Den första juli träder den nya könstillhörighetslagen i kraft, vars syfte är att göra det enklare att byta juridiskt kön [1]. Detta kommer sällan att vara fall på en vårdcentral, men lagen och Socialstyrelsens kunskapsstöd [2] berör på ett otillfredsställande sätt centrala frågor i den professionella läkarrollen.

Unga individers hjärnor lär vara färdigutvecklade först i 25-årsåldern, särskilt de delar som hanterar känslolivet. Vi har svårt att skilja individer med äkta könsdysfori från dem som drabbats av kultursjukdomen, alltså en sjukdom som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen under en bestämd tid [3]. Fallen med de som ångrat sig efter könskorrigerande behandling med irreversibla skador som följd förskräcker [4]. Delar av professionen varnar för att ett intyg sänker tröskeln att gå vidare med könskorrigerande behandling [5]. Medicinsk vetenskap beskriver att det bara finns två biologiska kön, och att kön inte är något flytande. Däremot finns det många sätt att identifiera sig som människa, men vi brukar inte registrera politiska eller religiösa identiteter.

Allt detta är enligt Socialstyrelsens kunskapsstöd helt ovidkommande när intyget ska utfärdas. Därför har jag sovit dåligt en tid. Jag tror fler med mig våndas, och eftersom Socialstyrelsen undviker att beröra det etiska dilemmat gör jag min vånda publik.

Intyg inom hälso- och sjukvården ska ske efter bedömning, enligt Socialstyrelsens egna föreskrifter [6]. Vi läkare förväntas alltså följa två motstridiga instruktioner, då lagstiftningen och kunskapsstödet inte lämnar utrymme för läkarens egen medicinska bedömning. Intyget skulle därför lika gärna kunna utfärdas av vem som helst, eftersom vi bara ska ange det patienten säger. Vår signatur på intyget ska ge medicinsk fernissa, men den ekar ihåligt.

Enligt Socialstyrelsens egen värdegrund ska man agera enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och stå fri från särintressen och personliga åsikter [7]. Att Socialstyrelsen helt och hållet bortser från att det finns viktiga etiska aspekter av denna fråga och helt utelämnar en vetenskaplig beskrivning av det vi vet om biologiskt kön är i strid med denna värdegrund.

Kunskapsstödet vill dessutom att vi ska ifrågasätta våra egna föreställningar, vilket i sig är försåtligt. För mig innebär det att jag ska ifrågasätta min faktabaserade biologiska syn på kön som är formad av studier i embryologi, anatomi, genetik och cellbiologi.

Jag kommer att fortsätta att ha ambitionen att följa mina överordnade etiska principer, som att inte skada och att lita på mina medicinska bedömningar. Därför har jag landat i slutsatsen att jag inte kan utfärda intyget för individer i åldern 16–24 år.