En debattartikel i Läkartidningen från 2021 [1] pekar på att smärta behandlas bristfälligt på barnakutmottagningar i Sverige. Enkätsvar från åtta mottagningar visade på stora regionala skillnader, och Svensk barnsmärtförening [2] betonade vikten av optimerad och adekvat smärtbehandling av humanitära skäl, men även för att underlätta barnets framtida kontakt med vården.

Debatten fick oss att starta ett projekt för att optimera den akuta smärtbehandlingen av barnen på Skånes universitetssjukhus.

Personalen på våra två barnakutmottagningar vid Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö fick fylla i två enkäter om sin upplevelse av akut smärthantering och procedursedering vid lumbalpunktion. Personalen upplevde att det saknades verktyg för att bedöma smärta. Det svåraste var att smärtskatta små barn och barn som av olika anledningar inte adekvat kunde förmedla sin smärta.

Vi kunde också identifiera en osäkerhet kring hur man på bästa sätt smärtlindrade barn med kirurgiska och ortopediska åkommor, som är en relativt ny patientkategori på barnakuten i Malmö. Dessa barn är ofta aktuella för procedurer som kräver ytterligare smärtbehandling som sjuksköterskorna inte har möjlighet att ge med generella ordinationer. Läkarna kan i sin tur ha andra åtaganden på vuxenakuten, vilket skapar dröjsmål i ordinationerna.

Slutligen uppgav personalen att det ofta gick att få till den initiala smärtskattningen, men att utvärderingen av given behandling inte alltid kunde prioriteras.

Man uppfattade att man ofta gör olika vid lumbalpunktion och att det många gånger var tidskrävande och stökigt. Personalen visade också ett missnöje kring de sederingsalternativ som fanns att tillgå, framför allt det mest frekvent använda midazolam. Man önskade ett tydligt flödesschema för att bättre planera handläggningen och sederingen av dessa patienter.

Baserat på enkätsvaren introducerade vi ett nytt smärt- och procedur-pm [3]. Målet var att sprida kunskap om de verktyg som redan fanns för att förbättra upptäckten av smärta, men också att utöka möjligheterna att starta behandling innan läkaren är på plats. Det nya pm:et gav förslag till både farmakologiska och icke-farmakologiska sätt att behandla smärta utifrån hur högt barnet smärtskattades.

Introduktionen av pm:et ledde till positiva förändringar. FLACC (face, legs, activity, cry, consolability), som är ett smärtskattningsverktyg för små barn, började användas i större utsträckning. Man upplevde en förbättrad smärtlindring av barn med kirurgiska och ortopediska åkommor efter att man genom pm:et fick möjlighet att välja en mer adekvat smärtlindring att ge på generell ordination, till exempel nasalt fentanyl, oxikodon och paracetamol (laddningsdos).

Man upplevde att lumbalpunktionsproceduren fungerade bättre efter att man introducerat lustgas som sederingsalternativ. Likaså var »musikkudden«, som introducerades på barnakutmottagningen i Lund, ett uppskattat hjälpmedel för att lugna barnen under proceduren. Slutligen upplevdes uppdateringen av flödesschemat som effektiv.

Efter det nya pm:et upplever man fortfarande att de yngsta barnen samt barn med kirurgiska och ortopediska åkommor är de svåraste att smärtbehandla, troligen för att de har svårare att förmedla sin smärta och för att de inte heller är kandidater för lustgas (som de blir från 4 års ålder). Rörande de operativa specialiteterna är ansvarig läkare fortfarande inte stationerad på barnakuten dygnet runt, och har många gånger inte heller lika stor vana vid att smärtbehandla just barn.

Vid lumbalpunktion upplevdes akutmottagningens miljö tidvis fortfarande som stökig och proceduren som tidskrävande, vilket nu har lett till en kraftinsats för att i största möjliga mån omdirigera lumbalpunktioner till vår dagvård eller direkt till avdelningarna.

Vi upplever en positiv utveckling av vår förmåga att smärtskatta och smärtbehandla barn tack vare vårt nya pm och kontinuerlig utbildning av vår personal. Detta är dock ett område som vi måste fortsätta arbeta med för att främja ett så skonsamt akutbesök för barnen som möjligt.