I Läkartidningen framhöll nyligen Karl Hybinette och medförfattare vikten av att specialister finns i akutsjukvården [1]. Vi instämmer, och det finns även ett behov i nästa led: möjligheten att konsultera subspecialister.

Inom endokrinologin, som vi känner bäst till, fanns tidigare en dygnet runt-jour på Karolinska universitetssjukhuset, vilken var nåbar från hela landet. Läkare kunde vända sig dit med akuta frågor om t ex binjurebarkskris, elektrolytrubbningar, metabolt dekompenserade patienter med Cushings syndrom, svåra ketoacidoser, hypertensiva kriser (exempelvis vid feokromocytomkris och tyreotoxisk kris), karcinoidkris, myxödemkoma eller hypofysapoplexi. Dessa är potentiellt livsfarliga tillstånd som kräver korrekt handläggning även jourtid på akutmottagning och i sluten vård.

För 15 år sedan försvann endokrinjouren hos oss på nattetid, och den har sedan dess inte bemannats efter kl 20. Detsamma har skett med många andra jourlinjer som bedömts vara kostsamma (intern kommunikation).

Nu kommer vår jour att minskas igen och vara stängd efter kl 16.00 på helgdagar, som en del i nya sparbeting och anpassning till EU:s riktlinjer om vecko- och dygnsvila [2]. I Sverige borde vi läkare ha möjlighet att nå relevanta internmedicinska subspecialister dygnet runt (förutom endokrinologi också reumatologi, njurmedicin, hematologi, dermatologi, gastroenterologi, infektionsmedicin och lungmedicin), och kanske också andra specialiteter (förutom kardiologi, som oftast finns tillgänglig dygnet runt på stora sjukhus). Om läkare i akuta situationer inte kan nå en erfaren specialist kan viktiga insatser dröja, vilket förutom lidande för patienten också kostar pengar.

På andra ställen i världen, såsom det lilla universitetssjukhuset Royal Darwin Hospital i norra Australien (där HF arbetat), finns en dygnet runt-jour i endokrinologi, trots att upptagningsområdet bara har 300 000 invånare. Liknande jourlinjer ses även vid andra universitetssjukhus i Australien.

Vi har inget motsvarande i Sverige, trots en befolkning på över 10 miljoner invånare, och som det ser ut nu kommer situationen att förvärras. Internetstöd är bra och ofta tillgängligt, men täcker sällan samma kompetens som en erfaren specialist.

Vi vill se nationella bakjourer dygnet runt. De kunde fördelas på de olika universitetssjukhusen och bekostas av staten, eller genom att regionerna ersätter universitetssjukhusen för denna service. Dessa jourer med beredskap B har ofta 2 timmars inställelsetid med låg ersättning förutom vid störningar. Kostnaden för regionerna eller staten att inrätta nationella bakjourer är låg, för att inte säga försumbar, i den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten.

Det är upp till politikerna att bevisa att mantran som högkvalitativ och jämlik vård inte bara är tomma ord.