkom då att Vårdhandboken inte fått någon tydlig signal från SKR. Man blev vid mötet överens om den angelägna frågan om rätt vaccinationsteknik och att alla borde hjälpas åt. Även allmänheten bör känna till SIRVA, då tidig diagnos är väsentlig när eventuell ersättning från försäkring kan bli aktuell.

Ordet »vaccinationsteknik« blottlägger brister i samhällets riskhantering när det gäller denna vårdfråga. Vi brukar tryggt lita på att specialistföreningarna håller ordning på praxis baserad på evidensbaserade rön, men här tycks inte finnas tillräckligt med skyddsnät. Ingen verkar vilja äga frågan.

Problemet är att alla ständigt måste lära sig något nytt, och det ställer frågan vem som driver pedagogiken inom området vaccinationer. Vår erfarenhet är att vi är ganska ensamma, och så illa borde det inte vara inom ett område som omfattar så många.