Kostvanor påverkar inte bara hälsan, utan också klimatet. Det är därför viktigt att inse att vården har en unik möjlighet att förbättra folkhälsan och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser. Att lyfta fram en mer växtbaserad kost ger tydliga vinster för både individen och planeten, en tydlig synergieffekt som är viktig att ta till vara.

Trots stark evidens för kostens betydelse för hälsan är kunskapen låg och utnyttjas dåligt i dagens arbete. Det är dags att vi i vården ser kost som en självklar del av vårt arbete med levnadsvanor.

Våra matvanor påverkar även miljön mer än många inser. De beräknas stå för en fjärdedel av växthusgasutsläppen (enligt vissa studier en tredjedel), hälften av markanvändningen och 70 procent av färskvattenanvändningen, och de kan kopplas till 90 procent av förlusten av biologisk mångfald [1]. Störst påverkan ger animaliska livsmedel, i synnerhet kött från idisslande djur.

Kroniska sjukdomar som fetma, typ 2-diabetes, cancersjukdomar och hjärt–kärlsjukdom är starkt kopplade till ohälsosamma matvanor [2]. Dessa sjukdomar medför stora kostnader för samhället och lägre livskvalitet för individen. Orsakerna bakom ohälsosamma matvanor är många, till exempel ekonomiska incitament, reklam och hög tillgång till livsmedel [3].

Omfattande forskning visar att en kost med mer fullkorn, baljväxter, grönsaker och hållbart producerad fisk samt mindre animaliska livsmedel minskar risken för vanligt förekommande folksjukdomar [4, 5] samtidigt som den reducerar klimatpåverkan [6]. Nya Nordiska näringsrekommendationer (NNR23) [7] bekräftar detta och ger en gedigen kunskapsgrund för vårdens patientrådgivning.

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) lyfter fram att sjukvården bör intensifiera sitt klimatarbete [8]. Eftersom maten står för en fjärdedel av de globala klimatutsläppen och spelar stor roll för icke-smittsamma sjukdomar är hälsosam och hållbar kost en kärnfråga för vårdens preventiva insatser. Hälso- och sjukvårdslagen [9] betonar att vården ska arbeta förebyggande, men endast en liten del av sjukvårdsbudgeten går till detta ändamål. Läkare har en viktig roll i att upptäcka och påverka ohälsosamma levnadsvanor [10], vilket också framhålls i policydokument från bland annat Svenska läkaresällskapet [11], Svensk förening för allmänmedicin [12] och World Medical Association [13]. Många läkare känner sig osäkra kring kostrådgivning. Här är samarbetet med dietister och exempelvis diabetes- eller distriktssköterskor centralt, och läkare behöver vara uppdaterade om riktlinjerna i NNR23.

Flera svenska studier visar en tydlig effekt av preventiva insatser, även sådana som fokuserar på kostvanor och där läkare varit tongivande [14, 15]. Den så kallade »preventiva paradoxen« innebär att små förbättringar hos många ofta ger en större total folkhälsoeffekt än stora åtgärder hos en mindre grupp. Livsstilsförändringar är dessutom ofta kostnadseffektiva [16]. Patienter vill generellt diskutera levnadsvanor med sin läkare, och läkare har här en unik auktoritet. Om läkaren bekräftar exempelvis dietistens råd får det ytterligare tyngd. Ändå prioriteras ofta inte kost, delvis på grund av bristande kunskap och tidsbrist. Motiverande samtal är en evidensbaserad metod för att skapa förändring [17]. Precis som det är självklart att ta upp tobak och alkohol anser vi att det ska vara naturligt att prata om kost med våra patienter.

Sverige behöver en bred omställning av matvanorna, och läkare spelar en nyckelroll. Det handlar om patientrådgivning, samarbete med kollegor och att påverka maten som serveras inom vården. Vi behöver också driva förändringar på nationell nivå för att underlätta hållbara val. Dagens engagemang inom läkarkåren är avgörande för framtida sjukdomspanorama och för den planet vi alla delar.