I en debattartikel i Läkartidningen den 31 mars menar Gunnar Akner att rekommendationer om nationell screening drivs av en omfattande lobbyism från bland annat läkare och patientorganisationer. Vi behöver därför bemöta de faktafel som finns i artikeln.

När det gäller bedömningar och rekommendationer om screening utgår Socialstyrelsen från myndighetens modell för framtagande av nationella screeningprogram. Modellen har tagits fram för att Socialstyrelsen som statlig myndighet måste leva upp till de grundlagsstadgade kraven på objektivitet, saklighet och opartiskhet. Det innebär bland annat att samtliga experter som ingår i en sådan utredning rutinmässigt genomgår en mycket noggrann jävsbedömning i syfte att kartlägga och förhindra jäv, intressekonflikter eller andra bindningar. Experterna nomineras av företrädare för sjukvårdsregionerna.

Socialstyrelsen delar därför inte Gunnar Akners uppfattning att »det finns en omfattande lobbyism från professionen, patientföreningar och politiker« och »betydande inslag av jäv och intressekonflikter«, då myndigheten gör en mycket grundlig bedömning av eventuella jävs- eller särintressen som även redovisas öppet och transparent.

Akner påstår att det i dag finns en rekommendation om screening för prostatacancer. Det stämmer inte. Socialstyrelsen har två gånger utrett frågan och därefter rekommenderat regionerna att avstå från att screena för prostatacancer. Anledningen har varit att nackdelarna med screening för prostatacancer är fler än fördelarna. Den organiserade prostatacancertestning som pågår och som ett flertal regioner har anslutit sig till koordineras av regionala cancercentrum och syftar till att göra dagens PSA-testning mer jämlik och strukturerad.

Angående lungcancerscreening finns det ingen rekommendation om screening från Socialstyrelsen, men det pågår ett antal pilotstudier som syftar till att öka kunskapen på området, vilket är helt i linje med de rekommendationer som ges i EU:s cancerplan.

Screening kan vara ett fantastiskt verktyg för att upptäcka sjukdom tidigt för att på bästa sätt underlätta behandling och förbättra utfallet. Screening har dock nästan alltid även negativa effekter, som att resultatet kan skapa onödig oro eller att man behandlar cancer som aldrig ha skulle gett symtom. Trots negativa effekter kan dock de positiva effekterna väga över och på så vis motivera införande av screening, vilket Socialstyrelsen i så fall gör.

Läs även:
Finns evidens för att cancerscreening minskar den totala dödligheten?