Replik. Alkohol, och speciellt den egna konsumtionen, är för många »helig mark«. Det blev tydligt när Socialstyrelsen rekommenderade nya lägre intagsgränser för riskbruk [1], vilka uppfattades som alltför låga och möttes av kritik. Laboratorieprov som indikerar högt, skadligt alkoholbruk (alkoholmarkörer) ifrågasätts dessutom ofta, vilket står i skarp kontrast till hur andra sjukvårdsprov tas emot.

Kritik har nu riktats från läkarhåll mot alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth) [2], där kunskapsläget nyligen uppdaterades i Läkartidningen [3]. Kritiken är senkommen, eftersom PEth-mätning och bedömningskriterierna är nationellt harmoniserade sedan 2013 [4]. PEth är i dag en etablerad blodmarkör som täcker de senaste veckornas alkoholintag [5] och används för att indikera överkonsumtion eller riskbruk [3, 6].

Initialt ifrågasattes vad som avses med överkonsumtion [2], vilket är förvånande. Internationella och nationella hälsomyndigheter och organisationer, såsom WHO och Socialstyrelsen, har länge rekommenderat gränser för ett alkoholintag som på kort eller lång sikt innebär hälsorisker [1, 7] och även ökar risken för olyckor och våld.

Levermarkörerna GT, ALAT och ASAT har utnyttjats som alkoholmarkörer sedan 1970-talet, men var redan då kända för viktiga begränsningar [8]. Dagens panel av känsliga och specifika alkoholmarkörer – förutom PEth även CDT, EtG och EtS – möjliggör säkrare individuell bedömning av alkoholintaget [9]. En aspekt som missades i kritiken är att PEth är en etanolmetabolit, så utan etanol i kroppen kan inget PEth bildas.

Kritiken fokuserade främst på hur PEth-resultat bedöms [2]. I Sverige används >0,30 μmol/l som gräns för att indikera »regelbunden, hög alkoholkonsumtion« – se Fakta 1 i översiktsartikeln [3]. Även internationellt råder enighet om att 0,30 μmol/l (ca 200–210 μg/l) är en lämplig gräns för riskbruk [6, 10, 11]. Tvärt emot vad som påstods [2] spelar vetenskaplig konsensus stor roll vid fastställande av och acceptans för gränsvärden. En biomarkör som inte uppfyller kliniska förväntningar skulle dessutom snart sluta användas, medan efterfrågan på PEth-mätning stadigt ökar [6].

Att låta försökspersoner dricka stora alkoholmängder under lång tid för att studera effekten på PEth är olämpligt med tanke på hälsoriskerna. Några studier har ändå bidragit med värdefull information, trots få deltagare. En undersökte effekten av att 5 dagar i rad dricka alkohol tills blodetanolhalten översteg 1 (uppmätt 1,0–1,8) promille [12]. Trots ett så högt intag, klart över gränsen för riskbruk, översteg endast 2 deltagares PEth-värde 0,30 μmol/l, varav en hade »tjuvstartat« och inte började från noll. Följaktligen krävs hos de flesta ännu större eller ännu långvarigare alkoholintag för att PEth-värdet ska överstiga den gränsen. När intaget avslutades sjönk PEth-värdet direkt, men i något olika takt beroende på individuella skillnader i halveringstid [13].

Referensintervall och gränsvärden gäller på populations- eller gruppnivå, men inte för alla. Ett PEth-värde under 0,30 μmol/l utesluter inte riskbruk på individnivå [3]. PEth-värden mellan 0,05 (vanlig nedre svarsgräns) och 0,30 µmol/l bekräftar lågt till högt alkoholintag [3], men kan inte ge exakta mått på omfattningen, beroende på biologiska skillnader och andra effekter [5, 13, 14]. En svensk studie [15] föreslog nyligen ett något lägre gränsvärde (0,22 μmol/l) för riskbruk enligt Socialstyrelsens senaste rekommendation.

Kritiken [2] avslutades med att påtala risken för »oönskade och potentiellt skadliga konsekvenser för både enskilda patienter och samhället« vid användning av PEth, och speciellt risken för att få körkortet indraget på felaktiga grunder. Den som ser detta i ett annat perspektiv skulle i stället kunna ställa frågan: Hur många problem, olyckor och dödsfall kan förhindras, om riskbruk identifieras genom PEth och kan behandlas och dessa personer inte tillåts köra på vägarna eller återfå körkortet efter en rattfylleridom?

Den som använder PEth och andra specifika alkoholmarkörer kan vara trygg med att provsvaret bättre återspeglar det faktiska intaget. Gränsvärdet för regelbundet, högt alkoholintag är dessutom tilltaget med god marginal för avsedd tillämpning inom både sjukvård och trafikmedicin.

Läs även:
Problematiskt när tolkning av biomarkörer vilar på tunn evidens