Låt oss säga som det egentligen är: allmäntjänstgöringen (AT) kan i det närmaste betraktas som en tolfte, trettonde och fjortonde termin på läkarprogrammet – en förlängning som syftar till att förbereda läkaren för läkarlegitimation.

Det är så det borde vara.

Den som i dag har gjort klart 11 terminer på läkarprogrammet och är behörig att börja termin 12 slängs i stället ut på en arbetsmarknad med osäkra vikariat under en period som i värsta fall kan vara i flera år. Det är en arbetsmarknad där de många gånger bereds sämre möjligheter till handledning och kontinuerlig fortbildning än om de direkt hade fått börja termin 12. Därtill kommer jakten på goda referenser som skapar orimliga incitament för vissa att visa framfötterna. I värsta fall leder detta till att de fattar medicinska beslut över sin kompetensnivå och att de undviker att rapportera avvikelser för att inte vara till besvär. I samtal med fackligt aktiva har jag fått höra vittnesmål om vikarierande underläkare som inte rapporterar allvarliga kränkningar eller brister i arbetsmiljön av rädsla för att få dåliga vitsord.

I dagsläget finns en betydande grupp av vikarierande underläkare före AT som arbetar inom psykiatrin, primärvården och de opererande och medicinska specialiteterna och som enligt Socialstyrelsens föreskrifter i princip har rätt till samma handledning som de som genomför AT. Dessa underläkare genomför AT i allt utom på papperet. Det innebär att man på en och samma avdelning kan ha två underläkare, en AT-läkare och en före-AT-läkare som gör samma jobb och har rätt till samma handledning, men där den ena för var dag kommer närmare legitimation, medan den andra inte gör det.

Det är orimligt.

I stället får underläkaren före AT vikariera år ut och år in, i hopp om att få komma till en antagningsintervju för termin 12. Tänk om vi hade gjort detsamma inför tidigare terminer på läkarprogrammet? Tänk om Karolinska institutet hade låtit meddela att man själv ska ordna verksamhetsförlagd utbildning i minst 6 månader för att få komma på antagningsintervju till termin 11? Väl under intervjun kommer ens lämplighet att bedömas, som om alla tidigare bedömningar under läkarprogrammet inte räckt till.

Vi har alltså ett trasigt system som försämrar karriärutvecklingen för läkarkollektivet, som bidrar till sämre arbetsmiljö och -villkor och som leder till sämre och osäkrare vård.

Men lösningen finns nära till hands.

Det arbete som i dag görs av vikarierande underläkare före AT bör i stället utföras av AT-läkare. I Stockholm följer lönerna AT-trappan, så där innebär detta inte någon merkostnad, och rätten till handledning är väsentligen densamma. Det finns stora fördelar med att i större utsträckning använda sig av grupphandledning och nyttja ST-läkare som handledare, en möjlighet som öppnades upp för några år sedan, samt att placera AT-läkare på pediatriken och geriatriken.

Allt som saknas är tillräcklig vilja hos dem som sitter på beslutsfattande positioner, det vill säga AT-cheferna, verksamhetscheferna och tjänstepersonerna på hälso- och sjukvårdsförvaltningen.