AT-ansökningarna slösar både din och min tid – lotta ut jobben i stället

Hej, tack för din kommentar!
Visst instämmer jag i att det bästa vore en ökning av antalet AT-platser. Antalet AT-platser är redan en fråga som drivs fackligt - gott så. Eftersom det verkar svårt att genomföra en ökning i tillräcklig takt så handlar mitt förslag om en lösning i väntan på detta.

Det jag i första hand vänder mig mot med antagningsförfarandet, är att det är så tidskrävande. Den största vinsten med lottning är alltså att bespara mig och arbetsgivaren tid.

Jag märker av kommentarerna att jag kanske formulerat mig lite otydligt! Det jag menar med ett lottningssystem är att de sökande söker på ett specifikt sjukhus, eller region. Och att plasterna där en sökt lottas ut mellan de sökande.

Systemet med lottning som exempelvis ni, Maria och Lars, beskriver är ett (eller två?) annat. Bytesbörs skulle inte uppstå i systemet jag föreslår eftersom ingen skulle få ett lottnummer utan ett anställningserbjudande. AT är en tjänst, och erbjudanden om tjänster brukar vara personliga och inget som går att byta bort.

Lars, berätta gärna mer om hur du tänker dig att ett sånt här matchningssystem skulle fungera. För mig låter förslaget om att behöva gå om en termin konstigt. Varför skulle någon behöva gå om en termin om en uppnått kunskapskraven?

Jag förstår ju självklart vad du menar med din artikel och jag håller med dig i din beskrivning av det absurda i rekryteringsförfarandet idag. Min gissning är att man fackligt inte tagit frågan med lottning vidare är just det jag beskrev, vad händer om man lottas till något man inte vill ha? Svårt att fackligt stå för ett system som förvisso gör att man slipper söka och smöra, men samtidigt riskerar att bli skickad nånstans mot sin vilja som om året vore 1906.

Hej Maria!

Det är klart att man kan tycka att "fler AT-platser" löser problemet enkelt. Problemet är bara att på samma sätt som man vill ha fler AT-platser innan man själv fått AT, så vill man också ha en bra AT-utbildning när man väl fått AT. Och när detta ska kombineras med såväl AT-studierektorer som kliniska handledare som är mer stressade pga underbemanning och produktionskrav, och fler läkarstudenter som ska handledas genom utbildningen, så blir det en omöjlig ekvation.

Det är dessutom så att jag som studierektor går i god för att AT-läkarna har inhämtat den kunskap som krävs för legitimation. Naturligtvis finns det en gräns för hur många AT-läkare jag kan överblicka, och hjälpa vidare när bekymmer uppstår.

Motståndet mot att ta emot fler AT-läkare handlar inte om någon slags elitism, utan är ett utslag av exakt samma sak som när jag förgäves protesterar mot fler överbeläggningar. Jag - och de flesta av mina kollegor, vågar jag påstå - vill göra ett bra jobb. Vi vill ta hand om våra patienter på ett bra sätt, och vi vill ta hand om våra AT-läkare på ett bra sätt. På samma sätt som det gör mig modlös att veta att mina patienter får sämre vård för att någon tror att den tredje eller fjärde överbeläggningen inte gör någon skillnad ("det är ju i alla fall bättre än att ligga på Akuten"), så gör det mig också ledsen att tvingas erbjuda sämre förutsättningar under AT ("det är ju i alla fall bättre än långa vikariat").

Om man - som författaren - tycker att AT ska tillsättas genom lottning så tycker jag att man har för lite tilltro till sig själv som individ. Jag - som delaktig i rekrytering - ser inte underläkare som en homogen massa, där man kan sticka ner handen och dra en random AT-läkare. Däremot är det naturligtvis så att på de sjukhus dit många söker sig, så är konkurrensen större - det går inte att komma ifrån.
Det är tråkigt att inte få en anställning man vill ha. Och jag förstår pressen när konkurrensen känns omötbar. Men det är inte en lösning att "skapa" fler AT-platser ur intet, och det är inte en lösning att tro att alla underläkare är utbytbara.

Jag tror att det är för sent att hoppas på någon radikal förändring, eftersom AT inom kort har spelat ut sin roll. I det nya systemet hoppas jag att SYLF ska arbeta för att höja statusen för alla underläkare, oavsett prefix, på ett sätt som gör det irrelevant om flaskhalsen kvarstår eller ej.

Hej Anna, jag tror vi har diskuterat frågan tidigare.

Det finns många bra exempel på när man kunnat utöka utan att det påverkat kvaliteten. I Stockholm har antalet AT platser radikalt 186 (2017) - 226 (2019) - 248 (2021) - 290 (2023). 2021 gick Södersjukhuset i Stockholm från 48 till 60 platser genom att involvera verksamheter som tidigare inte tagit emot AT läkare. https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/02/sodersjukhuset-erbjuder-fler-at-platser-genom-nya-placeringar/ Förra året gick SöS igenom en SPUR-inspektion med överlag goda resultat. Sjukhuset ligger även ganska högt i AT-rankingen (2023 på plats18). Kommande SPUR-inspektioner på andra sjukhus får väl utvisa hur kvaliteten har förändrats sedan man sist mätte 2015.

Precis som vi hittar nya arbetssätt vad gäller patientarbete som gör att vi arbetar mer effektivt utan att tappa kvalitet måste man vara uppfinningsrik vad gäller att skapa AT-platser med god kvalitet. Man kan förslagsvis ha handledning i grupp, vilket praktiseras på vissa håll, är uppskattat och gör att man inte behöver öka antalet handledare. Idag ingår geriatrik inte alls i AT i Stockholm, trots att man totalt har ca 950 vårdplatser. Inte heller närakuterna ingår, trots att flera sjukhus brottas med att flödet är för högspecialiserat.

Jag förstår att man väljer att rekrytera specifika underläkare till sina verksamheter, precis som man gör med andra medarbetare. AT är inte den typen av tjänst och det är ingen slump att de har en egen chef och en egen fristående rekrytering. Anledningen till av vi ens håller på med rekrytering på det absurda sättet som artikeln beskriver är att vi har för få platser.

I Danmark är det ingen som väljer sina KBU-läkare och de valsar inte heller runt i de olika verksamheterna som AT-läkare gör. Man får en KBU-läkare som blir som den underläkare verksamheterna här i Sverige inte verkar kunna leva utan. Jag vill självklart inte att kvaliteten ska sjunka, men jag vill heller inte att vi ska ha god kvalitet på AT, samtidigt som vik ul innan AT sliter med bristfällig handledning. Jag hoppas du inte tycker att vik ul innan AT ska ha en mindre omfattande handledning, för Socialstyrelsen är tydlig på den punkten, de ska ha handledning. Så om alla de ska ha handledning har jag svårt att se att man kan anställa massa vik ul innan AT och samtidigt hävda att man inte kan ha fler AT-läkare.

Juste denna debatt handlar om AT och många underläkare till kommer behöva passera AT innan den sagan är slut. Det kommer vara en viktig fråga tills alla som behöver fått göra sin AT. Att jag skriver om AT här betyder inte att jag/vi inte också har fokus på ST/BT frågor. Se bl.a. artiklarna nedan.

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2022/11/bt-maste-ses-som-en-randning-inom-st-i-stallet/
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2022/12/sylf-stockholm-besviken-over-senaste-medellonen-for-regionens-bt-lakare/

Det är glädjande att höra att Stockholm och Södersjukhuset utökat sina platser såpass mycket (och Södersjukhuset verkar dessutom ha ett gott driv i AT:n de erbjuder, kul att läsa om!). Jag uppfattar att de flesta sjukhus successivt utökar platserna (på SUS har vi t ex ökat från 64 platser per år 2021 till planerat 80 platser per år inom kort), men jag vänder mig emot att det kommer krav på ATT platserna ska utökas, utan några verktyg för att genomföra det, och utan någon hörsamhet till de orosmoln vi studierektorer identifierar. Vi har samma omklädningsrum, med samma antal skåp, och samma antal jourrum och sängar. Vi har samma tid avsatt för studierektorsrollen (eller mindre, pga ökade produktionskrav). Vi har samma antal vårdcentraler, som har samma antal läkarexpeditioner. Men vi har tagit/uppmanas ta fler AT-läkare, fler studenter, och därtill BT-läkare. Naturligtvis blir det sämre kvalitet.
Om vi då inte work smarter såklart. Jag vet inte vad det säger om hur man tror att jag har arbetat hittills...

Vi har grupphandledning sedan flera år tillbaka. Just nu har vi AT-grupper med 8 AT-läkare, det är en ganska lagom mängd att ha grupphandledning med. Inom kort kommer vi ha 10 AT-läkare i varje grupp - jag inbillar mig att gruppdiskussionerna redan där kommer ta stryk. Visst skulle man kunna dela upp grupperna i två, men då ska jag som handleder dem komma ifrån kliniken dubbelt så ofta.

Närakuter har vi inte i Malmö/Lund, knappt någon geriatrisk slutenvård heller. Vi har däremot just inlett ett samarbete med Njurkliniken, som kommer ta emot en AT-läkare åt gången. Detta är dock inte någon flaskhals.

Inom flaskhalsarna är det sällan särskilt enkelt att hitta andra verksamheter att involvera. Strokelarm hanteras nästan uteslutande av neurologer (s.k. Rädda hjärnan larm, som går som snabbspår via CT till Neuro-obs). Detta behöver AT-läkarna se, enligt socialstyrelsen och enligt medicinsk studierektor (mig). Neuro-obs har 6 platser. På Neuro-obs randar sig även läkare från somatik, psykiatrin och primärvården. Det är trångt redan som det är. Det är inte en verksamhet där det går bra att "klämma in en till", och det är inte en verksamhet som kan ersättas med något annat.

Vi har aktivt valt att inte förlägga AT på "korta" placeringar såsom infektion, gastro, endokrin, lunga etc, därför att vi tror att en viktig del av AT är att få utvecklas i rollen som Läkare, dvs vara den fasta punkten på en avdelning tillräckligt länge för att ssk ska hinna få förtroende för en, och för att man ska börja känna sig varm i kläderna där. Det innebär dessutom att jag arbetar nära de specialister som jobbar med AT-läkarna, vilket ökar chansen för feedback om någon presterar under förväntan, vilket ger mig möjlighet att fånga upp det och erbjuda åtgärdsprogram.

Allt det här är ju lokala val och förutsättningar, som naturligtvis är svårt att veta något om eller förhålla sig till från SYLF centralt. Ändå väljer man att göra just det.

Låt mig förtydliga att jag absolut inte är negativ till facket som sådant, och jag upplever att SYLF lokalt har väldigt kloka och engagerade företrädare. Men min uppfattning är att SYLF centralt strider för denna frågan på ett sätt som inte hjälper AT-läkarna.

(Naturligtvis ska underläkare före AT ha handledning, det är ju fullständigt självklart. DET tycker jag SYLF ska strida stenhårt för! Socialstyrelsen kräver dock inte att underläkaren på ortopeden ska se strokelarm, eller att underläkaren på BUP ska få plats på op, eller att jag ska gå i god för att de är kompetenta nog att få sin legitimation. Det är stor skillnad på vad som ska rymmas i en AT-tjänst, jämfört med vad som kan rymmas i en underläkartjänst).

Jag tillhör inte SYLF centralt utan är lokalt aktiv i Stockholm. Jag beskrev mina erfarenheter av hur man lyckats utöka med bibehållen kvalitet och saker vi identifierat som gör att vi hade kunnat utöka ännu mer.

Det är inte konstigt att SYLF centralt pratar om att öka platserna, de kan inte sätta sig in in i olika regioners och sjukhus' förutsättningar. Självklart menar de att man ska göra där det går, och sådana regioner finns, menar de. De uttalar sig inte om SUS förmåga att öka platserna, utan alla regioners. Du och SUS behöver inte ta åt er om ni tycker att det finns inget, absolut inget, mer ni kan eller skulle kunna göra för att öka platser med bibehållen kvalitet.

Väldigt olyckligt att du tycker att SYLFs arbete för fler AT platser inte varit våra medlemmar till gagn. Då undrar jag om det är studierektorerna som har sett till att staten skjutit till hundratals miljoner för att öka antalet AT-platser? Är det studierektorerna som sett till att föreskriften ändrades så att man kunde ta blocken i en mer fri ordning? Vårt "tjatande" om fler AT-platser har gjort att väntetiden äntligen planat (sedan 2022), trots att antalet somt ar examen fortsätter öka. Jag tycker att det är våra medlemmar till gagn.

I Skåne vikar AT-läkarna i snitt 12 månader, tror du helt ärligt att de inte egentligen uppfyller en ansenlig del av målen genom att vikariera? Tror du era överkvalificerade nyanställda AT-läkare inte redan har handlagt stroke, lungemboli och hjärtinfarkt? Tror du de inte träffat patienter med kronisk njursvikt, diabetes, intoxer, yrsel, depression, ryggont och akut buk? Det går så himla bra så att tillgodoräkna en ansenlig del av ST utan att ha en tjänst, men för AT går det absolut inte - är inte det konstigt? Vore det inte bättre om alla AT-läkare fick en anpassad AT med utbildningsplan utifrån sina tidigare erfarenheter? Då kanske inte alla måste springa med neurojouren på strokelarm.

SYLF står och skriker sig hesa över att våra medlemmar vantrivs med arbetsvillkoren, är missnöjda med lönerna och karriärsutvecklingen. Vi gör det för att det är det här sjunkande välfärdsskeppet vi ska ta över när ni går i pension. Jag är förbluffad över att du inte någonstans nämner att regionerna tävlar om att lägga så lite pengar som möjligt på att läkare ska ha det bra på jobbet och kontinuerligt utvecklas. Allt det du beskriver att ni inte får saker och ting - inte får av vem? När det är regionerna som gång på gång omorganiserar vården utan minsta hänsyn till vår utbildning och fortbildning, när regionerna inte fixar fram extra skåp till era omklädningsrum, när de inte ger er studierektorer (och AT-chefer) mer tid för era uppdrag, när de inte lyckas öka antalet sjuksköterskor och andra medarbetare för att hålla avdelningar öppna - är det oss du vill kasta under bussen?