Foto: Privat

Gps-baserad inflygning (points in space) har sedan en lång tid använts av det reguljära linjeflyget för att kunna landa säkert även under sämre väderförhållanden, och sedan ett antal år har det etablerats inom ambulanshelikopterverksamheter i främst Schweiz och Norge, med goda erfarenheter. Systemet är nu på frammarsch runt om i Europa.

Konkret innebär konceptet att en gps-baserad inflygningsbana tas fram till en aktuell landningsplats, exempelvis helikopterplattor på sjukhus, för att undvika hinder i form av luftledningar och höga byggnader. Banan provflygs och godkänns slutligen av Transportstyrelsen.

Dålig sikt är det enskilt största hindret för tillgången till ambulanshelikoptrar. I Västra Götalandsregionen ställer man in cirka 25 procent av uppdragen under perioden november–mars på grund av icke-godkända flygförhållanden. Under hela året ligger motsvarande siffra på ca 14 procent.

Efter fyra års intensivt arbete, där en betydande del av processen präglades av pionjärarbete, började Västra Götalandsregionen tillsammans med sin flygoperatör, Avincis, i juni 2022 att införa gps-baserad inflygning till sina sjukhusbaserade helikopterplattor samt helikopterbasen på Säve. Under perioden 1 juni 2022 till 1 februari 2024 har totalt 121 uppdrag, som annars hade ställts in på grund av ogynnsamma flygförhållanden, kunnat genomföras tack vare detta system.

Systemet flyttar gränserna för vilka väderförhållanden som tillåter genomförande av uppdrag. Nästa utvecklingsfas i Västra Götalandsregionen är att införa inflygningsbanor på platser som frekvent används för möten mellan ambulans och luftambulans. För närvarande planeras fem sådana platser, följt av en utbyggnad med tre per år.

Kostnaden för att utveckla en inflygningsbana är för närvarande cirka 500 000 kronor. Detta är en engångskostnad, som kan betraktas som relativt begränsad med hänsyn till den totala kostnadsbilden för ambulanshelikopterverksamheten.

För att undvika att de regionala skillnaderna i tillgång till luftambulans ökar ytterligare bör denna typ av system utvecklas på platser av strategiskt intresse i landet, exempelvis alla sjukhusbaserade helikopterflygplatser, regelbundet använda mötesplatser mellan ambulans och luftambulans och samtliga beredskapsflygplatser. Med tanke på dagens ekonomiska verklighet och erfarenheterna av regionernas oförmåga att samordna luftambulansverksamheterna går det inte att överlämna detta till den regionala finansieringen, utan vad som krävs är att staten, i form av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller Trafikverket, går in med medel.

Alternativet är att vi fortsätter att halka efter våra grannländer inom detta högteknologiska infrastrukturområde, när Sverige i stället borde ligga i framkant.