Alla människors tillgång till en kvalitativ vård och ett kunnigt bemötande är reglerat i hälso- och sjukvårdslagen, som beskriver att »målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen« [1]. Trots det visar flera studier att personer med intersexvariationer upplever stora brister i vård och bemötande [2-4].

Paraplybegreppet intersexvariationer omfattar en mängd olika variationer i utvecklingen av kroppens könsegenskaper, såsom inre och yttre könsdelar, hormonnivåer eller könskromosomer, som inte passar in i mallen för manligt eller kvinnligt.

För att alla patienter, oavsett kropp, ska få tillgång till god vård av hög kvalitet behövs ett kunskapslyft om intersexvariationer inom primärvården. Det menar vi sex organisationer som samlar och stödjer personer med olika intersexvariationer och som dagligen arbetar med att bevaka deras rättigheter, vilket även backas upp av EU:s hbtqi-strategi för 2020–2025 för att minska diskriminering [5]. Därtill menar vi att mer resurser bör tillsättas så att en god vård kan garanteras alla patienter.

Bristerna i vård och bemötande av personer med intersexvariationer får allvarliga konsekvenser för en redan utsatt grupp. Flera rapporter har kartlagt dessa konsekvenser, bland annat Diskrimineringsombudsmannens rapport »Livsvillkor för personer med intersexvariation. Kunskap ur ett diskrimineringsperspektiv [4]« och »Barnombudsmannens rapport Erfarenhet från unga transpersoner samt barn och unga med intersexvariation« [3].

Bristerna i vården kan delas upp i tre kategorier:

  • Kunskapsbrist. Många anställda inom primärvården saknar kunskap om intersexvariationer och hur vården kan behöva anpassas efter dem. Det leder till att personer med intersexvariationer ofta behöver informera om sitt tillstånd och ta på sig en expertroll i stället för att som patient kunna lita på vården.
  • Dåligt bemötande. Fördomar, okunskap och stigma ligger bakom att vårdgivare ställer okänsliga och kränkande frågor eller att undersökningar som i bästa fall är onödiga och i värsta fall förnedrande görs för att vårdpersonalen är nyfiken.
  • Ojämlik vård. Den ojämlikhet som redan finns inom vården för män och kvinnor riskerar att bli ännu tydligare för personer med intersexvariationer. Det finns en oro bland våra medlemmar att symtom som inte är kopplade till intersexvariationen ska bli ignorerade eller feltolkade baserat på hur personen blir könad av vården.

Sammantaget får detta stora konsekvenser för hälsan hos personer med intersexvariationer, men även för deras förtroende för vården. Våra medlemmar beskriver hur erfarenheter av dåligt bemötande och felaktig vård gör att de känner oro inför vårdmöten eller undviker att söka vård även när det skulle behövas. Det här bekräftas även av FRA:s (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter) hbtqi-undersökning från 2019, där personer med intersexvariationer i olika EU-länder beskriver sin upplevelse av tillgången till vård och diskriminering inom vården [6].

Det är inte alla som har upplevt diskriminering, men bland dem som har är det vanligast att få nyfikna och kränkande frågor eller kommentarer. Det är också vanligt att undvika att söka vård, att inte genomgå en behandling eller att ha svårigheter att få tillgång till vård. Många upplever också att behov kopplade till deras intersexvariationer ignoreras av vårdgivare.

Alla kroppar är olika. Det måste vara självklart att kunna ge ett gott och kunnigt bemötande och god vård även till personer vars könsegenskaper varierar från normen. Allt annat är att systematiskt missgynna och fortsatt utsätta personer med intersexvariationer samt förvägra dem tillgång till en god hälsa.