Svensk hälso- och sjukvård har digitaliserats i snabb takt, men underbyggnaden – infrastrukturen – har inte hängt med. Detta är bakgrunden till att en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården är ett av regeringens viktigaste reformprojekt på området [1].

Det som händer när infrastrukturen brister är att digitaliseringens nyttor inte tas till vara. Separata lösningar har vuxit fram runt om i landet, vilket försvårar kommunikationen mellan olika system [2]. Tidsbesparingar och effektiviseringar uteblir. Digitala hjälpmedel ger i stället digital stress. Vissa aktörer får sina behov tillgodosedda, men andra står helt utanför.

Sedan vi tillträdde har politiken genom myndighetsuppdrag, utredningar och budgetsatsningar ändrat kurs [3]. Den tidigare oklarheten om vem som styr och vart vi är på väg har ersatts av en tydlig inriktning: en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården, där staten tar ett större ansvar.

I arbetet med att utveckla en nationell digital infrastruktur för alla är det av yttersta vikt att berörda aktörer gemensamt bidrar till att identifiera vilka behov som finns, men också vilka de möjliga lösningarna är.

Därför har regeringen bland annat tillsatt en nationell samordnare på området som ska informera och föra en nära dialog med kommuner, regioner, privata utförare av hälso- och sjukvård och tandvård samt Sveriges Kommuner och regioner (SKR), patientföreträdare och andra berörda aktörer [4].

Vi har även skapat ett råd med representanter från regioner, SKR, myndigheter och organisationer under socialministerns ledning som ska underlätta samarbete och införande av en kommande nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården [5].

Men vi vet samtidigt, numera av erfarenhet, att samverkan där ingen har sista ordet inte kommer att nå hela vägen.

Till skillnad från tidigare regeringar går vi in i denna dialog med tydliga principer och ambitioner. Detta är våra utgångspunkter för den nationella digitala infrastrukturen i hälso- och sjukvården:

  • Den ska omfatta alla vårdgivare, oavsett huvudman.
  • Den ska bidra till mer jämlika förutsättningar för både patienter och vårdgivare över hela landet.
  • Den ska bidra till att minska den administrativa bördan för hälso- och sjukvårdens medarbetare och att förbättra patientsäkerheten genom att säkerställa att rätt information finns tillgänglig i varje vårdsituation.
  • Den ska stödja principen »en uppgift, en gång« (once only-principen).
  • Den ska präglas av höga krav på säkerhet och värna skyddet för den personliga integriteten.
  • Den ska underlätta för forskning, utveckling, uppföljning, beslutsfattande och innovation.
  • Den ska vara utvecklingsbar och ta höjd för framtida behov.

Vi är fullt medvetna om att det finns en digital infrastruktur som omfattar många delar av vården, och vi har inget intresse av att byta ut eller bygga nytt för sakens skull. Men vår bedömning är tydlig: den infrastruktur som ska finnas i framtiden behöver leva upp till de krav som våra utgångspunkter ställer.

För att kunna garantera att den digitala infrastrukturen inom hälso- och sjukvården är robust och resilient behöver staten också kunna styra den. Att delar av infrastrukturen i dag drivs i bolagsform har försvårat detta.

Sverige behöver en digital infrastruktur, tillgänglig för alla vårdaktörer, som bidrar till att öka kvaliteten i vården, förbättra patientsäkerheten, stärka patientens ställning och minska den administrativa bördan för hälso- och sjukvårdens medarbetare. En samlad digital infrastruktur underlättar även forskning och innovation och stärker därmed Sveriges attraktivitet för investeringar inom hälsa och »life science« och Sveriges konkurrenskraft.

Staten kommer att ta ett större ansvar för att säkerställa detta, i samarbete med alla de viktiga aktörer som bidrar till och nyttjar den nationella infrastrukturen.