Replik. Måns Rosén och Magnus Stenbeck skriver i ett debattinlägg i Läkartidningen att Socialstyrelsens nya gränser för riskbruk av alkohol saknar vetenskapligt stöd [1]. Roséns och Stenbecks resonemang kring gränsvärdena och det vetenskapliga underlaget är missvisande och föranleder en redogörelse för hur arbetet har genomförts.

I den pågående översynen av de nationella riktlinjerna för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor publicerade vi i höstas nya gränser för vad som inom hälso- och sjukvården benämns som ett riskbruk av alkohol. Gränsvärdena bygger på en samlad bedömning, och syftet är att ge ett stöd till hälso- och sjukvården avseende när det kan vara aktuellt att efter individuell bedömning erbjuda rådgivande samtal. I dag får mindre än en halv procent av patienterna på vårdcentralerna i primärvården rådgivande samtal om alkohol [2]. Sjukvården behöver därför bli bättre på att identifiera personer som har ett riskbruk och stötta dem. Riskbruksgränsen är alltså inte en rekommendation till allmänheten om hur mycket man »kan« eller »får« dricka.

Flera länder, däribland Danmark, Storbritannien, Australien och Kanada, har nyligen sänkt nivåerna för vad som bedöms vara ett riskfyllt intag. Det har länge funnits ett önskemål från svensk hälso- och sjukvård att även Sverige skulle ta hänsyn till den senaste forskningen och uppdatera gränserna för riskbruk, som använts sedan 2011.

I arbetet med de nya gränsvärdena genomlyste vi den vetenskapliga litteraturen gällande riskerna med alkohol. Det mest tillförlitliga underlaget visade sig vara tre metaanalyser, och alla tre inkluderades [3-5], inte huvudsakligen två som Rosén och Stenbeck hävdar. I två av de tre metaanalyserna undersöks endast riskerna för död. I den tredje, den som också ligger till grund för de kanadensiska riktlinjerna [4], sammanställs däremot riskerna vad gäller skador, sjukdomar (till exempel olika former av cancer) och död.

Hälso- och sjukvårdens uppgift är inte enbart att förhindra förtida död, utan också att förebygga och behandla en mängd olika sjukdomstillstånd. Därför valde Socialstyrelsen att utgå från de alkoholmängder som redovisas i denna metaanalys. Den visar att risken är signifikant ökad vid en ungefärlig genomsnittlig alkoholkonsumtion på 120 gram per vecka, vilket motsvarar 10 svenska standardglas. Det är den mängd alkohol per vecka som Socialstyrelsen anger som gränsen för riskbruk.

Alla tre metaanalyserna visar att de som dricker mest har de största riskerna. De visar också att riskerna vid låg eller måttlig alkoholkonsumtion varken är signifikant ökade eller signifikant minskade, och konfidensintervallen är vida. Det går alltså inte att säga hur risken ser ut vid en låg eller måttlig alkoholkonsumtion, oavsett studiernas storlek. Socialstyrelsens slutsats är därmed att det inte går att ange en gräns för riskfri konsumtion.

Rosén och Stenbeck skriver att tidigare forskning har visat att en låg till måttlig alkoholkonsumtion har en skyddande effekt mot vissa folksjukdomar. Nyare studier [6, 7] har dock visat att dessa resultat kan ha varit påverkade av förväxlingsfaktorer. Det vanligaste och viktigaste problemet är att de som inte dricker alls ofta tidigare har varit konsumenter. När man tar hänsyn till detta och beräknar livstidsexponeringen för alkohol försvinner de synbara skyddande effekterna av måttligt drickande. Till exempel visade en av metaanalyserna att den skenbart skyddande effekt som observerades vid låg alkoholkonsumtion försvann när förväxlingsfaktorerna beaktades [5].

Socialstyrelsens uppdrag är att stödja hälso- och sjukvården i att hjälpa personer att förändra ohälsosamma levnadsvanor. En stor brist i dag är att många som har en hög konsumtion av alkohol och önskar få hjälp inte erbjuds de effektiva interventioner som finns. Att förebygga och behandla sjukdom genom att förändra ohälsosamma levnadsvanor är en avgörande faktor för att nå en bättre och mer jämlik hälsa i hela befolkningen.

Läs mer
Socialstyrelsens nya alkoholråd saknar vetenskapligt stöd
Slutreplik: Ingen ökad totalrisk vid låg eller måttlig alkoholkonsumtion