Många av symtomen vid postcovid är sannolikt av samma natur som länge observerats efter svårare infektioner och som genom tiderna har haft många namn – Da Costas syndrom, »soldier’s syndrome«, »effort syndrome«, neurocirkulatorisk eller vasoregulatorisk asteni och nervösa hjärtbesvär – som alla i någon grad syftar på den höga vilopulsen med åtföljande ängslan och oro, nedsatt arbetsförmåga samt fysisk och mental trötthet.

Vid slutet av 1950-talet intresserade sig kända svenska kliniska fysiologer som Alf Holmgren, Gunnar Ström och Maj Levander-Lindgren för detta tillstånd, och de kunde alla visa att fysisk träning kan förbättra patienterna [1-3]. Tillståndet har sitt fysiologiska korrelat i ökad sympatikusaktivitet redan i vila och därmed dålig balans med parasympatikus.

Eftersom hjärtfrekvensen ökar onormalt mycket i arbete är det dock inte lätt att träna upp sig. När betablockerarna gjorde sitt inträde var det därför naturligt att pröva om träningen kunde underlättas om patienterna gavs betablockad. Detta bekräftades på åtskilliga håll i världen. I Sverige (där man var tidigt ute med originalsubstansen alprenolol) fanns också indikationen nervösa hjärtbesvär i den tidiga kliniska dokumentationen, och alprenolol befanns kunna minska hjärtklappningsbesvär och ängslan [4].

Även propranolol dokumenterades i Sverige vid denna tidpunkt [5]. Bägge dessa betablockerare är oselektiva och lipofila och kan lätt penetrera till hjärnan. Propranolol har senare visats vara selektivt beta-2-blockerande, vilket sannolikt är en fördel vid denna indikation, då påverkan på de vaskulära beta-2-receptorerna som förmedlar vasodilatation bland annat motverkar alltför stort blodtrycksfall vid behandling.

Det kan alltså vara värt att påskynda rehabiliteringen vid postcovid genom behandling med propranolol (Inderal). Man bör börja med minsta möjliga dos (10 mg × 3) för att sedan öka om nödvändigt. När man börjar dyka ned i den moderna farmakologiska litteraturen om betablockad finner man intressant nog många goda skäl till att de även skulle kunna vara av nytta i akut skede [6, 7]. I en studie framhålls att betablockad via reninhämning nedreglerar ACE-2-receptorer, vilket skulle medföra mindre möjlighet för sars-cov-2-virus att tränga in i celler [6].

Vidare har andra studier visat att betablockad minskat mortaliteten hos patienter med septisk chock och gett gynnsamma effekter både vid akut svår lungsvikt (acute respiratory distress syndrome) och andningsinsufficiens [8, 9]. Beta-2-receptorernas betydelse för det immunologiska svaret har poängterats [7], samt att en blockad av dessa kan hämma IL-6 Th-17-svaret och alltså skulle hejda cytokinstormen.

Med dagens praxis vad gäller reglering av prövning av kända läkemedel »off label« (det vill säga utom av Läkemedelsverket godkänd indikation) hoppas man att kardiologer och intensivvårdsläkare ska uppmärksamma existerande fakta och i samarbete med immunologer ta initiativ till kliniska prövningar av till exempel propranolol eller alprenolol vid såväl akut som kronisk behandling av covid-19.