Slutreplik. Vi vill inleda med att tacka Leif Svensson för hans replik och engagemang i frågan om hjärt–lungräddning [1]. Samtidigt vill vi förtydliga att vår etiska analys av hjärt–lungräddning avsåg att kort beskriva de uppenbara fördelarna med frivilliga livräddare, för att därefter belysa potentiella risker.

Att belysa de etiska utmaningarna avseende balansen mellan nytta för den drabbade patienten och riskerna för den frivilliga livräddaren är något som efterlyses av European Resuscitation Council (ERC). Vår slutsats, som vi skrev i vår etiska analys, är »att fördelarna med ett system av frivilliga livräddare tydligt överväger nackdelarna« [2].

Det har alltså aldrig varit vår avsikt att förringa värdet av hjärt–lungräddning. Det vi har avsett är att vidga den etiska diskussionen till att inkludera de utmaningar som finns med hjärt–lungräddning. Påståendet att vi »antyder … att det är farligt och oetiskt att utföra hjärt–lungräddning« är alltså varken överensstämmande med vår artikel eller vår inställning rent generellt. Däremot står vi för att det är ett etiskt problem om HLR utförs på människor som inte skulle önska detta, vilket vi utgår från att Leif Svensson också håller med om.

Leif Svensson anger helt korrekt att vi har skrivit att man inte bör ha överdrivna förväntningar på hjärt–lungräddning. Därefter ställer han en retorisk fråga: »Vad är då alternativet? Att avstå hjärt–lungräddning?« Detta är en märklig tolkning som inte motsvarar vår inställning. Det vi menar är just det vi har skrivit: att man inte bör ha överdrivna förväntningar. Även övriga kommentarer i inlägget antyder en antingen–eller-inställning som inte överensstämmer med vårt förhållningssätt. Vi menar att det i stället är viktigt att kunna diskutera etiska nyanser utan att det tolkas som att man är »emot« något.

Slutligen nämner Svensson att vi har diskuterat skillnaden mellan hjärt–lungräddning ute i offentligheten och på sjukhus. Det är sant att vi nämnt en fördel med hur hjärt–lungräddning hanteras på sjukhus, och det gäller möjligheten för patienter som inte önskar hjärt–lungräddning att få sin vilja respekterad. Det är för övrigt samma inställning som vi inom svensk sjukvård har till andra medicinska ingrepp. När det gäller hjärt–lungräddning utförd av frivilliga livräddare på gatan eller i hemmet är detta en av de etiska utmaningar som både vi och ERC anser behöver genomlysas.

Sammanfattningsvis menar vi att hjärt–lungräddning är en fantastisk insats som har hjälpt många människor till långa och goda liv. Vi menar också att frivilliga livräddares vilja och förmåga att göra gott inte ska underskattas, utan i stället bör den drivkraften komma alla till del oavsett var i landet de befinner sig, så att fler liv kan räddas.

Samtidigt tänker vi, som etiskt intresserade, att nästan inget här i världen är så gott att det saknar utmaningar, risker, specialsituationer eller undantag. Det är den etiskt intresserades uppgift att peka ut även dessa och att undvika förenklande tankefigurer av typen antingen–eller.

Läs mer
Debatt: Riskerna med HLR överdrivs
Risker med hjärt–lungräddning vid larm om misstänkt hjärtstopp