Trots att konceptet akutläkardriven akutsjukvård har funnits i Sverige i 25 år är kunskapen om dess potential låg. Detta vill vi i Svensk förening för akutsjukvård och Svensk kirurgisk förening ändra på genom att inbjuda till en nationell diskussion om akutsjukvårdens framtid.

I dag är många akutmottagningar organiserade utifrån slutenvården. Läkare från olika specialiteter gör ett antal jourpass per år, och akutmottagningen ses som en förvaringsplats tills patienten kommer »rätt«. Akutmottagningen upplevs som farlig och inte som en plats för effektivitet och hög medicinsk kompetens. För många läkare och beslutsfattare framstår inte tiden på akuten som värdeskapande. »Tid för passage« mäts i stället för att fokusera på vad som sker under patientens tid på akuten.

I många andra länder fungerar det annorlunda. Akutläkare på akutkliniker bedömer patienter efter medicinskt behov, utreder och stabiliserar innan patienterna slussas vidare till slutenvård, uppföljning i primärvård eller till hemmet. Trots att modellen har visat sig vara kostnadseffektiv och förbättrat patientsäkerheten har flera svenska sjukhus avbrutit införandet av akutläkare. Anledningarna är ofta bristande förankring i organisationen, motstånd mot organisationsförändringar eller att akutläkare ingått i »projekt«, ofta enbart under kontorstid. Under sådana förutsättningar är det svårt att etablera en struktur där akutkliniken kan äga sin verksamhet.

Det krävs särskild kompetens för att hantera de över 2 miljoner patientbesök som årligen görs till svenska akutmottagningar. Akutsjukvård är en basspecialitet där initial handläggning av alla typer av akuta tillstånd är central kompetens, liksom kunskaper inom flödesoptimering, prioritering av patienter och remittering till och konsultation med andra specialiteter.

Argument som »ingen vill vara akutläkare i längden« eller »det fungerar bara på stora centrum« håller inte heller  – frågan handlar om organisation.

Kirurgin är ett tydligt exempel på hur en förändrad organisation kan gynna flera specialiteter. I dag tillbringar blivande kirurger en stor del av sin utbildning på akutmottagningen, i vissa fall upp till 50 procent av sin ST-tjänst, i stället för att operera, vilket försämrar deras kirurgiska kompetens. Genom att låta akutläkare hantera det akuta flödet kan kirurger fokusera på sin kärnverksamhet, att handlägga patienter med kirurgiskt botbara sjukdomar, och få en mer effektiv operationsplanering. Som patient vill man ha en kirurg som kan operera, och det lär man sig inte på en akutmottagning. Detta innebär också att vi behöver vara medvetna om att införande av akutläkarsystem minskar behovet av kirurger.

Akutsjukvård är en fråga om patientsäkerhet och resurseffektivitet. Genom att införa akutkliniker med akutläkare kan vi skapa en mer sammanhållen och effektiv akutsjukvård dygnet runt, i hela landet.

Vi i Svensk förening för akutsjukvård och Svensk kirurgisk förening vill därför bjuda in till en nationell diskussion om akutsjukvårdens framtid. Vi har redan inlett samarbeten genom gemensamma konferenser, artiklar och enkäter. Nu vill vi utvidga denna dialog till fler specialitetsföreningar och beslutsfattare. Vad skiljer en akutmottagning från en akutklinik? Vilket uppdrag har en akutklinik? Vilken kompetens krävs på en akutklinik? Dessa frågor förtjänar genomtänkta svar. Akutläkardrivna akutkliniker är en systemlösning som optimerar resurser, stärker kompetensen i det akuta omhändertagandet och avlastar planerad sjukvård.

Akutsjukvården i Sverige står vid ett kritiskt vägskäl. Vilka fler vill vara med på resan mot framtidens akutsjukvård?

Läs också:
Akutläkare vinner mark – men leder få mottagningar