En kommission av ansedda forskare, kliniker och patientrepresentanter har skrivit en uppmärksammad artikel i Lancet Diabetes and Endocrinology om att obesitas bör omvärderas [1]. Det handlar om en radikal omsvängning. Man föreslår att andra mått utöver BMI ska ligga till grund för en obesitasdiagnos. Vidare skiljer man på »klinisk obesitas«, som ska behandlas, och »preklinisk obesitas« som inte kräver behandling.

Svensk förening barnobesitas styrelse har gått igenom det vetenskapliga underlaget för förslagen med fokus på barn och unga. Vi håller med om att BMI är ett mått som kan slå fel för unga och för mycket långa eller korta personer. BMI är en surrogatmarkör och ska användas som en sådan, men det finns ett starkt samband mellan BMI och sjuklighet [2]. BMI, ålder, kön och klinisk undersökning räcker nästan alltid för att bedöma om obesitas föreligger. I tveksamma fall kan man komplettera med andra mätningar.

Kommissionens förslag om uppdelning i preklinisk (»frisk«) och klinisk obesitas överensstämmer inte med aktuell vetenskap. Hos barn och unga är ett överskott av fett som leder till ett BMI motsvarande obesitas en sjukdom i sin egen rätt. Det finns de som blir sjuka trots att de inte visar tecken på annan sjukdom än obesitas, alltså barn som enligt kommissionens resonemang har »preklinisk obesitas« – obesitas som inte anses kräva behandling.

Gränser ändras i takt med det vetenskapliga underlaget och samhällets syn på risk och möjligheten att behandla en sjukdom. Ett exempel är diabetes, där blodsockergränsen för typ 2-diabetes för drygt 25 år sedan sänktes från 7,8 till 7,0 mmol/l. Obesitas hos barn och unga måste betraktas på ett liknande sätt. Kunskapen om hur farlig obesitas är redan i barndomen har ökat snabbt [3, 4]. Det leder till en ökad risk för allvarliga autoimmuna sjukdomar som MS [5] och diabetes av både typ 1 och typ 2 [3]. Även kognitionen påverkas: barn med obesitas klarar skolan sämre även när man justerar för socioekonomisk bakgrund och sjuklighet [6, 7]. Flera cancersjukdomar är kopplade till obesitas i tidig ålder [3]. Vi har länge vetat att risken för hjärt–kärlsjukdom är kopplad till obesitas i barndomen.

Risken att dö före 30 års ålder är kraftigt förhöjd vid obesitas under barndomen [8], och bland vuxna är den negativa effekten på förväntad livslängd större när obesitas föreligger i ung ålder [9, 10].

Sammantaget visar det vetenskapliga underlaget att obesitas i barndomen är en sjukdom som påverkar hälsan allvarligt. Ju längre tid en sjukdom går obehandlad, desto större blir hälsoriskerna. Att avvakta med behandling tills symtom uppstår, som kommissionen föreslår, leder till mer svårbehandlade följdsjukdomar och sänkt förväntad livslängd.

Hur man ska se på obesitas beror också på om man kan visa att en behandling som leder till viktnedgång påverkar sjukdomsutvecklingen, och om det finns behandling som ger en bra effekt. Vår bedömning är att det nu finns data som styrker detta. Det har visats i flera studier att en viktnedgång på 0,20–0,25 BMI-SDS (standard deviation score) påverkar risken för framtida sjuklighet. Data från Sverige har visat att en sådan viktnedgång efter 1–2 års behandling under barndomen halverar risken för typ 2-diabetes vid 25 års ålder [11, 12]. Även en mycket begränsad viktnedgång påverkar långsiktigt risken för typ 2-diabetes [11]. Data från Sverige har också visat att denna grad av viktnedgång kraftigt förbättrar chansen för barnen att klara av gymnasiet [7]. Kirurgi vid obesitas grad 2 (BMI 35–40) och grad 3 (BMI >40) har stora långsiktiga hälsofördelar [13, 14].

Det finns nu också flera effektiva behandlingsmetoder. För yngre barn finns gruppbehandling med stöd för föräldrarnas gränssättning [16, 17], och det finns även digitala hjälpmedel som har visat sig dubblera effekten av beteendestöd och samtidigt minska risken att patienter uteblir från sin behandling [17, 18]. Till detta kommer nya effektiva läkemedel som kan hjälpa unga som inte har gått ned i vikt med beteendestöd [19, 20]. Sammantaget har vi nu verktyg som i det närmaste kan eliminera risken att unga går ut i vuxenlivet med allvarlig obesitas.

Vår slutsats är att det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att betrakta obesitas bland barn och unga som en sjukdom. Obesitas i barndomen ska identifieras så tidigt som möjligt och alltid behandlas.

Claude Marcus har medverkat i rådgivande kommittéer och liknande för Novo, Rhythm, Oriflame och Novo Nordic Foundation, erhållit arvoden för föreläsningar från Novo, Semper och Astra Zeneca samt är styrelseledamot och aktieägare i Evira AB.

Pernilla Danielsson har erhållit arvoden för föreläsningar från Semper AB och Nestlé Sverige AB och är huvudprövare för kliniska studier med det digitala behandlingsverktyget Evira.

Lovisa Sjögren är huvudprövare för Novo STEP Young study i Region Hallands regi.

Annelie Thorén är aktieägare i For Life Academy AB.