I spåren av en alltmer ansträngd vårdsektor i Sverige har det uppstått allvarliga brister i ST-utbildningen. Inom de kirurgiska specialiteterna får ST-läkare för lite kirurgisk träning och berövas chansen att arbeta upp en god operationsvana under utbildningen.

Detta har återkommande belysts inom olika kirurgiska specialiteter. I en artikel i Dagens Medicin från april 2022 beskriver man följderna av en utlokalisering av kirurgiska ingrepp till privata vårdgivare, som helt står utanför det offentliga utbildningsansvaret [1]. En artikel i Läkartidningen i september 2023 redovisar en enkätundersökning bland ST-läkare inom flera kirurgiska specialiteter som visar att färdighetsträningen inom kirurgi saknar den systematik som krävs för att uppnå tillräcklig kompetens [2]. En rad förbättringsförslag för att öka kvaliteten föreslås, bland annat direkt återkoppling, simulatorövningar och praktisk examination.

Bristerna som nämns ovan gäller även inom gynekologi och obstetrik. Gynop är ett nationellt register med uppgifter om och uppföljning av benign gynekologisk kirurgi. Sedan 2022 är det obligatoriskt att registrera om en ST-läkare var huvudoperatör eller assistent vid en operation.

I genomsnitt utfördes 20 procent av alla benigna adnexoperationer i Sverige med en ST-läkare som huvudoperatör, och i ytterligare ca 20 procent var en ST-läkare med som assistent [3]. Sett till riksgenomsnittet försvinner alltså runt 60 procent av alla övningstillfällen för ST-läkare.

Statistiken visar att ST-läkares deltagande i operationer skiljer sig markant mellan olika kliniker. Exempelvis hade 4 kliniker en ST-läkare som huvudoperatör vid över hälften av operationerna. Ansvariga för Gynop frågade dessa kliniker hur man har arbetat för att möjliggöra detta, och i svaren betonades vikten av att försöka ta vara på varje utbildningstillfälle, exempelvis genom att alltid placera en ST-läkare på operation [3]. På en klinik utfördes alla steriliseringsoperationer av ST-läkare. Klinikerna framhöll att man gör en aktiv prioritering för att få fram ST-läkare till operation.

I sammanhanget vill vi poängtera att ST-läkare bör kunna utföra denna typ av adnexkirurgi för att godkännas som specialister. Detta krav är i allra högsta grad rimligt, och med det totala antalet operationer som årligen utförs (5 367 adnexoperationer fördelade på 44 kliniker) finns det uppenbarligen utrymme för ST-läkarna att kunna utveckla denna färdighet.

Men det krävs att man får tid på operation.

Statistiken stämmer väl överens med enkätsvar som Obstetriker och gynekologer under utbildning (OGU) mottagit från ST-läkare [4]. Under 2022 besvarades denna enkät av ungefär hälften (246) av ST-läkarna inom gynekologi och obstetrik. Bara 1 av 4 (n = 68) svarade att man är nöjd med den kirurgiska utbildningen i relation till förväntad kompetensnivå. ST-läkare på universitetssjukhusen var mindre nöjda med utbildningen än ST-läkare på mindre sjukhus (14 respektive 34 procent).

Endast 31 procent av ST-läkarna som fullgjort 4 år av sin utbildning ansåg sig kunna utföra en diagnostisk laparoskopi självständigt. Motsvarande siffra för nyblivna specialister var 48 procent, vilket är anmärkningsvärt eftersom det rekommenderas att en specialist ska kunna utföra ett sådant ingrepp.

Siffrorna talar för sig själva. Den kirurgiska färdighetsträningen under ST-utbildningen är bristfällig, men det finns flera goda exempel att lära sig av. Dagens ST-läkare behöver kunna utvecklas och uppfylla kraven för att bli specialister. I förlängningen handlar det också om att även i framtiden kunna upprätthålla rätt kompetens i bakjourleden.

Den ansträngda situationen i vården kan inte tillåtas gå ut över kompetensnivån hos blivande specialister. I slutändan handlar det om att patienterna riskerar att inte få vård med den kvalitet som vi har i uppdrag att ge.

Läs även:

»För lite operationstid kan leda till mindre kompetenta specialister«

Kirurger under utbildning vill veta hur många ST-läkare som finns

Statistik om ST-läkare finns – men föreningarna har inte nåtts av den