Den 12 juli skickade den europeiska läkemedelsmyndigheten ut ett nyhetsmeddelande som spridits i olika medier. Det man uppmärksammade var följande:

»Nya rekommendationer för GLP-1-receptoragonister för att minimera risken för aspiration och lunginflammation under allmän anestesi eller djup sedering. Patienter som behandlas med GLP-1-läkemedel bör informera den inblandade läkaren om de har en planerad operation« [1].

Man kan, som jag och andra läkare som ibland förskriver dessa läkemedel till framför allt diabetiker, men också som behandling för fetma, undra över vad som bör vara en lämplig handläggning när EMA:s PRAC-kommitté inte ger några konkreta råd. Den »inblandade« läkare som ska informeras skulle kunna vara den förskrivande, som också ibland blir tillfrågad om antikoagulantia inför operation. Jag vill dock understryka att detta är en fråga för de opererande klinikerna. Ibland är det den preoperativa kirurgen som har tidig kontakt, men det är ju ytterst en fråga för anestesiavdelningarna, som egentligen redan tidigare uppmärksammat att GLP-1-analoger ger långsammare tömning av magsäcken och därmed förlängd risk för aspiration vid allmän anestesi.

Svensk förening för anestesi och intensivvård skriver i sina rekommendationer om preoperativ fasta: »Patienter som står på GLP-1RA kan ha en förhöjd aspirationsrisk, då GLP-1RA ger en fördröjning av magsäckstömningen. Kunskapsläget hur detta ska hanteras är begränsat, men GLP-1RA bör sättas ut inför elektiva ingrepp. ASA:s rekommendation är en dags utsättning vid daglig dosering och en veckas utsättning vid veckodosering. Är GLP-1RA utsatt i tid och patienten inte har gastrointestinala symptom kan anestesi genomföras som planerat« [2].

Man hänvisar här till det amerikanska anestesisällskapets rekommendation, trots att kunskapsläget som man skriver är »begränsat«. Det är inte rimligt att exempelvis vid behandling med semaglutid rekommendera att man gör uppehåll med veckovisa sprutor av Ozempic eller Wegovy i en vecka, medan man med dagliga tabletter av Rybelsus skulle göra uppehåll en dag.

Detta är en helt otillräcklig åtgärd, eftersom halveringstiden är en vecka och effekten kvarstår i 5 veckor efter utsättning, som man kan läsa i Fass-texten om farmakokinetiken [3]. Det gäller både oralt och subkutant administrerat semaglutid. Liraglutid har en kortare halveringstid, men även där kvarstår effekten i bortåt en vecka.

Den rimliga rekommendationen bör vara att opererande kliniker, som förstås alltid ska ta reda på vilka läkemedel en patient använder, anger en förlängd fasteperiod för patienter som behandlas med GLP-1-analoger som bör sättas till förslagsvis 12 timmar i stället för 6 timmar. Det finns ingen anledning att försöka sätta ut preparaten inför operation.