Under arbetet med en HTA-rapport (health technology assessment) påträffade vi nyligen en metaanalys publicerad i Lancet som inte redovisade hur urvalet av studier gjorts [1]. Vi hade inte förväntat oss detta i en så pass välrenommerad tidskrift och bestämde oss för att kartlägga fenomenet närmare.
Medicinska biblioteket i Örebro eftersökte därför i Pubmed metaanalyser publicerade 2018–2023 i Lancet och BMJ, de två stora engelskspråkiga tidskrifterna inom medicin. Selektionsprocessen följde sedvanligt arbetssätt för systematiska översikter, och vårt inklusionskriterium var metaanalyser som inte rapporterade en formell systematisk litteratursökning i minst två databaser.
För perioden identifierade vi 1 relevant metaanalys från BMJ [2] och 5 från Lancet, varav en var vår indexpublikation [1, 3-6]. Det rör sig således om ett litet antal publikationer, men givet det inflytande tidskrifterna har och att publikationerna fokuserat på viktiga folksjukdomar är fenomenet ändå värt att notera.
Vi noterade att ett par studier [3, 4] rapporterade Pubmed och Medline som två separata databaser, trots att de i praktiken är en och samma. Studien av Voysey [5] fokuserade på ett vaccin mot covid-19, och möjligen kan samtliga studier i detta fall anses ha varit kända även utan en omfattande litteratursökning.
Metaanalyser är viktiga verktyg för att styra vården i en mer evidensbaserad riktning. Det är därför oroande om fastställda gemensamma riktlinjer för forskning inte följs, i synnerhet av tidskrifter som anses hålla hög vetenskaplig kvalitet. En reproducerbar litteratursökning och ett transparent selektionsförfarande utgör grundbulten för systematiska översikter och metaanalyser. Det finns tydliga anvisningar om hur litteratursökningen bör bedrivas. Cochrane betonar att den bör utföras tillsammans med en bibliotekarie och att enbart en databas inte är tillräckligt, medan Statens beredning för medicinsk och social utvärdering anser att metaanalyser inom hälso- och sjukvården ska baseras på tre databaser [7, 8].
Antalet publikationer indexerade som metaanalyser i Pubmed har ökat exponentiellt. År 2007 noterades ca 4 400 metaanalyser, vilket sedan fördubblades till 8 500 år 2011, 17 800 år 2015 och 35 000 metaanalyser år 2021. Det har även varnats för att metaanalyser missbrukas som en genväg till snabba publikationer och att de kan tas fram i marknadsföringssyfte [9].
Vi menar att det är angeläget att diskutera möjliga felkällor i forskningspublikationer, inte minst om de har en direkt påverkan på riktlinjer och därmed på kliniskt arbete.