Jag vill tacka Staffan Björck och kollegor för deras kommentarer [1] till min recension av boken »Mitt i krisen« [2].

En recension är inte menad att vara en sammanfattning av bokens innehåll, utan bör sätta boken i ett sammanhang, kortfattat beskriva innehållet och innehålla en värdering av bokens kvalitet och läsvärde. Självklart finns ett inslag av subjektivitet, och det är upp till varje läsare att bedöma om boken är läsvärd eller inte.

Att jag formulerade min recension som jag gjorde har tre skäl:

  • Jag menar att det vore olyckligt för hanteringen av kommande pandemier om den relativt ensidiga negativa bilden av myndigheternas agerande som hittills dominerat debatten blir den förhärskande. Den beskrivning Anders Tegnell ger i sin bok »Tankar efter en pandemi – och lärdomarna inför nästa« (Natur & Kultur; 2023) och det som redovisas i den aktuella boken av Fjaestad och Lennartsson ger välbehövlig balans i debatten.
  • När nu faktiska data över dödstal under hela coronapandemin, inte bara de första månaderna, finns tillgängliga är det intressant att notera att flera av de tvärsäkra uttalanden som gjordes på flera håll under pandemins första hälft saknar belägg i siffror. Att inte låta detta framskymta i en recension vore märkligt.
  • Ytterligare en förtjänst i Fjaestads och Lennartssons bok är den beskrivning av vad som behövde göras, vad som kunde göras och vad som gjordes för att hålla resterande delar av det svenska samhället i gång.

Jag ställer mig frågande till vad Björck et al avser med sin kommentar »Överdödlighet bör inte användas som mått för död i covid-19 om man inte vet den valda metodens begränsningar, särskilt som det finns data om hur många som faktiskt dog av covid-19«. Olika länder använde olika kriterier för vad som skulle klassas som »död i covid-19«, och därmed är detta ett dåligt mått för jämförelser. Mig veterligen vet ingen, inte ens i Sverige, hur många som »faktiskt« dog av covid-19.

Däremot vet vi mycket väl hur många som har registrerats som döda med påvisad covid-19. Därför redovisar OECD både rapporterad dödlighet till följd av covid-19 och överdödlighet under perioden mars 2020–juni 2022 i förhållande till de 5 föregående åren före pandemin och för därtill ett resonemang mellan skillnaderna [3]. Likaså vore det bra om Björck et al i sin Figur 1 inte bara redovisade antal döda utan även gjorde det per exempelvis 100 000 invånare.

Jag vidhåller att Fjaestads och Lennartssons bok är både bra och läsvärd. Den ger tillsammans med Anders Tegnells bok en behövlig bakgrund och balans till bilden av hur Sverige som nation hanterade coronapandemin.

Läs mer
Debatt: »Mitt i krisen« pekar på flera lärdomar av pandemin
Recension: Krishantering på hög nivå