Vi är många engagerade läkare ute i landet som arbetar med utbildning av våra framtida kollegor, allt från läkarstudenter till AT-, BT- och ST-läkare. Det som driver vårt engagemang är känslan av progression, att se adepten utvecklas till en mer kompetent framtida kollega.
Detta tappas sorgligt nog ofta bort i den nationella debatten, som de senaste åren i stället präglats av dimensioneringstänk och platsbrist, speciellt AT-platser. Om man någon gång pratar om annat är det vanligtvis Sylfs AT-enkät som diskuteras [1]. Värt att notera är att enkäten inte innehåller en enda fråga om tjänstgöringens kvalitet. Sylf frågar inte heller huruvida AT-tjänsten förberett läkaren väl för en ST-tjänst eller ej. Frågor om progression av medicinska kunskaper under AT-blocken respektive tjänstgöringen som helhet lyser också med sin frånvaro.
För ett tag sedan rasade en nationell debatt om en privat skolaktör som låtit elevernas omdömen påverka lärarlönerna. I en artikel i Aftonbladet kommenterade fackförbundet Sveriges lärare saken [2]. Sveriges lärare menar att det är problematiskt att elevers omdömen vägs in: »En elevs bild av en lärare är personlig och påverkas av hur nöjd eleven är med läraren – och med betyget. Det är självklart inte lämpligt.«
Liknande situationer uppstår kontinuerligt i läkar-Sverige, med den skillnaden att omdömessystemet för läkare tillhandahålls av Sylf.
Hur borde man då göra? Går det att mäta kvaliteten hos en utbildningstjänst?
Det finns självfallet inga optimala mått, och det behövs mer forskning rörande olika bedömningars validitet avseende framtida prestationer inom yrket. För att återknyta till skolans värld tror jag att det ligger nära till hands att lärarna i stället bör bedömas efter elevernas prestation på nationella prov. Vi har möjlighet att göra detta även för landets framtida läkare.
Varje år skriver alla AT-läkare i landet en standardiserad sluttentamen, eAT-provet. Resultaten går att följa och jämföra mellan olika orter vid behov. Som exempel har Västernorrlands minsta AT-ort, Sollefteå, åkt jojo i AT-rankningen. Detta har påverkat söktrycket. Antalet sökande har blivit tre gånger färre inom loppet av några år, samtidigt som medianvärdet på testresultatet under perioden 2021–2022 ökade med 1,75 poäng.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, jag tycker att Läkarförbundet, med Sylf i spetsen, halkat in på fel spår. I stället för att prata om kvalitet i läkarutbildningen har debatten kommit att handla om kvantitet. Trycket på fler utbildningsplatser från förbundet, och till viss del staten, påverkar sannolikt dessa platser negativt.
I en debattartikel i Dagens Medicin i april i år tog Läkarförbundet bland annat upp att de fått rapporter om att AT-läkare handletts av specialistsjuksköterskor [3]. Detta är givetvis inte kvalitet. Jag vill sträcka ut en hand till Sveriges läkarförbund och Sylf, i syfte att vi från fack- och arbetsgivarhåll gemensamt börjar prata om kvalitet i läkarutbildningen och enas om att värna den tillsammans.
Läs repliken:
Inga utbildningstjänster i dag, inga specialister imorgon
Referenser
- AT-rapporten 2022. Stockholm: Sveriges yngre läkares förening (Sylf); 2022.
- Kazmierska N. Academedia mörkade stor läcka av dokument – 169 lärare drabbade. 30 skolor inblandade – avslöjar hur elevernas »nöjdhet« styr löner. Aftonbladet. 16 jun 2023.
- Rydgren Stale S, Rocksén L, Tuutma M. »Att sjuksköterskor arbetar som läkare är inte lösningen«. Dagens Medicin. 19 apr 2023.
Hur menar Jonas att SYLFs AT-ranking är att jämställa med att elevers utvärderingar påverkar betygen i skolan? Skulle en AT-kulls ”betyg” på AT-orten göra att AT-chefen skulle godkänna läkare som inte håller
måttet?
AT-läkare i Stockholm har svårt att bedöma kvaliteten och känner ofta stor uppgivenhet kring AT. När de får sin AT-tjänst har de vikarierat i snitt 18 månader. Alltså lika länge som en AT. De har jobbat på flera olika arbetsplatser, gått jourer och tagit larm - med eller utan kvalitet på handledningen. Är det bra för läkar-Sverige? Eller är kanske just platser faktiskt en mycket viktig fråga?
AT-rankingen har sina brister, tex svarsfrekvensen och statistiken för små orter. Men får man som arbetsgivare ett dåligt betyg ska man först fundera på varför innan man avfärdar rankningen. Kanske finns det trots allt något bakom siffran? Kanske gäller det till och med faktiskt just kvaliteten på tjänsten. I rankingen återkommer AT-läkarnas kommentarer om att vården inte har något utrymme att handleda dom. AT-läkarna larmar - men lyssnar ni?
PS
Jag vänder personligen mig starkt emot att Jonas anser det att vara en brist på kvalitet att en AT-läkare får handledning i specifika moment av en specialistsjuksköterska. Huruvida det är bra eller dåligt måste bedömas från fall till fall. Det är väldigt vanligt att ST-läkare i anestesi i början går bredvid en specialistsjuksköterska, tycker Jonas att det är fel? Själv vill jag gärna lära mig praktiska moment av en person som genomför dessa moment ofta, och jag bryr mig inte om vilken färg deras skylt har.
Tack för att du lyfter ämnet.
Jag förstår att en del tycker att jag svär i kyrkan, men att ha en specialistsköterska som handledare behöver faktiskt inte vara undermåligt. Där finns mycket erfarenhetsbaserad kunskap som många underläkare borde känna till, men kanske inte alltid följa. Och många handledande läkare tar faktiskt inte sitt uppdrag på tillräckligt stort allvar.
Kvaliteten är mycket viktig, men AT-läkare i Stockholm ser inte att regionen som arbetsgivare är fokuserad på utbildning. Man väljer ut de mest erfarna underläkarna till sina AT-tjänster för att de ska "kunna klara sig på akuten" och producera vård. I den kontexten har jag väldigt svårt att se var man skulle hitta resurser till att hålla en timmes undervisning per dag. Idag saknas pengar för att genomföra sådana satsningar och många AT-läkare står utan tillräckligt stöd eller löpande fortbildning så som det var tänkt. Då får man ställa sig frågan, ska vi ha så här många AT-platser med acceptabel kvalitet eller ska man minska antalet platser till förmån för högre kvalitet. Med den ekonomisituation som råder i regionerna har vi inte råd att ha högsta möjliga kvalitet, det är tyvärr en utopi. Med den brist på specialister vi har och den vi kommer få med alla pensionsavgångar behöver Sverige legitimera fler läkare. Att antalet AT-tjänster inte matchar och har inte på länge matchat antalet examinerade är under all kritik. Regionerna har inte fullföljt sitt uppdrag under decennier och nu får hela samhället sota för det.
AT-rankingen är bara en bråkdel av AT-rapporten. Självklart ska man inte stirra sig blind på en rankingsiffra. Resultaten från AT-rapporterna kan lokalt i varje region användas för att identifiera brister i allt från uppehållsrum till just brister i utbildningskvalitet. Informationen finns där - finns viljan att lyssna?
Men ja, det kräver ju att vi tänker nytt och förändrar våra invanda mönster. Och det är jobbigt antar jag...
Frågar du de drabbade (underläkarna) så struntar dom högaktningsfullt i utbildningskvalitet. Bara de får AT så fort som möjligt. Med all rätt.
Men tack för ditt inspel doktorn.
