Sveriges läkarstudenter slåss mot orimliga krav på närvaro och dåliga möjligheter till återhämtning, vilket redan nu riskerar att bränna ut Sveriges framtida vårdpersonal.
Nuvarande närvarokrav på lärosätena överstiger ofta det som är nödvändigt för en utbildning av hög kvalitet. Forskning pekar på att det inte finns något direkt samband mellan hög närvaro och bättre betyg [1-3], medan stress och ångest kan påverka studieresultaten negativt [4-5]. Ett exempel är St Louis University School of Medicine, som såg förbättringar i studenters mentala hälsa och studieprestationer efter att man bland annat minskade de obligatoriska momenten [6].
I Sverige finns en tendens att prioritera kvantitet framför kvalitet. Mycket undervisningstid läggs på moment som på papperet är bra, men som sällan följs upp och sällan har klinisk relevans. Ser man till de kliniska terminerna kan studenterna byta klinik varje dag, och vad gör då en student när inga patientfall kommer in eller handledaren är upptagen?
Kompletteringskraven för dessa moment är strikta, vilket gör att ett sjukdomsfall under en kortare praktik eller på seminarier kan ställa till det rejält. Ett missat moment får ofta tas igen under tentamenperioder eller till och med under nästa termin, vilket kan leda till hög arbetsbelastning och akademiska och ekonomiska svårigheter för studenten.
Att vi studenter under 5,5 år förväntas prestera på högsta nivå utan sjukdom eller frånvaro är absurt. Universiteten jämför utbildningen med ett heltidsjobb, men då är det orimligt att studenter inte ges möjligheten till sjukskrivning eller deltidsarbete vid sjukdom.
Universiteten har börjat med insatser för att möta studenternas ohälsa, i synnerhet den psykiska ohälsan. Lunds universitet avsätter exempelvis tid för utbildningsprogrammet MHFA (Första hjälpen till psykisk hälsa), då studenter förväntas uppmärksamma tecken på psykisk ohälsa.
Insatsen slår dock fel, då de inte adresserar roten till problemet, det vill säga arbetsmängden. Studier visar dessutom att studenterna måste ha förtroende för fakulteten och att insatserna måste ske tillsammans med större ändringar i kursplanen för att den ska få effekt [7].
En förbättring av läkarprogrammet skulle innebära att universiteten erkänner dessa problem och reviderar kraven man ställer på studenterna. Jag anser att universiteten bör
- sänka andelen obligatorisk närvaro.
- förenkla möjligheten till komplettering.
- införa skyddsnät för sjukdom under terminen.
Ett steg framåt kan vara att se över de kliniska placeringarna. Studenterna är ofta passiva på klinikerna, när de exempelvis väntar på att en handledare ska bli ledig, vilket är ett resursslöseri för regionerna, universiteten och studenterna. Om tiden på klinik koncentrerades kunde läkarstudenterna avsätta mer tid för självstudier eller återhämtning.
Universiteten behöver på allvar se problemen med läkarstudenters närvarokrav och bristen på återhämtning. Annars kommer arbetsgivarna att mötas av en rad nyutexaminerade läkare som redan bränt ut sig.
Publicerad:
Lakartidningen.se
Referenser
- Hoyo LM, Yang CY, Larson AR. Relationship of medical student lecture attendance with course, clerkship, and licensing exam scores. Med Sci Educ. 2020;30(3):1123-9.
- Lamb S, Chow C, Lindsley J, et al. Learning from failure: how eliminating required attendance sparked the beginning of a medical school transformation. Perspect Med Educ. 2020;9(5):314-7.
- Salzman J, Williamson M, Epsina-Rey A, et al. Effects of voluntary attendance patterns on first-year medical students’ wellness and academic performance during COVID-19. Adv Physiol Educ. 2021;45(3):634-43.
- Dyrbye LN, Thomas MR, Shanafelt TD. Medical student distress: causes, consequences, and proposed solutions. Mayo Clin Proc. 2005;80(12):1613-22.
- Haight SJ, Chibnall JT, Schindler DL, et al. Associations of medical student personality and health/wellness characteristics with their medical school performance across the curriculum. Acad Med. 2012;87(4):476-85.
- Slavin SJ, Schindler DL, Chibnall JT. Medical student mental health 3.0: improving student wellness through curricular changes. Acad Med. 2014;89(4):573–7.
- Klein HJ, McCarthy SM. Student wellness trends and interventions in medical education: a narrative review. Humanit Soc Sci Commun. 2022;9(1):(92).
16 Kommentarer
Vad är optimalt
4 månader sedan
Det är inte utan att man känner sig en smula gammal då man läser denna artikel. Jag tror att det är viktigt att man beaktar vilket yrke man utbildar sig till och vilka krav som ställs på den färdige läkaren. Det är emellertid inte säkert att den ”svenska” modellen är den bästa, ser man t ex på Danmark har man där ett helt annat system med kortare arbetsdagar. Något har dock hänt de senaste åren då vi nog aldrig tidigare haft en så hög psykisk ohälsa bland svenska läkare, orsaken till detta är nog ökade krav och tuffare patienter.
Välreflekterat!
4 månader sedan
Håller i mångt och mycket med, meningsfulla ersättningsuppgifter istället för fyrkantighet tror jag hade underlättat för många. Men är verkligen obligatorisk närvaro det stora problemet? Vi skall i grund och botten vara glada för all vår kliniska erfarenhet vi får under vår utbildning i Sverige i jämförelse med vad man hört om vissa utbildningar utomlands. Kanske skall vi istället reflektera över vad vi gör med tiden och vad som förväntas av oss utöver detta? Är vi på VFU från 07:30 till 15-16 är det mindre rimligt att förväntas studera utöver detta. Är vi på plats är det viktigt att vi lär oss och främjar uppfyllelse av kursmålen. Tillhandahåll väl genomtänkt instuderingsmaterial, flashcards eller vad det nu må vara att arbeta med under "dötid" och arbeta efter checklistor efter vad som skall klaras av på VFU istället för antal timmar så kan vi stringent fokusera på att gå igenom det som skall gås igenom. Idag är dagens kliniska placeringar tyvärr för avhängigt på vilken handledare man får för dagen.
Last edited 4 månader sedan by Carlos Rodriguez Hernandez
Klokt tänkt
4 månader sedan
Om möjligheten att ta igen vfu/seminarier eller liknande vore bättre skulle kanske inte mängden obligatorisk närvaro vara ett problem. Men jag minns den konstanta stressen och rädslan över att en själv eller något av barnen skulle bli sjuk någon dag när det var obligatoriskt moment, och riskera att sabba hela terminen med risk att man inte kunde gå vidare. Nu var vi tack och lov nästan aldrig sjuka, men bara tanken på vad som kunde hända om man var borta en viss dag eller några dagar var en konstant och enorm stressfaktor. Och dessutom källa till frustration eftersom mycket av tiden mest skulle sittas av, men likväl var obligatorisk.
Jag tycker det är jättebra att ni nuvarande studenter tar upp frågan och försöker hjälpa de som utformar utbildningen att komma fram till ett bättre system, både för att få placeringarna bättre och för att minska den psykiska ohälsan bland såväl studenter som färdiga läkare.
Jag tycker det är jättebra att ni nuvarande studenter tar upp frågan och försöker hjälpa de som utformar utbildningen att komma fram till ett bättre system, både för att få placeringarna bättre och för att minska den psykiska ohälsan bland såväl studenter som färdiga läkare.
Skär ner antalet läkarstudenter
4 månader sedan
Sverige utbildar på tok för många läkare. Arbetslöshetens spöke väntar utanför dörren efter slutexamen. Ett enkelt och effektivt sätt att förbättra för studenterna vore därför att skära ner antalet studerande.
Därmed genom mindre grupper skulle varje läromoment bli effektivare och kurserna kännas som behagligare och roligare. Mindre antal av studenter bör ge en starkare gruppkänsla. Att ”spoonfeeding” har blivit en förväntad del av att läsa på universitet är både på gott och ont.
Givetvis måste det finnas system att hjälpa den enstaka individer som missar en del av krusen pga sjukdom. Det känns lite förvånansvärt att dylika inte redan finns.
Därmed genom mindre grupper skulle varje läromoment bli effektivare och kurserna kännas som behagligare och roligare. Mindre antal av studenter bör ge en starkare gruppkänsla. Att ”spoonfeeding” har blivit en förväntad del av att läsa på universitet är både på gott och ont.
Givetvis måste det finnas system att hjälpa den enstaka individer som missar en del av krusen pga sjukdom. Det känns lite förvånansvärt att dylika inte redan finns.
Färre är inte alltid lösningen
4 månader sedan
Som en student som läser kliniska terminer på decentraliserad ort där vi är högst 20 studenter per termin, vill jag nog säga att mindre grupper inte är den guldlösning som du förespråkar för effektivare läromoment. Vi är på vår höjd kanske 2 studenter per avdelning och 1 student per vårdcentral, eftersom vi blir så utspridda på grund av få i antalet.
Trots få i antalet på kliniska placeringar delar jag ändå författarens tankar kring obligatoriska moment och där tid blir att sitta av med obligatorisk närvaro utan ett egentligt kunskapsutbyte. Vilket i sin tur genererar ohälsosam stress. Den starka fixeringen kring obligatorisk närvaro istället för meningsfullaktighet är betydande, där det allt för ofta känns som att studenter hamnar i gråzon för arbetstidslagen och därför inte inkluderas inom denna.
Vi studenter må ha krav och skyldighet på X antal timmars närvaro, men då får det inte glömmas att klinikerna bör vara skyldiga till meningsfullt och kunskapsutvecklande innehåll i motpart.
Trots få i antalet på kliniska placeringar delar jag ändå författarens tankar kring obligatoriska moment och där tid blir att sitta av med obligatorisk närvaro utan ett egentligt kunskapsutbyte. Vilket i sin tur genererar ohälsosam stress. Den starka fixeringen kring obligatorisk närvaro istället för meningsfullaktighet är betydande, där det allt för ofta känns som att studenter hamnar i gråzon för arbetstidslagen och därför inte inkluderas inom denna.
Vi studenter må ha krav och skyldighet på X antal timmars närvaro, men då får det inte glömmas att klinikerna bör vara skyldiga till meningsfullt och kunskapsutvecklande innehåll i motpart.
Klok men impopulär åsikt
4 månader sedan
Jag tror att du har rätt. Min reflexmässiga åsikt var därtill att känna att dagens studenter är bortklemade; när jag faktiskt läste vad insändaren uttryckte så tycker jag artikeln uttrycker mycket kloka åsikter. Jag håller dock med om att den kliniska tjänstgöringen är värdefull. Många erfarenheter från min egen ”VFU” använder jag i daglig praxis. Placeringen blir också vad man gör den. Det kan vara svårt att veta vad som är värdefull erfarenhet i efterhand, när man väl lever den, men att läkarprogrammet eller till och med utbildningen av AT-, BT- och ST-läkare kan göras mer genomtänkt och tidseffektivt är helt sant. Läkarkåren är tyvärr något konservativ och ”så här har vi alltid gjort” präglar t ex i allt för stor utsträckning t ex min egna kirurgiska träning. Det finns emellertid positiva exempel, t ex chefen för artroteamet som köpt in en artroskopi-simulator här hos oss på Mölndal, där han uttryckt att han förväntar sig att vi tränat innan vår planering hos dem. Detta är framtiden, även för läkarstudenter. Problemet är att vår vardag är så kaotisk att handledning av läkarstudenter tyvärr är längst ned på agendan för de flesta av oss kliniker.
Till kunskap finns inga genvägar!
4 månader sedan
Skämtar vederbörande? Frågan är nog snarare om man inte skall förlänga utbildningen nu när många unga blivande läkare är främmande för att slutföra arbetet om det innebär att stanna kvar längre än till klockan 16.30 eller gå med på jourer.
Inga självstudier överträffar upprepade patientmöten
4 månader sedan
Jag håller med Carina Blomström, Örebro i detta.
Självstudier som författaren åberopar, kan inte ersätta kliniska möten med patienterna. Det är viktigt att ha en god blandning av flera moment och där just närvaron (under handledning) i olika situationer är en mycket god läromästare. Mina studenter vid enheten för urologi & andrologi/Umu vet också att det inte krävs att man till absolut sista minuten är på plats på eftermiddagen om ronderna, mottagningarna eller operationerna redan är avklarade en god stund innan officiellt avslut på dagen. Självstudieblock finns redan insprängda i schemat, så det utrymmet finns. Utan att låta mossig, men när jag gick Kir-terminen för "100 år sedan" på HS, så fanns det utrymme för extra-pass på akuten plus extra-pass akuten i Södertälje (utlok. på den tiden). Den chansen var en veritabel guldgruva till praktisk kunskapsinhämtning, så vid mitt första kir-vik efter termin 10 var jag tämligen habil vid bedömning och suturering av okomplicerade sårskador. Sådant lär man sig om man är på plats så mycket som det är möjligt. Det kan inte kompenseras av självstudier, algoritmer, AI eller IT. Närvaro, närvaro och upprepad närvaro är nyckeln.
Faktum är att man mår dessutom bättre om man känner att man börjar att behärska rudimentära, men viktiga, kliniska och praktiska baskunskaper. Ju mer man skjuter detta framför sig, desto sämre mår man. Osäkerheten, som i vissa fall förorsakas av bristande praktisk kunskap, kan också vara en faktor som spelar roll för en eventuell utbrändhet - inte att förglömma.
Självstudier som författaren åberopar, kan inte ersätta kliniska möten med patienterna. Det är viktigt att ha en god blandning av flera moment och där just närvaron (under handledning) i olika situationer är en mycket god läromästare. Mina studenter vid enheten för urologi & andrologi/Umu vet också att det inte krävs att man till absolut sista minuten är på plats på eftermiddagen om ronderna, mottagningarna eller operationerna redan är avklarade en god stund innan officiellt avslut på dagen. Självstudieblock finns redan insprängda i schemat, så det utrymmet finns. Utan att låta mossig, men när jag gick Kir-terminen för "100 år sedan" på HS, så fanns det utrymme för extra-pass på akuten plus extra-pass akuten i Södertälje (utlok. på den tiden). Den chansen var en veritabel guldgruva till praktisk kunskapsinhämtning, så vid mitt första kir-vik efter termin 10 var jag tämligen habil vid bedömning och suturering av okomplicerade sårskador. Sådant lär man sig om man är på plats så mycket som det är möjligt. Det kan inte kompenseras av självstudier, algoritmer, AI eller IT. Närvaro, närvaro och upprepad närvaro är nyckeln.
Faktum är att man mår dessutom bättre om man känner att man börjar att behärska rudimentära, men viktiga, kliniska och praktiska baskunskaper. Ju mer man skjuter detta framför sig, desto sämre mår man. Osäkerheten, som i vissa fall förorsakas av bristande praktisk kunskap, kan också vara en faktor som spelar roll för en eventuell utbrändhet - inte att förglömma.
Ingen har ifrågasatt vikten av patientmöten
4 månader sedan
Men det är ju inte att kliniska placeringar är obligatoriska som studenterna som studenterna lyfter som ett problem?
Jättebra att man inte behöver stanna till sista minuten i Umeå! Så var det inte på sjukhusen/klinikerna i Stockholm. Det är sällan patientmöten eller diskussioner med handledare sista timmen, det är ju ofta administrations tid och en av de sakerna som artikeln lyfter som ett problem- att det är obligatoriskt att stanna även under den tiden. Ingen ifrågasätter vikten och värdet av kliniska placeringar och patientmöten.
Ett annat av problemen de lyfter är att det nästan är omöjligt att få vara sjuk, och det under 5,5/6 års tid eftersom det är så pass hårt att vara närvarande all obligatorisk tid. Det gäller ju såväl föreläsningar som seminarier och placeringar. Samma sak återkommer under AT och ST. Du får inte vara sjuk eller vabba mer än enstaka dagar per år (fem, om du gör ST i allmänmedicin i Stockholm). På AT får du inte ens ta ut dina semesterdagar utan att behöva förlänga.
Det är ett helt orimligt upplägg och det främjar varken att kollegor håller ett helt arbetsliv (eller ens studierna) eller blir bättre läkare i slutändan.
Jättebra att man inte behöver stanna till sista minuten i Umeå! Så var det inte på sjukhusen/klinikerna i Stockholm. Det är sällan patientmöten eller diskussioner med handledare sista timmen, det är ju ofta administrations tid och en av de sakerna som artikeln lyfter som ett problem- att det är obligatoriskt att stanna även under den tiden. Ingen ifrågasätter vikten och värdet av kliniska placeringar och patientmöten.
Ett annat av problemen de lyfter är att det nästan är omöjligt att få vara sjuk, och det under 5,5/6 års tid eftersom det är så pass hårt att vara närvarande all obligatorisk tid. Det gäller ju såväl föreläsningar som seminarier och placeringar. Samma sak återkommer under AT och ST. Du får inte vara sjuk eller vabba mer än enstaka dagar per år (fem, om du gör ST i allmänmedicin i Stockholm). På AT får du inte ens ta ut dina semesterdagar utan att behöva förlänga.
Det är ett helt orimligt upplägg och det främjar varken att kollegor håller ett helt arbetsliv (eller ens studierna) eller blir bättre läkare i slutändan.
Svar till Marie-Helena
4 månader sedan
Marie-Helena! Jag känner inte igen att man inte får vara sjuk eller ha andra giltiga skäl till frånvaro? Vi på vår enhet, ordnar alltid kompensatorisk tid om det har varit giltig frånvaro >2 dagar på en två-veckorsplacering. Självklart! Det gäller även frånvaro från obligatorisk dugga. Om alla hjälps åt, både vi och studenterna, så reder det sig alltid till det bästa!
Så man vill att det ska vara
4 månader sedan
Det är jättebra att ni gör det :) Det är ju precis det huvudinlägget efterfrågar, tyvärr gör man inte så överallt.
Kunskapsprov
4 månader sedan
Patienterna har rätt att skötas av kunniga läkare. En möjlighet att (i a f delvis) lösa dessa knutar vore att införa fler tuffa objektiva kunskapsprov.
Du ondgör dig över det begränsade vabbandet under ST-utbildningen. T ex med rejäla kunskapsprov, som bara får tas om 2 ggr, skulle det kunna vara mer flexibilitet i vabbande så länge klinikchefen godkände att du hade utfört tillräckligt många praktiska moment (såsom operationer, endoskopier, m fl). Men, om du blir kuggad en 3e gång, så är det slut på dig inom den specialiteten. Kanske bara 1 omskrivning?
Vad gäller all utbildning så gäller nog Stenmarks observation att han aldrig åkte ett perfekt lopp dvs det finns alltid utrymme för förbättringar. Frågan blir snarare hur centrala krav tolkas lokalt.
Du ondgör dig över det begränsade vabbandet under ST-utbildningen. T ex med rejäla kunskapsprov, som bara får tas om 2 ggr, skulle det kunna vara mer flexibilitet i vabbande så länge klinikchefen godkände att du hade utfört tillräckligt många praktiska moment (såsom operationer, endoskopier, m fl). Men, om du blir kuggad en 3e gång, så är det slut på dig inom den specialiteten. Kanske bara 1 omskrivning?
Vad gäller all utbildning så gäller nog Stenmarks observation att han aldrig åkte ett perfekt lopp dvs det finns alltid utrymme för förbättringar. Frågan blir snarare hur centrala krav tolkas lokalt.
Kunskapstester görs redan
4 månader sedan
Ja, det är klart man inte kan vara borta för mycket för att fylla målen. Men de skarpa (och väldigt snäva) gränserna skapar onödig stress. Kunskapsbedömningar görs redan löpande av handledare med medsittningar och externt under mitt-i-ST. Fylls inte kunskapsmålen förlängs ST, och det är ju inga konstigheter. Men att målen inte skulle fyllas för att man var borta åtta dagar istället för fem på ett år, det ställer jag mig ändå rätt tveksam till.
Är det könsskillnad i vabbandet bland ST-läkare?
4 månader sedan
Din poäng om vabbandet är väl tagen. Det borde vara lätt för Läkarförbundet att ta fram statistik om hur mycket vabbas och om det finns en skillnad mellan könen och i så fall hur stor och varför. Det är lätt att tänka sig att ensamstående mödrar vabbar mer än gifta men det kanske inte är så. De kanske vabbar mindre än de i ett fröhållande.
Om skillnaden inte är allt för stor kan det diskuteras att öka antalet tillåtna vab-dagar till 8 från 5, som i ditt exempel.
Det är lite förvånansvärt att dylik statistik inte redan har samlats in och analyserats. Analysen kanske finns och visar något speciellt såsom att kvinnliga läkare vabbar mindre än manliga. Vem vet?
Om skillnaden inte är allt för stor kan det diskuteras att öka antalet tillåtna vab-dagar till 8 från 5, som i ditt exempel.
Det är lite förvånansvärt att dylik statistik inte redan har samlats in och analyserats. Analysen kanske finns och visar något speciellt såsom att kvinnliga läkare vabbar mindre än manliga. Vem vet?
Oklar jämförelse
4 månader sedan
Detta förefaller handla om kliniska placeringar, inte andra obligatoriska moment. Obligatorisk närvaro under utbildningen är enbart givande om den innehåller moment som ger studenten möjlighet att lära sig - att vistas i en lokal innebär i sig ingenting utvecklande.
Så för utbildningen gäller det att planera så att mål-undervisning (inkl kliniska placeringar)-examination hänger ihop. För studenterna gäller det att utnyttja de möjligheter som finns exempelvis på en mottagning eller avdelning.
Referensen till USA 2014 visar att studenterna mådde bättre när pressen minskade. Men det är svårt att göra jämförelser med Sverige som redan har kortare arbetsvecka och avsaknad av graderade betyg (det man införde på den skola som undersöktes). Istället behövs ju studier som undersöker hur det fungerar här och hur man kan utveckla våra program.
Så för utbildningen gäller det att planera så att mål-undervisning (inkl kliniska placeringar)-examination hänger ihop. För studenterna gäller det att utnyttja de möjligheter som finns exempelvis på en mottagning eller avdelning.
Referensen till USA 2014 visar att studenterna mådde bättre när pressen minskade. Men det är svårt att göra jämförelser med Sverige som redan har kortare arbetsvecka och avsaknad av graderade betyg (det man införde på den skola som undersöktes). Istället behövs ju studier som undersöker hur det fungerar här och hur man kan utveckla våra program.
Det ska nog gå bra.
4 månader sedan
En viktig bakgrund till inlägget hade varit att få reda på om den obligatoriska närvaron ökats de senaste två åren eller så. Läkarstudenter för fem, tio, femton, tjugo (och femtiofem?) år sedan gick ju läkarutbildningen utan att "bränna ut sig" (vad det begreppet nu innebär) och presterade på kanske lika hög nivå, under lika lång tid, som artikelförfattaren. Och de blev ju läkare ändå. Inte kan det väl vara så stor skillnad på dagens läkarstudenter och gårdagens?
Med det sagt kan många kliniska placeringar styras upp, effektiviseras och förses med styvare inlärningsmål/"att-göra-listor" och jag håller helt med om det begränsade värdet i att sitta och vänta på att dagen ska ta slut på en expedition nånstans medan ens handledare signerar av telefonanteckningar.
Med det sagt kan många kliniska placeringar styras upp, effektiviseras och förses med styvare inlärningsmål/"att-göra-listor" och jag håller helt med om det begränsade värdet i att sitta och vänta på att dagen ska ta slut på en expedition nånstans medan ens handledare signerar av telefonanteckningar.
Från startsidan
