Vi ser med stor oro på den växande trenden av hormonell behandling som förskrivs utanför indikation och saknar vetenskapligt stöd. Speciellt gäller det användningen av så kallad bioidentiskt progesteron.

Menopausal hormonterapi (MHT) är den dokumenterat mest effektiva behandlingen mot klimakteriebesvär. Alla kvinnor med livmoder som får MHT måste ha tillägg av gulkroppshormon (gestagen/dydrogesteron/progesteron) som skydd mot livmodercancer [1, 2]. Däremot saknas indikation för behandling av klimakteriebesvär med enbart bioidentiskt progesteron. Det finns inga långtidsstudier av säkerhet eller bröstcancerrisk med sådan behandling [3].

I Sverige används uteslutande bioidentiskt östradiol i tablettform eller transdermalt (plåster, gel eller sprej), och lägsta effektiva dos bör eftersträvas. Gestagen används i tablettform eller i hormonspiral. Progesteron finns inte tillgängligt i Sverige på indikationen MHT, men det går att förskriva på licens. Det finns progesteron för vaginal användning i samband med fertilitetsbehandling. Dydrogesteron är strukturlikt progesteron och finns som MHT-preparat i kombination med östrogen. Kunskapsläget är fortfarande oklart när det gäller skillnader i risker och säkerhet för bröst- och livmoderslemhinna med progesteron och dydrogesteron jämfört med gestagen [1, 2].

Det talas mycket om »östrogendominans«, trots att det inte är något etablerat tillstånd för behandling inom gynekologi, och det saknas en definition av förhöjd östrogennivå, ensamt eller i relation till progesteron. Det finns därför ingen indikation för att behandla ett högt östradiolvärde i sig utan att ta reda på vad det beror på. Minskad progesteronproduktion men kvarvarande östrogenproduktion är normalfysiologiskt under åren före menopaus, vilket beror på störd ägglossning.

»Progesteronbrist« eller »hormonell obalans« är icke-medicinska benämningar som figurerar i samband med diverse symtom, exempelvis humörsvängningar, nedstämdhet, sömnbesvär, oro och stress. Dessa symtom är vanliga hos perimenopausala kvinnor, men det finns inget vetenskapligt stöd för att de har ett direkt samband med minskad progesteronproduktion. I fertil ålder stiger progesteronnivån efter ägglossning för att därefter minska fram till menstruationen. Det innebär att progesteronnivån är låg under halva menstruationscykeln, och under klimakteriet försvinner progesteronproduktionen, vilket är normalfysiologiskt. Progesteron kan påverka nervsystemet via bland annat GABA-systemet och har visat lugnande och sederande effekter i experimentella studier, men ett enskilt progesteronvärde kan inte kopplas till ett specifikt symtom. I dag saknas evidens för att behandla mentala symtom under klimakteriet med bioidentiskt progesteron.

Premenstruella symtom (PMS) eller den svårare formen PMDS är beroende av ägglossning och har kopplats till progesteronmetaboliter, såsom allopregnanolon, som i sin tur påverkar centrala neurotransmittorsystem, inklusive GABA. Det finns evidens för att behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) har god effekt vid PMDS. Däremot har behandling med bioidentiskt progesteron inte visat sig ha bättre effekt på humörsymtomen än placebo [4].

Företag och vissa privata mottagningar utnyttjar kvinnors besvär för att profitera genom försäljning av hormontest, vitaminer och hormoner som inte utgör god grund för beprövad behandling. Hormonanvändning på obeprövat sätt kan medföra allvarliga konsekvenser. Vidare kan det innebära att patienten undanhålls erkänt effektiv behandling. Vi vill därför avråda från sådan förskrivning och hänvisar i första hand till nationella riktlinjer [1, 2].

Samtliga författare är medlemmar i Arbets- och referensgruppen för endokrinologi, Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG). NC är ordförande och ASH är sekreterare.