Svensk förening för akutsjukvård (Swesem) har slutat räkna antalet akutsjukvårdsetableringar som har fallerat under de senaste åren.
De är för många för att räkna.
Några sjukhus har till och med lyckats med bedriften att göra om misslyckandet flera gånger. I slutet av oktober publicerade Läkartidningen två artiklar som beskriver ytterligare en fallerande akutsjukvårdsetablering i Örebro och ett kommande försök till omstart på Danderyds sjukhus i Stockholm [1, 2]. Målbilden i Danderyd verkar vara en hybrid av akutläkare och andra specialiteter på akuten och att akutläkare ska tjänstgöra på vårdavdelningar.
Swesem är mycket tveksam till om det är möjligt att uppnå specialistkompetens inom 5 år, i enlighet med Socialstyrelsens målbeskrivning, med en ST-utbildning på Danderyds sjukhus där 25 procent av tjänstgöringen görs på vårdavdelning.
Det är svårt att hindra känslan av uppgivenhet som infinner sig när man läser dessa två texter. I Örebro sitter nu ett antal läkare som har lagt flera år av sin karriär på utbildning och tjänster som inte kommer att finnas kvar, och som vanligt kommer ingen att ta ansvar för detta misslyckande. I Danderyd pågår samtidigt en nyetablering med förutsättningar som inte kan tolkas på annat sätt än att beslutsfattare och ansvariga inte har förståelse för vad akutsjukvård och akutläkare är.
Swesems målbild för ett fungerande akutsjukvårdssystem innebär stora förändringar i arbetssätten på akuten och i gränssnitten mot övriga kliniker samt initialt en investering, som dock på sikt kan ge ekonomiska fördelar. Målbilden vi företräder är följande:
- Ett moget akutsjukvårdssystem innebär att det finns erfarna specialister i akutsjukvård i tjänst på en akutmottagning dygnets alla timmar – inte i hemmet långt borta från patienten, utan på golvet där man behövs.
- Akutläkare tar hand om alla patienter med akuta tillstånd oavsett sökorsak och behärskar den initiala handläggningen av alla dessa akuta tillstånd.
- Etableringen av forskning inom akutsjukvård pågår parallellt.
- Akutläkarnas kompetens inom det akuta omhändertagandet gör att andra specialiteter inte längre behöver bemanna akuten utan kan koncentrera sig på sina andra kärnuppgifter. Detta ger ekonomiska besparingar, då behovet av primärjourlinjerna för övriga kliniker försvinner på sikt.
- Sjukhusklinikerna och primärvården involveras vid planering av eventuell slutenvård eller poliklinisk uppföljning.
- Det krävs en omstrukturering på bred front, där till exempel specialistmottagningar behöver bereda möjlighet till snabba uppföljningar i stället för att patienter kommer på återbesök till akuten för ompalpation eller kontroll av blodprov. Detta är inte akutmottagningens uppdrag.
Denna omställning ger en ökad patientsäkerhet genom närvaro av erfarna specialister dygnet runt och ekonomiska besparingar genom en omställning till ett effektivare omhändertagande på akutmottagningar och möjlighet till avskaffandet av flera primärjourlinjer.
Detta förutsätter att akutläkarna ges möjlighet att skaffa sig och bibehålla nödvändig kompetens. Och här ser vi ett problem som har uppstått hos de akutsjukvårdsetableringar som beskrivs som framgångsrika: man har oftast inte helt lyckats med att skaffa sig den kompetens som krävs för att verkligen ta över hela det akuta flödet. Först när det har hänt kommer ekonomin att påverkas positivt. Avgörande för dessa etableringar är att de inte stannar i sin utveckling, utan att man fortsätter skaffa sig adekvat kompetens för att kunna ta ansvar för hela det akuta flödet, från A till E.
Väljer man däremot att skapa en hybridlösning så går man miste om många potentiella systemvinster och står inför stora ekonomiska kostnader genom att försöka hålla liv i två ineffektiva och halvutnyttjade system.
Utfasningen av AT och införandet av BT kommer ytterligare att försämra bemanningssituationen och patientsäkerheten i de regioner som bygger på traditionella linjesystem med lägsta kompetensnivå, det vill säga underläkare och AT-läkare, som huvudsaklig bemanning på akutmottagningen.
Swesem uppmanar därför både regionpolitiker och beslutsfattare på sjukhusen att inte göra om andras (och i vissa fall sina egna) misstag genom att göra halvdana akutsjukvårdsetableringar. Historien har visat att dessa kommer att fallera.
Publicerad:
Lakartidningen.se
Referenser
- Cederberg J. Danderyd tar nya tag med akutsjukvård. Läkartidningen. 25 okt 2023.
- Cederberg J. Varför fungerade inte akutläkarsatsningen i Örebro? Läkartidningen. 25 okt 2023.
18 Kommentarer
Dags för utvärdering nationellt, och ett litet missförstånd som besvaras
5 månader sedan
Börjar med att rätta till ett missförstånd. Som t f verksamhetschef för akutkliniken i Örebro (sedan två månader) så kan jag säga att ingen av de akutläkare som har tjänst hos oss kommer att avslutas. De kommer att arbeta i schema som alla andra läkare. Vi har dock inga förutsättningar i dagsläget att utbilda nya akutspecialister. När detta specifika missförstånd är hanterat, så vill jag bara - i all ödmjukhet - föreslå att man gör en strukturerad utvärdering av akutläkarsatsningen i landet. Det har varit minst sagt spretigt, men vid detta laget har specialiteten funnits i 8 år och flera hundra har utbildats. Var finns de? Hur arbetar de? Hur har resurserna kunnat omfördelas? Vad sker med övriga sjukhusspecialisters akutkompetens? Vilka är vinsterna i patientsäkerhet? Är specialiteten hållbar i relation till ett 40 års arbetsliv? Hur många har bytt specialitet efter att de fått ST i akutmedicin? Hur många av dem är chefer? Hur lojala är det med sin ordinarie arbetsplats?
Som man frågar får man svar
5 månader sedan
Stella, är du specialist i akutsjukvård?
Swesem och förespråkare för akutläkarsatsningen - sannolikt framförallt ST och specialister i akutsjukvård - har misslyckats i dialogen med övriga specialistföreningar och kollegor från andra kliniker inom slutenvården. Idel diskussioner kring vem som ska göra vad, vad som ska ingå i respektive kompetens, och vem som är ansvarig för att bestämma det.
Att få svar på de frågor du ställer är ett problem, då det verkar finnas extremt få välfungerande akutläkarsatsningar i Sverige. Faktiskt snarare främst dåligt fungerande satsningar där kollegor från andra specialiteter sätter käppar i hjulet för akutläkarkollegor istället för att i gemensam dialog komma framåt för patientens bästa. Vad jag förstår är Örebro definitivt en del av majoriteten, dvs dåligt fungerande satsningar. Således kommer en utvärdering av de akutläkare som kommer från exempelvis Örebro visa precis det - dåliga resultat. Frågan är vems fel det är - om man nu nödvändigtvis måste peka finger?
Kanske bör en verksamhetschef inte bara efterfråga hur många ST som bytt ST, eller hur lojala ST inom akutsjukvård är till sin arbetsplats, utan framförallt VARFÖR ST-läkare byter specialitet eller arbetsplats?
Min tanke är att dialogen bör ske nationellt, mer uttalad, mer öppen, och mer med patienten i fokus, specialistföreningarna emellan. Först efter att sådan dialog nått konsensus kan rutinerna nå ned till oss i jourlinjen på sjukhuset.
Tills dess kommer både du och jag som icke akutläkare basera vår ståndpunkt på subjektiva uppfattningar. Och det gillar väl vi läkare normalt sett inte?
Swesem och förespråkare för akutläkarsatsningen - sannolikt framförallt ST och specialister i akutsjukvård - har misslyckats i dialogen med övriga specialistföreningar och kollegor från andra kliniker inom slutenvården. Idel diskussioner kring vem som ska göra vad, vad som ska ingå i respektive kompetens, och vem som är ansvarig för att bestämma det.
Att få svar på de frågor du ställer är ett problem, då det verkar finnas extremt få välfungerande akutläkarsatsningar i Sverige. Faktiskt snarare främst dåligt fungerande satsningar där kollegor från andra specialiteter sätter käppar i hjulet för akutläkarkollegor istället för att i gemensam dialog komma framåt för patientens bästa. Vad jag förstår är Örebro definitivt en del av majoriteten, dvs dåligt fungerande satsningar. Således kommer en utvärdering av de akutläkare som kommer från exempelvis Örebro visa precis det - dåliga resultat. Frågan är vems fel det är - om man nu nödvändigtvis måste peka finger?
Kanske bör en verksamhetschef inte bara efterfråga hur många ST som bytt ST, eller hur lojala ST inom akutsjukvård är till sin arbetsplats, utan framförallt VARFÖR ST-läkare byter specialitet eller arbetsplats?
Min tanke är att dialogen bör ske nationellt, mer uttalad, mer öppen, och mer med patienten i fokus, specialistföreningarna emellan. Först efter att sådan dialog nått konsensus kan rutinerna nå ned till oss i jourlinjen på sjukhuset.
Tills dess kommer både du och jag som icke akutläkare basera vår ståndpunkt på subjektiva uppfattningar. Och det gillar väl vi läkare normalt sett inte?
Akutläkare behöver ett hem för att stanna
5 månader sedan
Hej Stella!
Jag måste hålla med Pontus här. Jag har respekt för att det kan vara svårt att förstå vad akutsjukvård är om man inte är akutläkare. Därför vore det välkommet om man lyssnade på akutläkarna istället för att försöka uppfinna hjulet själv gång på gång. Fram till den dagen då en sjukhuschef har tillit till akutläkarna och bestämmer att akutkliniken ska ”ägas” och styras av akutläkare kommer akutsjukvård inte att existera i Sverige. Det som hittills skapats är akutläkare med varierande kompetens som sedan arbetar i ett system som inte är byggt för akutläkare. Detta går inte. Därför byter ST läkare specialitet och specialister ”flyr” in på kontoren. Den dagen något sjukhus vågar kasta dig ut i det (för dem) okända och släppa akuten till akutläkarna kommer avhoppen upphöra.
Jag måste hålla med Pontus här. Jag har respekt för att det kan vara svårt att förstå vad akutsjukvård är om man inte är akutläkare. Därför vore det välkommet om man lyssnade på akutläkarna istället för att försöka uppfinna hjulet själv gång på gång. Fram till den dagen då en sjukhuschef har tillit till akutläkarna och bestämmer att akutkliniken ska ”ägas” och styras av akutläkare kommer akutsjukvård inte att existera i Sverige. Det som hittills skapats är akutläkare med varierande kompetens som sedan arbetar i ett system som inte är byggt för akutläkare. Detta går inte. Därför byter ST läkare specialitet och specialister ”flyr” in på kontoren. Den dagen något sjukhus vågar kasta dig ut i det (för dem) okända och släppa akuten till akutläkarna kommer avhoppen upphöra.
Samarbete är bra
5 månader sedan
Från perspektivet som internmedicinare tycker jag vi har ett förhållandevis välfungerande hybridsystem på Akuten i Malmö, även om det såklart inte alltid är friktionsfritt att hålla olika viljor nöjda.
Jag förstår varför Swesem tycker att man bör renodla akutsjukvården, men jag tycker det saknas en viss ödmjukhet inför att andra specialiteter inte vill tappa den kompetens man har inom t ex akutmedicin. Jag tror absolut att vi kan jobba sida vid sida, och dra nytta av varandras kunskaper.
Jag förstår varför Swesem tycker att man bör renodla akutsjukvården, men jag tycker det saknas en viss ödmjukhet inför att andra specialiteter inte vill tappa den kompetens man har inom t ex akutmedicin. Jag tror absolut att vi kan jobba sida vid sida, och dra nytta av varandras kunskaper.
Alla blir bättre där sann akutsjukvård finns
5 månader sedan
Hej Anna! Jag vill mena att din oro är obefogad. Erfarenheten från andra länder som har ändrat till akutsjukvård är att organspecialisterna blir bättre på den akuta aspekten av sin specialitet. Att hantera den odifferentierade patienten på akuten är akutläkarens område och inget andra specialister är utrustade att göra. Däremot, får de en riktad akut frågeställning inom sitt område kan de tillföra mycket. Det är det akutsjukvård ger: ett koncentrerat flöde av intressanta och utmanande akuta frågeställningar. Med färre internmedicinare som hanterar ett högt flöde av sådana patienter blir jobbet ännu mer intressant och internmedicinarens kompetens kommer till nytta istället för att spillas på arbete utanför internmedicinarens kompetensområde.
Medhåll
5 månader sedan
Håller med, då det står klart att pat behöver läggas in eller följas upp på en viss klinik är det bättre ju förr en representant för den kliniken tar över. Pat blir då färdighandlagd av en specialist istället för en generalist, mottagande klinik får saker och ting gjorda precis som man vill ha det, och akutläkaren kan ta sig an nästa pat som väntar på bedömning, stabilisering och sortering. Tyvärr bemöts den typen av förslag ofta med attityden att akutläkarna försöker smita undan det tråkiga inskrivningsarbetet.
Instämmer inte
5 månader sedan
Det må så vara att en odifferentierad patient bäst ses av en akutläkare. Men majoriteten av patienterna på Akuten vill jag påstå är ändå ganska differentierade. Och jag tycker det är en smula nedlåtande att antyda att övriga specialister inte är utrustade att göra det jobb som vi redan gjort i decennier.
Jag anser inte att min kompetens förspills när jag hanterar dyspnélarm, arytmier, intoxer, medvetandesänkta patienter etc, och jag ser det inte heller som att det är utanför mitt kompetensområde. Men ska man till varje pris tvinga bort andra specialiteter från Akuten kommer vi naturligtvis så småningom att tappa den kompetensen, vilket jag alltså ser som negativt.
För övrigt - det är farligt att tro att man vet vad någon annan /grupp/ upplever som intressant. För egen del trivs jag väldigt bra med variationen som jag får mellan avdelningsarbete och jourerna på Akuten.
Jag anser inte att min kompetens förspills när jag hanterar dyspnélarm, arytmier, intoxer, medvetandesänkta patienter etc, och jag ser det inte heller som att det är utanför mitt kompetensområde. Men ska man till varje pris tvinga bort andra specialiteter från Akuten kommer vi naturligtvis så småningom att tappa den kompetensen, vilket jag alltså ser som negativt.
För övrigt - det är farligt att tro att man vet vad någon annan /grupp/ upplever som intressant. För egen del trivs jag väldigt bra med variationen som jag får mellan avdelningsarbete och jourerna på Akuten.
Det gör ont när knoppar brister
5 månader sedan
Jag är övertygad om att du håller hög kvalitet i ditt arbete, precis som alla läkare som hittills bemannat sina respektive akutmottagningar. Man kan som land välja att ha kvar det nuvarande systemet. Man kan också välja att ändrades till ett akutsjukvårdssystem. Om man väljer det första finns det ingen plats för akutläkare. Om man väljer det andra går det inte att arbeta på som vanligt för dem som hittills skött det gamla systemet. Det ”offer” som måste göras är en nyorientering för alla specialiteter. Det är oundvikligt om man vill införa akutsjukvård. Det jag försökte förmedla med mitt svar till dig är att den processen, när den väl är genomliden, har lätt till väldigt nöjda medicinare och kirurger, tex här på Island.
Vad ska vi göra tills vi har tillräckligt många akutläkare då?
5 månader sedan
Företrädare för Swesem verkar gång på gång upprepa det som hittills har varit en utopi på de flesta sjukhus, nämligen att akutmottagningarna ska bemannas enbart av akutläkare (samt med BT-läkare under deras handledning) i första linjen. Jag tror vi är många andra specialister - kanske de flesta - och sjukhushusledningar som kan skriva under på att det nog skulle vara det allra bästa.
Men att uppnå det kan ju ta 10-20 år, genom att båda rekrytera färdiga akutläkare och att utbilda egna akutläkare. Kan någon svara på hur de tänker sig att akutmottagningarna ska bemannas fram till att man har tillräckligt många akutläkare för att kunna bemanna en hel akutmottagning dygnet runt, året runt? Hur ska det lösas tills dess om inte med en hybridlösning? Att låta ett fåtal akutläkare och ST-läkare i akutsjukvård ansvara för bemanningen av en hel akutmottagning och jobba ihjäl sig bara för att uppnå detta redan från dag 1 leder knappast till en bra arbetsmiljö som får läkare att vilja stanna kvar i specialiteten och på den arbetsplatsen.
Men att uppnå det kan ju ta 10-20 år, genom att båda rekrytera färdiga akutläkare och att utbilda egna akutläkare. Kan någon svara på hur de tänker sig att akutmottagningarna ska bemannas fram till att man har tillräckligt många akutläkare för att kunna bemanna en hel akutmottagning dygnet runt, året runt? Hur ska det lösas tills dess om inte med en hybridlösning? Att låta ett fåtal akutläkare och ST-läkare i akutsjukvård ansvara för bemanningen av en hel akutmottagning och jobba ihjäl sig bara för att uppnå detta redan från dag 1 leder knappast till en bra arbetsmiljö som får läkare att vilja stanna kvar i specialiteten och på den arbetsplatsen.
Det handlar om målbild.
5 månader sedan
Det där är vi nog alla också överens om. Ett vanligt misstag vid försök att etablera akutläkarsystem är att ta på sig för stor uppgift för snabbt. Så under en övergångsperiod behövs absolut en hybridlösning. Men poängen är att det är just en provisorisk lösning, inte en målbild.
Välkomna till Mölndal
5 månader sedan
Ni som akutläkare är varmt välkomna att bemanna en jourlinje på ortopedakuten Mölndal. Här finns goda förutsättningar att uppnå delmålen för initial handläggning av ortopedi. De tre månader våra ST-läkare i akutsjukvård har ortopedi under sin ST-tjänst räcker inte heller till. :-)
Internistens plats på akuten i framtiden
5 månader sedan
Införandet av specialister i akutsjukvård har nog gott med sig för våra akutmottagningar. Inte minst att det innebär mer av specialistläkare på akuten. Därtill måste det faktum att det finns läkare som har alutmottagningen som sin huvudsakliga arbetsplats innebära mycket positivt för verksamhetsutveckling och forskning på akutmottagningarna.
Som snar specialist internmedicin med hjärta för den breda internmedicinen ser jag dock arbetet på medicinakuten som ett av mina kärnområden. Återkommande arbete på akutmottagning under ST utbildningen i internmedicin är nödvändigt för att uppnå den kompetens i akut omhändertagande som en specialist i internmedicin ska ha. Jag har själv från tidigare arbetsplats erfarenhet av flera års ST internmedicin med helt akutläkarledd akutmottagning, där vår tjänstgöring på akuten var krympt till minimum. Det resulterade i att SPUR underkände ST utb i internmedicin just pga för lite tjänstgöring på akuten. Det går inte att ersätta erfarenheten av den primära bedömningen på akutrummet med arbete som ’mellanjour’ eller på medicinska akutavdelningar. Skjuts vi medicinare längre bort från akuten tror jag det ofrånkomligt innebär att vi tappar kompetens i akut internmedicin.
Jag ser fram emot att under min framtida karriär som specialist i internmedicin fortsatt vara högst närvarande på akuten. Jag tror att den breda Internisten, med sitt breda differentialdiagnostiska tänkande i kombination med djupare internmedicinska perspektiv, har en plats på akutmottagningar också framöver. Gärna sida vid sida med akutläkaren, såsom nuläget på min nuvarande arbetsplats. Jag tror vi har kompletterande perspektiv som kan gynna den akut sjuke patienten och dess vidare flöde i vårdkedjan.
Det vore intressant med ett inspel av svensk internmedicinsk förening i frågan. Hur ser de på internmedicinarens framtid på akuten? Förs någon dialog med Swesem? Hur säkra att framtidens ST läkare i internmedicin säkrar sin kompetens i akut internmedicin, även med akutläkarledda akutmottagningar?
Som snar specialist internmedicin med hjärta för den breda internmedicinen ser jag dock arbetet på medicinakuten som ett av mina kärnområden. Återkommande arbete på akutmottagning under ST utbildningen i internmedicin är nödvändigt för att uppnå den kompetens i akut omhändertagande som en specialist i internmedicin ska ha. Jag har själv från tidigare arbetsplats erfarenhet av flera års ST internmedicin med helt akutläkarledd akutmottagning, där vår tjänstgöring på akuten var krympt till minimum. Det resulterade i att SPUR underkände ST utb i internmedicin just pga för lite tjänstgöring på akuten. Det går inte att ersätta erfarenheten av den primära bedömningen på akutrummet med arbete som ’mellanjour’ eller på medicinska akutavdelningar. Skjuts vi medicinare längre bort från akuten tror jag det ofrånkomligt innebär att vi tappar kompetens i akut internmedicin.
Jag ser fram emot att under min framtida karriär som specialist i internmedicin fortsatt vara högst närvarande på akuten. Jag tror att den breda Internisten, med sitt breda differentialdiagnostiska tänkande i kombination med djupare internmedicinska perspektiv, har en plats på akutmottagningar också framöver. Gärna sida vid sida med akutläkaren, såsom nuläget på min nuvarande arbetsplats. Jag tror vi har kompletterande perspektiv som kan gynna den akut sjuke patienten och dess vidare flöde i vårdkedjan.
Det vore intressant med ett inspel av svensk internmedicinsk förening i frågan. Hur ser de på internmedicinarens framtid på akuten? Förs någon dialog med Swesem? Hur säkra att framtidens ST läkare i internmedicin säkrar sin kompetens i akut internmedicin, även med akutläkarledda akutmottagningar?
Tack för givande synpunkter!
5 månader sedan
Stort tack för många intressanta och givande kommentarer till artikeln. Det var (delvis) meningen att få igång en debatt i frågan, så jag är mkt tacksam över alla viktiga synpunkter som lyfts.
Att utvärdera akutsjukvårdsetableringen tror jag är alldeles för tidigt i nuläget eftersom det finns enbart få väletablerade kliniker med akutsjukvård, och även dessa befinner sig fortsatt under pågående implementering. Så det skulle vara väldigt oklart vad utvärderingen skulle mäta och vad man kan dra för slutsatser av resultaten. Dessutom är det oklart för mig varför de frågor som Stella Cizinsky lyfter enbart ska ställas till just akutläkare? Det skulle i så fall vara intressant att ställa samma frågor även till övriga specialiteter.
Som Pontus Weinar lyfter i sin kommentar så är samarbetet och diskussion mellan specialitetsföreningar mycket viktigt, och det samarbetet har skett med flera föreningar. Det är dock i sammanhanget ett faktum att spec-föreningars uttalanden inte på något sätt är bindande för regioner eller SKR. Vi som SWESEM kan uttala oss tydlig om hur en etablering bör se ut, samt även erbjuda vår stöd, men det som i slutändan sker hos arbetsgivaren är svårt att påverka (vilket vi har kunnat bevittna i samband med många fallerade akutsjukvårdsetableringar). Men jag är helt enig med Pontus om att samarbetet mellan föreningar är en förutsättning för att få till ett fungerande samarbete i framtiden.
En fråga som av platsskäl inte har kunnat lyftas i vår debattartikel är det som Anna Edberg lyfter i sin kommentar. Tillkomsten av en ny specialitet i Sverige med ett eget kompetensområde och en egen arbetsplats bör på sikt påverka angränsande specialiteters innehåll i respektive målbeskrivning och kompetensområde. Det skulle vara mycket anmärkningsvärt att en ny specialitet etableras, men samtidigt fortsätter alla andra som om inget hade hänt. Och den diskussionen kring våra respektive målbeskrivningar behöver komma igång.
Det är bra att kollegor som Anna trivs även som specialist på akuten på jourtid, men tyvärr är det betydligt mer vanlig att svenska akutmottagningar bemannas främst av vik-Ul, At och ST, särskilt under jourtid. Detta har kommit fram av rapporten "en akut bild av Sverige" som har genomförts av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det är ovanligt med en spec (ort/kir/med) med 20 års erfarenhet på en svensk akutmottagning kl 03 på en morgon. Dessa specialiteters målbild verkar inte vara att erfarna specialister ska finnas på plats dygnet runt på akuten, alltså just den enheten på sjukhuset där det finns en utmanande arbetsmiljö och där potentiellt kritisk sjuka patienter behöver bedömas under tidsbrist. Jag vill ändå påstå att det är en minoritet av spec med mer än 20 års erfarenhet i andra specialiteter som ser fram emot att arbeta en primärjoursnatt på akuten.
Målbilden för akutsjukvård och akutläkare skiljer sig från detta och det är en av de avgörande skillnader mellan våra specialiteter. Man ska inte bli akutläkare om man inte vill vara på akuten dygnet runt alla dagar i veckan under hela sin karriär. Målbilden för oss innebär då också att den läkare som vill vara på akuten under hela sin karriär bör välja att bli akutläkare.
Men återigen, etableringen av akutsjukvård i Sverige behöver ske i samråd och samarbete med övriga specialiteter, och det är som alltid patienten och dess behov som ska vara i fokus.
Att utvärdera akutsjukvårdsetableringen tror jag är alldeles för tidigt i nuläget eftersom det finns enbart få väletablerade kliniker med akutsjukvård, och även dessa befinner sig fortsatt under pågående implementering. Så det skulle vara väldigt oklart vad utvärderingen skulle mäta och vad man kan dra för slutsatser av resultaten. Dessutom är det oklart för mig varför de frågor som Stella Cizinsky lyfter enbart ska ställas till just akutläkare? Det skulle i så fall vara intressant att ställa samma frågor även till övriga specialiteter.
Som Pontus Weinar lyfter i sin kommentar så är samarbetet och diskussion mellan specialitetsföreningar mycket viktigt, och det samarbetet har skett med flera föreningar. Det är dock i sammanhanget ett faktum att spec-föreningars uttalanden inte på något sätt är bindande för regioner eller SKR. Vi som SWESEM kan uttala oss tydlig om hur en etablering bör se ut, samt även erbjuda vår stöd, men det som i slutändan sker hos arbetsgivaren är svårt att påverka (vilket vi har kunnat bevittna i samband med många fallerade akutsjukvårdsetableringar). Men jag är helt enig med Pontus om att samarbetet mellan föreningar är en förutsättning för att få till ett fungerande samarbete i framtiden.
En fråga som av platsskäl inte har kunnat lyftas i vår debattartikel är det som Anna Edberg lyfter i sin kommentar. Tillkomsten av en ny specialitet i Sverige med ett eget kompetensområde och en egen arbetsplats bör på sikt påverka angränsande specialiteters innehåll i respektive målbeskrivning och kompetensområde. Det skulle vara mycket anmärkningsvärt att en ny specialitet etableras, men samtidigt fortsätter alla andra som om inget hade hänt. Och den diskussionen kring våra respektive målbeskrivningar behöver komma igång.
Det är bra att kollegor som Anna trivs även som specialist på akuten på jourtid, men tyvärr är det betydligt mer vanlig att svenska akutmottagningar bemannas främst av vik-Ul, At och ST, särskilt under jourtid. Detta har kommit fram av rapporten "en akut bild av Sverige" som har genomförts av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Det är ovanligt med en spec (ort/kir/med) med 20 års erfarenhet på en svensk akutmottagning kl 03 på en morgon. Dessa specialiteters målbild verkar inte vara att erfarna specialister ska finnas på plats dygnet runt på akuten, alltså just den enheten på sjukhuset där det finns en utmanande arbetsmiljö och där potentiellt kritisk sjuka patienter behöver bedömas under tidsbrist. Jag vill ändå påstå att det är en minoritet av spec med mer än 20 års erfarenhet i andra specialiteter som ser fram emot att arbeta en primärjoursnatt på akuten.
Målbilden för akutsjukvård och akutläkare skiljer sig från detta och det är en av de avgörande skillnader mellan våra specialiteter. Man ska inte bli akutläkare om man inte vill vara på akuten dygnet runt alla dagar i veckan under hela sin karriär. Målbilden för oss innebär då också att den läkare som vill vara på akuten under hela sin karriär bör välja att bli akutläkare.
Men återigen, etableringen av akutsjukvård i Sverige behöver ske i samråd och samarbete med övriga specialiteter, och det är som alltid patienten och dess behov som ska vara i fokus.
Vad utgör en självständig verksamhet?
5 månader sedan
En, i debatten ofta missad aspekt är akutklinikernas identitet och funktion i sin helhet. Dvs inte bara det vi läkare anser oss vilja göra och tycker är viktigt utifrån vår gärning. De flesta (alla?) akutklinikerna i Sverige är en självständig verksamhet på alla sätt förutom på läkarfronten. De har anställda sjuksköterskor, undersköterskor, verksamhetschefer, verksamhetsutvecklare o s v. De sköter sin budget och ansvarar för sina läkemedelsförråd. De fungerar precis som alla andra självständiga kliniker förutom på ett plan - läkare. Av någon anledning är det helt normalt i denna alternativa verklighet att kardiologer rondar av ortopedavdelningen som för närvarande har beslutat sig för att slopa anställning av ortopeder. Kirurgmottagningen har slut på kirurger för att de har sagt upp sig, men det är ingen fara för på grannsjukhuset har kirurgmottagningen sedan länge råddats strålande av AT-läkare under sin psykiatriplacering.
Om tanken är absurd, varför är det då med en sådan självklarhet ni köper att en helt självständig klinik enligt ovan inte bemannas av en enda läkare som har något med den kliniken att göra annat än under sällan uppskattade jourpass? Vem försvarar den allt mer belastade omvårdnadspersonalen mot en ständigt ökande ström av patienter som borde ha handlagts på specialistmottagning? Vem läser den senaste studien om mortalitet bland LWBS-patienter, ser över sin kliniks statistik och hittar sätt att förbättra verksamheten för att minska denna kategori? Vem säkerställer att övrig personal får nödvändig medicinsk utbildning? Vem firar när man som team genomför ett felfritt omhändertagande av kritisk patient för att man har jobbat tillsammans med varandra de senaste tio åren och uppnått snudd på telepatisk kommunikation sinsemellan?
Visst finns det de specialister från andra kliniker som trivs på akuten och brinner för akutklinikens utveckling lika mycket som för sin egen klinik. Men om det råkar vara ni som läser detta, innan ni utbrister "Vi är inte som de andra!", fundera först på om er inställning verkligen är representativ för er specialistkår.
Praeterea censeo Carthaginem esse delendam. Hybridsjukvård kommer att misslyckas om det inte är blott en kortvarig brygga mot successivt övertagande av läkarbemanningen. Det viktigaste beslutet i denna fråga, vilken borde fattats för länge sen men fortfarande sopas under mattan, är huruvida vi bör införa akutsjukvård på riktigt eller avstå helt. Så länge halvmesyren fortgår förblöder sjukvården ur ytterligare ett ekonomiskt sår.
Om tanken är absurd, varför är det då med en sådan självklarhet ni köper att en helt självständig klinik enligt ovan inte bemannas av en enda läkare som har något med den kliniken att göra annat än under sällan uppskattade jourpass? Vem försvarar den allt mer belastade omvårdnadspersonalen mot en ständigt ökande ström av patienter som borde ha handlagts på specialistmottagning? Vem läser den senaste studien om mortalitet bland LWBS-patienter, ser över sin kliniks statistik och hittar sätt att förbättra verksamheten för att minska denna kategori? Vem säkerställer att övrig personal får nödvändig medicinsk utbildning? Vem firar när man som team genomför ett felfritt omhändertagande av kritisk patient för att man har jobbat tillsammans med varandra de senaste tio åren och uppnått snudd på telepatisk kommunikation sinsemellan?
Visst finns det de specialister från andra kliniker som trivs på akuten och brinner för akutklinikens utveckling lika mycket som för sin egen klinik. Men om det råkar vara ni som läser detta, innan ni utbrister "Vi är inte som de andra!", fundera först på om er inställning verkligen är representativ för er specialistkår.
Praeterea censeo Carthaginem esse delendam. Hybridsjukvård kommer att misslyckas om det inte är blott en kortvarig brygga mot successivt övertagande av läkarbemanningen. Det viktigaste beslutet i denna fråga, vilken borde fattats för länge sen men fortfarande sopas under mattan, är huruvida vi bör införa akutsjukvård på riktigt eller avstå helt. Så länge halvmesyren fortgår förblöder sjukvården ur ytterligare ett ekonomiskt sår.
Poänger som förtjänar uppmärksamhet
5 månader sedan
Bäste kollega,
Som utomstående akutkliniken och anställd inom AnIVA kan jag inte annat än hålla med dig i dina poänger. Det är av yttersta vikt att lyfta kompetensen på akutmottagningen generellt, inte minst för att underläkare från olika kliniker som går jourer där ska ha en bra support och inte känna att de vill bli specialister för att slippa akuten så mycket som möjligt.
Min upplevelse är, att om akutsjukvårdsspecialister och SweSem hade fokuserat på diskussionen och poängerna du tar upp minst lika mycket som på att bråka med kardiologer om vem som ska bedöma stemi eller med narkosen om vem som ska tuba, hade min och andra specialiteter haft mycket svårare att sätta sig på tvären.
Noterar att du är specialist i akutsjukvård och ST i klinisk fysiologi. Förhoppningsvis beror inte det på att även du är bortskämd från akuten.
Allt gott.
Som utomstående akutkliniken och anställd inom AnIVA kan jag inte annat än hålla med dig i dina poänger. Det är av yttersta vikt att lyfta kompetensen på akutmottagningen generellt, inte minst för att underläkare från olika kliniker som går jourer där ska ha en bra support och inte känna att de vill bli specialister för att slippa akuten så mycket som möjligt.
Min upplevelse är, att om akutsjukvårdsspecialister och SweSem hade fokuserat på diskussionen och poängerna du tar upp minst lika mycket som på att bråka med kardiologer om vem som ska bedöma stemi eller med narkosen om vem som ska tuba, hade min och andra specialiteter haft mycket svårare att sätta sig på tvären.
Noterar att du är specialist i akutsjukvård och ST i klinisk fysiologi. Förhoppningsvis beror inte det på att även du är bortskämd från akuten.
Allt gott.
Låt oss jobba tillsammans
5 månader sedan
Håller med ovanstående i att det faktum att akutläkare har akutmottagningen som sin huvudsakliga arbetsplats har fördelar. Det ger helt andra förutsättningar att driva verksamhetsutveckling, forskning, vidareutbildning för akutmottagningens sköterskor, utveckla teamarbetet etc såsom du beskriver.
Att jämföra internmedicinares och kirurgers jourtjänstgöring på akutmottagning (medicin- resp kirurgakut) med att kardiologer ronder ortopedavdelningar och psykiatrins AT läkare driver kirurgmottagning tycker jag dock haltar ordentligt och är orättvis. Internmedicinare och kirurger har kompetens att hantera "sina" patienter även när de befinner sig i en akut sjukdomsfas. Att som akut sjuk medicinpatient få träffa en internmedicinare på en akutmottagning är inte att hamna fel, det är att träffa en doktor med spetskompetens i det internmedicinska panorama av symtom man söker för och förmåga att hantera dem även i akut fas.
Håller med flera av er andra att det är ohållbart att 2023 fortsätta bemanna jourlinjer med enbart lägsta kompetens (AT, tidig ST etc) såsom varit brukligt historiskt. Här kan vi bara inspireras av er akutläkare och ta till oss av er ambition att ha mer av specialister "på golvet".
Låt oss dock fokusera mindre på om det står specialist i akutsjukvård eller specialist i internmedicin/kirurgi eller annan akutmedicinsk specialitet på doktorn som arbetar på akuten. Min önskan är att vi som delar ett intresse och hjärta för akutsjukvården och den akut sjuke patienten tillsammans är med och utvecklar våra akutmottagningar i framtiden, oavsett akutläkare, medicinare eller kirurg. Då kan våra olika "spetskompetenser" istället komplettera varandra, tror jag.
Att jämföra internmedicinares och kirurgers jourtjänstgöring på akutmottagning (medicin- resp kirurgakut) med att kardiologer ronder ortopedavdelningar och psykiatrins AT läkare driver kirurgmottagning tycker jag dock haltar ordentligt och är orättvis. Internmedicinare och kirurger har kompetens att hantera "sina" patienter även när de befinner sig i en akut sjukdomsfas. Att som akut sjuk medicinpatient få träffa en internmedicinare på en akutmottagning är inte att hamna fel, det är att träffa en doktor med spetskompetens i det internmedicinska panorama av symtom man söker för och förmåga att hantera dem även i akut fas.
Håller med flera av er andra att det är ohållbart att 2023 fortsätta bemanna jourlinjer med enbart lägsta kompetens (AT, tidig ST etc) såsom varit brukligt historiskt. Här kan vi bara inspireras av er akutläkare och ta till oss av er ambition att ha mer av specialister "på golvet".
Låt oss dock fokusera mindre på om det står specialist i akutsjukvård eller specialist i internmedicin/kirurgi eller annan akutmedicinsk specialitet på doktorn som arbetar på akuten. Min önskan är att vi som delar ett intresse och hjärta för akutsjukvården och den akut sjuke patienten tillsammans är med och utvecklar våra akutmottagningar i framtiden, oavsett akutläkare, medicinare eller kirurg. Då kan våra olika "spetskompetenser" istället komplettera varandra, tror jag.
Det är inte gratis.
5 månader sedan
Som så ofta har debatten kantrat till frågan om det är bra eller dåligt med akutläkare. Som med alla andra nymodigheter finns det fördelar och nackdelar. Poängen är att för den sjukvårdshuvudman som önskar hämta hem fördelarna med ett akutläkarsystem så kommer det med en kostnad. Så rådet från oss som sett ett antal akutläkarprojekt haverera, och faktiskt även en handfull lyckas: Ska ni satsa på akutläkare så gör det fullt ut. Det innebär inte nödvändigtvis att alla andra ”slängs ut” från akutmottagningen, utan betyder att det är akutläkarna som äger den. Det fåtal svenska sjukhus som faktiskt har genomfört detta får också behålla och utveckla sina akutläkare även sedan dom blivit färdiga specialister. Är ni inte beredda att ta det steget, och hantera dom intressekonflikter som kommer att uppstå gentemot en del andra grupper och individer, är det bättre för alla att ni avstår helt från akutläkare utan kör på som tidigare. Att försöka göra en halvmesyr medför bara att ni bygger upp någon sorts underläkarpool med stor omsättning och där dom flesta försvinner så snart dom börjar bli duktiga. Till mycket högre kostnader än att fortsätta förlita sig huvudsakligen till utbildningsläkare från sjukhusets övriga kliniker, men utan att ha gjort någon egentlig vinst.
Utvärdera först tidigare försök …!
5 månader sedan
Det är i och för sig varit något av ett signum för landsting/region-världen att ta fram nya visioner och målbilder utan att utvärdera tidigare ansatser och försök. Men, om något, visar denna märkligt spretiga debatt hur viktigt det är att utvärdera de försök som hittills gjorts att införa akutläkarsystem i Sverige - innan man gör ett omtag. Gör man inte det kommer en ny generation entusiaster ofelbart att göra om gamla misstag.
Från startsidan
