Replik. I Läkartidningen skriver Petra Verga Kjellman att diskussionen kring ST-utbildning inom vårdvalskliniker har präglats av avsaknad av fakta. Detta behöver bemötas och nyanseras.

Kjellman skriver att man i SPUR-rapporten uppmanade hudkliniken vid KS att se över möjlighet till reglerat samarbete med hudmottagningar inom regionen. Enklare diagnosgrupper hade genom omorganisationen delvis styrts mot vårdval. De ST-läkare som gjorde sin utbildning på KS såg huvudsakligen svårare fall och kunde riskera sämre förståelse för tillståndens variation genom att de inte såg de lindrigare fallen. Samarbeten med vårdval pågick redan, och KS fortsätter medverka aktivt för att skapa och godkänna viss tids tjänstgöring i vårdval. Däremot startade vårdvalsaktörerna – utan förankrat avtal med utbildande sjukhus i Region Stockholm, utan dialog med specialitetsföreningen Svenska Sällskapet för dermatologi och venereologi (SSDV) eller tanke på dimensionering och kvalitet – ST-utbildningar i egen regi. ST-läkarna i vårdval som planerar utföra majoriteten av utbildningen i vårdval kan ej uppnå kompetens enligt nationell standard. Detta signalerades tydligt bland annat i en motion på SSDV:s årsmöte 2020.

Historiskt har ST-utbildningar utgått från sjukhus. Förfarandet med ST-utbildning i vårdvalsmiljö saknar motsvarighet i Europa, trots att en stor del av hudsjukvården i andra länder sker utanför sjukhusmiljö. Skälet är att svensk och europeisk ST-målbeskrivning omöjliggör ett sådant upplägg. Specialiteten är mycket bred, med uppemot 3 000 olika diagnoser, vilket inkluderar ovanliga och allvarliga tillstånd.

Vidare måste påståendet att målbeskrivningen omarbetats 2021 bemötas. Innehållet i C-delmålen, de som i detalj specificerar vilka kunskaper som den färdiga specialisten ska uppnå har inte i sak förändrats. I målbeskrivningen från 2015 framgår tydligt vilka kunskapskrav som är omöjliga att uppnå om man ej långvarigt exponeras för bredd och djup i specialiteten. Då SSDV inte nådde fram i samtal med vårdvalsaktörerna eller med Region Stockholm, gjordes ett förtydligande i målbeskrivningen om att ST-utbildningen ska vara förlagd i sjukhusbunden verksamhet enligt professionens riktlinjer. Vår uppfattning delas av majoriteten av övriga specialister i Sverige och övriga Europas utbildningsansvariga inom dermatovenereologi.

Mot slutet av sitt inlägg framhåller Kjellman beslutet att neka ST-läkare i Vårdval Stockholm plats på nationell ST-kurs i Göteborg. Detta och uteblivna kortare sidoplaceringar anges som en orsak till att blivande specialister får en otillräcklig kompetens. I stället bör begrundas den utbildningsmiljö som förelegat under huvuddelen av ST-utbildningen och de konsekvenser som skapats för de framtida specialisternas fortsatta yrkesliv.

Den uppkomna situationen bör mana till eftertanke inte bara hos vårdvalsaktörerna och Region Stockholm utan även andra som har makten att besluta kring ST-utbildningarnas utformning i framtiden.

Läs mer:
ST-läkare på vårdvalskliniker riskerar att få sämre kompetens