Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm är en specialiserad mottagning som vänder sig till personer som har genomgått könsstympning. Vi ser hos oss ett ökande antal patienter från andra regioner, dels remitterade av vårdgivare som inte själva kan erbjuda adekvat vård, dels patienter som på egen hand hittat information om vår mottagning när de behövt hjälp för sina besvär. Trots att problemet är utbrett finns nämligen alltför få specialiserade mottagningar.

Kvinnlig könsstympning är olika former av ingrepp där delar av flickans yttre könsorgan utan någon som helst medicinsk grund skadas eller skärs bort. Denna mångtusenåriga sedvänja, som är ett brott mot flickors rättigheter, förekommer i drygt 30 länder, och fler än 230 miljoner flickor och kvinnor uppskattas ha blivit utsatta [1]. De långsiktiga konsekvenserna efter könsstympning varierar, men för många kan det innebära besvär vid menstruation eller svårighet att kissa och att ha vaginala samlag. Vissa former utgör dessutom förlossningshinder. Könsstympning kan också orsaka psykologiska problem som posttraumatisk stress och psykosexuella problem.

Till följd av migration från länder med denna tradition lever flickor och kvinnor som har utsatts för könsstympning över hela världen. Bara i Sverige handlar det om 68 000 personer, enligt en uppskattning av Socialstyrelsen [2]. Följaktligen finns ett utbrett behov av vård och stöd för denna patientgrupp, något som bör erbjudas för att främja god hälsa, förebygga ohälsa och tillhandahålla vård på lika villkor för hela befolkningen i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen.

I dag existerar endast två specialiserade mottagningar i Sverige för kvinnor som har utsatts för könsstympning: Amelmottagningen i Stockholm och Vulvamottagningen i Angered.

Mottagningarna erbjuder kirurgisk och annan behandling, samtalsstöd, sexologisk rådgivning och information, till exempel om anatomi och om vad som har gjorts vid könsstympningen.

Den kompetens som utgör grunden för att tillhandahålla en god vård för patientgruppen innefattar professioner som redan finns på de flesta större gynekologiska mottagningar runt om i landet: gynekolog, barnmorska och kurator. På vissa håll ingår därtill sexolog och fysioterapeut i det tvärprofessionella team som normalt erbjuder vård för patienter med andra vulvabesvär.

Det innebär att den grundläggande strukturen för att kunna ombesörja god vård för kvinnor som har utsatts för könsstympning ofta redan finns. Dock behöver regionerna fatta beslut som möjliggör implementering, så att specifika mottagningar tar sig an uppdraget att bedriva specialiserad vård. Vidare behövs kunskapshöjande insatser om kvinnlig könsstympning samt ett utvecklat remissförfarande.

I ett nationellt kunskapsstöd som Socialstyrelsen publicerade 2024 rekommenderas att alla gravida tillfrågas om könsstympning inom mödrahälsovården samt att öppningsoperation före förlossningen ska erbjudas vid behov [3].

Det är således hög tid att gå från ord till handling och öka tillgången till specialiserade mottagningar för alla flickor och kvinnor i Sverige som har utsatts för könsstympning. Vi från Amelmottagningen delar gärna med oss av erfarenheter från vårt mångåriga arbete med patientgruppen och erbjuder utbildning om kvinnlig könsstympning, till exempel inför öppnande av sådana mottagningar.