Replik. I debattartikeln »Medicinsk cannabis – dags för Sverige att uppdatera sina riktlinjer« hänvisar kirurgen och entreprenören Mikael Södergren till en svårgenomtränglig rapport på 252 sidor från det amerikanska hälso- och socialdepartementet [1]. Syftet med rapporten är att underbygga argument för att klassificera om cannabis från »Schedule I« till »Schedule III« inom ramen för USA:s narkotikalagstiftning (Controlled substances act).

Frågan är om Södergrens val av referens är så lyckat. Där kan man nämligen läsa att rapporten inte är menad att slå fast cannabis effekt (»FDA’s evaluation […] is not meant to be, nor is it, a determination of safety and efficacy under the Federal Food, Drug, and Cosmetic Act’s drug approval standard for new human or animal drugs«). Noterbart är också att analysen inte refererar till två mycket viktiga översikter [2, 3] som ingår i ett specialnummer av tidskriften Pain, där en arbetsgrupp inom IASP (International Association for the Study of Pain) publicerat 13 sammanlänkande artiklar i ämnet [4]. Jag rekommenderar alla kollegor att läsa IASP:s välbalanserade slutsatser [5]. Hade jag varit en referent av rapporten hade jag aldrig kunnat låta FDA:s blunder passera utan kommentar.

Varje läkare torde känna till att opioider är farligare än cannabis, exempelvis avseende risken för överdos och död. Hur detta i sig skulle vara ett argument för att behandla långvarig smärta med cannabisbaserade läkemedel är svårt att förstå. Är det ena okej bara för att det andra är värre? Kan inte båda vara dåliga – i olika grad och på olika sätt?

Jag är inte principiellt emot cannabisrelaterad forskning, och jag har själv nyligen publicerat artiklar om endocannabinoider och neuropatisk smärta [6]. Jag har förskrivit cannabinoider vid svåra fall av neuropatisk smärta, men har i praktiken slutat med det eftersom effekterna varit obefintliga. Visst finns det djurexperimentellt stöd för förhoppningar om att det i framtiden kan tas fram effektiva cannabisbaserade läkemedel mot långvarig smärta [7], men vi skiljer oss trots allt en hel del från möss och råttor. Problemet med att översätta resultat från djurmodeller till människa ska inte underskattas, speciellt när det gäller ett så pass komplext fenomen som smärta.

Vi som har varit verksamma inom det smärtmedicinska området ett tag vet att vi redan har för många smärtläkemedel med höga »numbers needed to treat«. Det vi behöver är mer precisionsmedicin och kunskap om olika smärttillstånds patofysiologi och mekanismer. Endast då kommer vi på sikt att kunna ta fram skräddarsydda behandlingar med adekvata effektstorlekar.

Att likt Södergren otåligt medverka till att grunda en »specialiserad medicinsk cannabisklinik« låter i mina öron som helt fel väg att gå. Cannabisklinik? Vad betyder det? Det ter sig lite märkligt att grunda en klinik baserad på en viss behandlingsmodalitet.

Läs mer
Medicinsk cannabis – dags för Sverige att uppdatera sina riktlinjer