I dag utgörs en allt större grupp patienter av människor med annan kulturell bakgrund än den traditionellt svenska. Forskning visar att utrikesfödda har en sämre hälsa än befolkningen i övrigt [1].

De kulturella perspektivens betydelse i vården behöver belysas för att alla medborgare, oavsett bakgrund, ska få tillgång till jämlik vård.

En grundpelare inom svensk sjukvård är att all vård ska ges behovsstyrt och på lika villkor, oavsett patientens geografiska eller kulturella ursprung. Ur ett internationellt perspektiv är folkhälsan i Sverige god, men studier visar på en påtagligt sämre hälsa hos personer födda i andra länder [1]. Parallellt med att antalet patienter födda i utlandet har ökat i Sverige ökar även andelen patienter med annan kulturell bakgrund. Variationerna i kulturella värderingar och religionstillhörighet är stora [2]. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har identifierat utmaningar och utfärdat rekommendationer för att belysa jämlikhetsperspektivet inom hälso- och sjukvården [3].

Människor med annan etnisk bakgrund är en utsatt grupp. Forskning pekar på att till exempel splittring av familjer, stressiga miljöer och förlust av traditioner utgör särskilda riskfaktorer för sämre hälsa [4]. Den ökande globala migrationen medför förlust av identitet som leder till rotlöshet och avsaknad av trygghet.

Detta förstärker upplevelsen av kris när en familjemedlem ska dö. Behovet av att få utrymme att praktisera välkända och trygga ritualer samt kulturella uttryck, framför allt i livets slutskede, blir avgörande för ett gott och värdigt slut. Ritualerna har visat sig ha en skyddande effekt både psykologiskt och fysiskt [4].

På den palliativa vårdavdelningen vid Capio Sollentuna sjukhus i Stockholm är ca 30 procent av patienterna utrikesfödda. Under 2021 påpekade personalgruppen på avdelningen att olikheter i språk och kultur försvårade interaktionen med patienterna och deras närstående, vilket ledde till missförstånd och klagomål.

Detta inspirerade till ett förbättringsarbete, där hela personalgruppen med hjälp av Transkulturellt centrum arbetade med individuell handledning, fallbaserade diskussioner, reflekterande samtal och riktade kompetenssatsningar kring kulturella och religiösa uttryck. Den självskattade beredskapen att möta patienter med annan kulturell bakgrund ökade inom personalgruppen från 11 till 86 procent på 12 månader. Det nya arbetssättet, med en tydlig arbetsprocess som inbegriper hänsyn till kulturella aspekter, har bland annat lett till tryggare medarbetare och nöjdare patienter och närstående.

Utvärderingen av projektet ger en tydlig indikation om att kulturell kompetens hos medarbetare kan ha en avgörande effekt på vården av denna patientgrupp, vilket även bekräftas i andra studier [5].

Rätt till jämlik vård är en viktig princip i livets alla skeden, inte minst det palliativa. Det är därför synnerligen angeläget att rusta vårdens medarbetare med goda kunskaper om de kulturella perspektivens betydelse. Projektet har givit oss en ökad insikt i behovet av att bejaka patientens identitetsbevarande värden, som ett komplement till den medicinska och vetenskapligt förankrade palliativa vården.

Resultatet ger ett tydligt budskap om att svensk sjukvård behöver reformera sina arbetssätt och implementera och förändra flöden som möter de nya sociokulturella aspekterna i vården. Det är också viktigt att skyndsamt utfärda rekommendationer som tar hänsyn till utrikesfödda patienters och deras närståendes behov. Här kan resultaten från det arbete vi genomfört på den palliativa vårdavdelningen vid Sollentuna sjukhus vara till stor hjälp.