Vi ser med oro på hur den pågående och utbredda uppgiftsväxlingen bland läkare håller på att stöpa om yrket. Uppgiftsväxling, eller »task shifting« som det också kallas, kommer att leda till att läkarkompetensen och vårt yrkes status urvattnas. Och vi läkare låter det ske.

Läkaryrket har historiskt sett varit djupt rotat i medicinsk kunskap, diagnostik och behandling. Vi ägnar många år åt att utbilda oss till experter inom olika fält med målet att kunna erbjuda högkvalitativ vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta är en kostsam utbildningsresa, som kostar skattebetalarna närmare 1,25 miljoner kronor per läkare [1].

»Vad är ens en läkaruppgift, det är väl klart att andra kan göra vad vi gör?«, sa en specialistkollega nyligen. Det är ett allvarligt varningstecken. Att läkare ska utföra läkaruppgifter verkar konstigt nog provocera även inom kåren. Är det en generationsfråga?

Underläkare drabbas negativt i sin utbildningskedja när omvårdnadspersonal utför mer kvalificerade uppgifter, såsom endoskopier. Samtidigt får underläkarna utföra omvårdnadsuppgifter som inte tränar dem i deras yrkesroll. Vårdplatser som hålls öppna av den uppgiftsväxlande underläkaren bidrar också till en bättre arbetsmiljö för överläkaren, som annars behöver skicka hem ännu fler patienter till medicinsk osäkerhet.

I vilket fall som helst är uppgiftsväxlingen ett hot mot den medicinska professionens integritet. I början av karriären ska läkaren träna sin kliniska bedömningsförmåga och yrkesroll, inte tvingas agera silvertejp i ett system som inte håller. Nationella vårdkompetensrådet har konstaterat att det tar längre tid för läkare att legitimera sig och bli färdiga specialistläkare [2]. Vi förlorar redan värdefull tid i kvalificerad yrkesutövning och riskerar att ytterligare förlänga tiden till specialistbevis och urholka läkarnas ställning som medicinska experter i hälso- och sjukvården.

Var går gränsen för dig? Det är en fråga som tål att fundera på ur många synvinklar för vår yrkeskår. Vad blir konsekvenserna för yrket i längden när vi accepterar uppgiftsväxling, dalande löneutveckling och dålig arbetsmiljö [3, 4]? Vi har alla ett ansvar för vårt yrkes integritet, och vi kan vända utvecklingen. Vi åtnjuter ett stort förtroende i samhället, och när vi säger ifrån unisont lyssnar omvärlden. Men vi måste göra det tillsammans och med en enad front.

Hur borde du, och vi, agera i stället?

– Säg nej när chefen vill klämma in ytterligare ett ärende i ditt fullbokade schema, eller be chefen att avgöra vad du inte ska göra i stället. Det är enligt lag arbetsgivarens ansvar att hjälpa till med prioritering när arbetet inte hinns med.
– Skriv avvikelserapporter när patienter som borde läggas in för observation skickas hem.
– Begär övertid och »flexa« inte när den sjuka patienten kräver omhändertagande.

– Säg ifrån om du ofta behöver stanna efter ordinarie arbetstid. Om det regelbundet krävs arbete efter ordinarie arbetstid har ni ett strukturellt problem som din chef är skyldig att lösa.
– Säg nej till en ingångslön under medianlönen på kliniken som du ska börja arbeta på.
– Säg nej när chefen framlägger att underläkare kan utföra omvårdnadsuppgifter för att hålla vårdplatser öppna.
– Vägra ta arbeten som »omvårdnadsunderläkare« – förklädda sjukskötersketjänster.

Stå upp för läkarkåren och ditt yrkesval. Sluta lappa och laga i ett sjukt sjukvårdssystem.

Kollega, var är din ryggrad?