I våras deltog jag i Sveriges läkarförbunds representantskap, vilket gav mig möjligheten att lyssna på och diskutera med fackliga representanter från hela landet. Vi behandlade bland annat Läkarförbundets politiska program 2030 och den demokratiska utvecklingen inom förbundet som en del av projektet Medlem 2030.

Under diskussionerna om förbundets och medlemskapets utveckling insåg jag att vi förbisåg en viktig del: den livsviktiga rollen som lokala föreningar och de förtroendevalda spelar i denna process.

För att fullt ut förverkliga Politiskt program 2030 och Medlem 2030 bör Läkarförbundet också sjösätta en tredje satsning: »Förtroendevald 2030«.

Som boende och arbetande i Sveriges minsta region, Gotland, har min erfarenhet av fackligt arbete främst varit lokalt begränsad. Från denna position har jag burit med mig flera frågor: Hur kan vi väcka större intresse för fackligt engagemang hos läkarkåren? Vad gör lokala föreningar för att rekrytera nya styrelsemedlemmar? Är fackligt arbete en fast deltidstjänst eller en stafettpinne som ska föras vidare?

Läkarförbundets arbete för att utveckla interna demokratiska processer är både imponerande och inspirerande. Efter det senaste representantskapet vill jag utforska hur lokala föreningar kan efterlikna förbundets föredömliga insatser. Kanske är det dags att fokusera på utvecklingen av lokala föreningar?

En satsning på »Förtroendevald 2030« kunde väcka följande frågor på kommande representantskap:

  • Hur kan vi engagera fler läkare, särskilt yngre, i styrelsearbete?
  • Hur kan vi uppmuntra fler styrelsemedlemmar att delta i SLF:s kurser? Behövs det fler ledarskapsprogram?
  • När och hur bör lokala föreningars stadgar uppdateras för att spegla förbundets demokratiska framsteg? Hur länge bör någon till exempel vara ordförande?
  • Hur kan vi förbättra dialogen med regionerna och lyfta fram viktiga frågor utan att falla in i destruktiva konflikter?
  • Hur kan vi öka transparensen, tilliten och delaktigheten i styrelsearbetet?

Att vara förtroendevald är ett viktigt och lärorikt uppdrag. Det är glädjande när en AT- eller ST-läkare fattar intresse för styrelsearbete, men det är inte enkelt att balansera utbildning, arbete, familjeliv och fackligt engagemang. Det kräver år av erfarenhet att bemästra kollektivavtal och utveckla motioner till fullmäktige, och arbetsmiljöarbetet innebär skyldigheter.

Jag har ofta undrat varför kollegor lämnar styrelsearbetet. Vi behöver prioritera arbets- och utbildningsfrågor under vissa perioder. Vägen från nybliven förtroendevald till facklig ledare är lång. En särskild satsning på förtroendevalda kunde förkorta denna långa väg.

Därför anser jag att »Förtroendevald 2030« bör vara en satsning som diskuteras under nästa representantskap.