Slutreplik. Vi tackar för chefredaktör Åsa Uhlins repliksvar [1] på vårt debattinlägg om läkemedelsreklam i Läkartidningen [2]. Vi ställer oss dock frågande till hennes huvudargument, att Läkartidningens läsare – läkarna – skulle ha »… kunskapen och förmågan att bedöma budskapen som når dem från olika läkemedelsföretag«. Med andra ord: att läkare skulle vara immuna mot påverkan av marknadsföring. Det råder ingen tvekan om att läkemedelsreklam har en effekt på mottagaren [2], vilket inte bara forskningen tydligt visar – även sunt förnuft säger att läkemedelsföretagen rimligtvis inte skulle lägga pengar på annonser som inte genererar intäkter. Studier har visat en avkastning (»return on investment«) på mellan tre och fem gånger för investeringen i annonser i medicinska tidskrifter [3].
Men frågan om reklam i Läkartidningen är inte en redaktionell fråga. I slutändan är det Sveriges läkarförbund, i egenskap av Läkartidningens ägare, som får avgöra vad som ska prioriteras: oberoende från läkemedelsindustrin eller fortsatt finansiering genom dess marknadsföring. Det är en fråga med långtgående etiska implikationer som vi anser måste tas upp i Läkarförbundets fullmäktige. Om det är möjligt för den danska läkartidningen att vara ekonomiskt oberoende av läkemedelsreklam utan att tumma på kvaliteten i tidningen så är det också möjligt i Sverige, som har omkring 60 procent fler medlemmar organiserade i Läkarförbundet än den danska motsvarigheten.
Läs mer
Debatt: Det är dags att Läkartidningen slutar med läkemedelsannonser
Replik: Läkartidningen har inte för avsikt att sluta med läkemedelsannonseringen
Publicerad:
Lakartidningen.se
Referenser
- Uhlin Å. Läkartidningen har inte för avsikt att sluta med läkemedelsannonseringen. Läkartidningen. 14 maj 2025.
- Mulinari S, Svensson S, Ringsten M, et al. Det är dags att Läkartidningen slutar med läkemedelsannonser. Läkartidningen. 14 maj 2025.
- Fugh-Berman A, Alladin K, Chow J. Advertising in medical journals: should current practices change? PLoS Med. 2006;3(6):e130.
13 Kommentarer
Immun mot påverkan?
13 dagar sedan
Vad betyder "immun mot påverkan av läkemedelsreklam"? Att man får kännedom om ett läkemedel som man inte hört talas om tidigare, är det påverkan?
Det finns bättre alternativ än att förbjuda läkemedelsreklam
12 dagar sedan
Att vi påverkas av reklam är självklart, hur och i vilken utsträckning är mer oklart. Ensamläkare som får besök av en läkemedelsrepresentant och som kanske har en hel del att vinna på att välja ett specifikt preparat påverkas nog mer än vad vi påverkas av läkartidningens annonser. I vilken utsträckning vi använder läkemedel som vi inte skulle använt utan reklam jämfört med om reklamen gör att vi väljer ett specifikt preparat istället för ett likartat är nog också oklart.
Vi lever i ett någorlunda öppet samhälle där vi blir påverkade av reklam i en mängd olika sammanhang och det är nog inte helt fel att vi lär oss hantera detta även i ett relativt opartiskt organ som Läkartidningen.
Den studie debattörerna hänvisar till, när man hävdar att vi påverkas negativt av reklam är en metaanalys där, enligt abstract fem artiklar visar det som debattörerna hävdar och fyra artiklar inte kan se någon skillnad (PLoS Med. 2010;7(10):e1000352), inte så övertygande resultat framförallt eftersom man slog ihop allt från annonser till personliga besök. Tvärsäkra påståenden baserat på svagt underlag är också en negativ form av påverkan även om syftet är vällovligt.
Felaktig information får vi i många sammanhang. Alla råd från kollegor är inte vetenskapligt underbyggda och det är tyvärr inte heller ovanligt med felaktiga slutsatser i vetenskapliga presentationer. Men det är djupt olyckligt om det är allvarliga fel i annonser i Läkartidningen som inte uppmärksammas snabbt.
Ett bättre förslag än att förbjuda reklam vore därför att man avsätter exempelvis 10-20% av reklamintäkten för läkemedelsreklamen i Läkartidningen till granskning och snabb revision där felaktigheter påtalas. Det skulle kunna bli en intressant läsning.
Vi lever i ett någorlunda öppet samhälle där vi blir påverkade av reklam i en mängd olika sammanhang och det är nog inte helt fel att vi lär oss hantera detta även i ett relativt opartiskt organ som Läkartidningen.
Den studie debattörerna hänvisar till, när man hävdar att vi påverkas negativt av reklam är en metaanalys där, enligt abstract fem artiklar visar det som debattörerna hävdar och fyra artiklar inte kan se någon skillnad (PLoS Med. 2010;7(10):e1000352), inte så övertygande resultat framförallt eftersom man slog ihop allt från annonser till personliga besök. Tvärsäkra påståenden baserat på svagt underlag är också en negativ form av påverkan även om syftet är vällovligt.
Felaktig information får vi i många sammanhang. Alla råd från kollegor är inte vetenskapligt underbyggda och det är tyvärr inte heller ovanligt med felaktiga slutsatser i vetenskapliga presentationer. Men det är djupt olyckligt om det är allvarliga fel i annonser i Läkartidningen som inte uppmärksammas snabbt.
Ett bättre förslag än att förbjuda reklam vore därför att man avsätter exempelvis 10-20% av reklamintäkten för läkemedelsreklamen i Läkartidningen till granskning och snabb revision där felaktigheter påtalas. Det skulle kunna bli en intressant läsning.
Missas poängen medvetet?
8 dagar sedan
Marcus skriver bl a “Att vi påverkas av reklam är självklart, hur och i vilken utsträckning är mer oklart.” Exakt hur och i vilken utsträckning vet bara läkemedelsbolagen. Tyvärr är siffrorna sekretessbelagda. Låt oss därför utgå från det vi skrev i slutrepliken, nämligen att industrin inte skulle lägga pengar på reklam i Läkartidningen om de inte visste att det genererade ökade försäljningssiffror. I sammanhanget kan en studie vara intressant som belyser problemen med läkarnas självbild vad gäller om och hur de påverkas av reklam. Ahorn et al fann exempelvis att läkarnas uppfattningar om två vanliga läkemedel korrelerade starkare med den reklam de fått än vad forskningen för läkemedlen visade, trots att läkarna påstod att de la större vikt vid sistnämnda.
J. Avorn, M. Chen, and R. Hartley et al., “Scientific Versus Commercial Sources of Influence on the Prescribing Behavior of Physicians,” American Journal of Medicine 73, no. 1 (1982): 4-8.
J. Avorn, M. Chen, and R. Hartley et al., “Scientific Versus Commercial Sources of Influence on the Prescribing Behavior of Physicians,” American Journal of Medicine 73, no. 1 (1982): 4-8.
Reklam kan också vara av godo
8 dagar sedan
Att reklam genererar ökad försäljning låter inte som ett problem. En sak jag undrar är hur man ska få vetskap om nya läkemedel? Första gången jag exempelvis hörde talas om Ozempic (under min AT) var genom reklam, den mer invasiva varianten där det bjöds på lunch och det tror jag mina Victoza-patienter var glada för eftersom det innebar 6 färre stick per vecka och bättre metabol hälsa. Likaså är jag glad för den reklam för Brintellix jag fått, eftersom det inneburit att jag mer konsekvent börjat fråga patienter om emotionell avtrubbning och blivit mer benägen att trappa ut SSRI/SNRI.
Gratisluncher är dyrt för den offentliga vården
6 dagar sedan
Är ett läkemedel effektivt och säkert kommer du få kännedom om det ändå. Reklamen blir ett problem om den leder till ökad försäljning av läkemedel som är dyra och antingen inte är bättre än redan existerande, billigare läkemedel (se min övriga kommentarer) eller inte medför någon kliniskt relevant effekt som är fallet med de flesta demensläkemedlen som idag blivit godkända. Kostnaderna medför undanträngningseffekter som gör att vi måste ta pengar från andra delar av vården där de behövs mer.
Brintellix är ett bra exempel på läkemedel som medför stora kostnadsökningar utan att övertyga i övrigt (trots att reklamen säger annorlunda).
Brintellix är ett bra exempel på läkemedel som medför stora kostnadsökningar utan att övertyga i övrigt (trots att reklamen säger annorlunda).
Finns inga gratisluncher, likaså om reklamen tas bort
5 dagar sedan
"Är ett läkemedel effektivt och säkert kommer du få kännedom om det ändå."
Ja, men då kanske med många års fördröjning, efter att fas 4 studier kommit eller efter att andra kollegor testat och på egen hand skaffat sig en erfarenhetsbas. Jag tror det finns olika läger i läkarkåren ifråga om nya läkemedel, vissa läkare som envetet håller fast vid sina läkemedel (ex. inom psykiatrin, läkare som är snabba med att sätta in gamla läkemedel som Haldol eller Fluanxol) och andra som gärna testar nyare läkemedel.
Alla vill vi våra patienter väl, och det är allas eget ansvar ta till sig av evidens och beprövad erfarenhet när man förskriver läkemedel. Vid förskrivning av nya läkemedel stipulerar Läkemedelsverket att extra vaksamhet ska iakttas gällande biverkningar, och biverkningar rapporteras. Jag tror dessvärre att allt för få gör det, sannolikt pga tidsbrist. Men vill vi ha nya läkemedel och bättre vård, så vore det en skadlig väg om alla läkare tänkte att de inte tänkte förskriva nya läkemedel förrän "någon" kan bevisa att de är effektivt och säkert. De studier som räcker för marknadsgodkännande är många gånger, tycker jag, otillräckliga för att veta hur effektiva och säkra medicinerna är för de multisjuka och mångfacetterade patienter jag träffar i min kliniska vardag, "någon" behöver ta reda på det och samma "någon" behöver då vara noggrann med utvärderingen. Och för att "någon" ska kunna förskriva ett nytt läkemedel, behöver den personen få vetskap om att läkemedlet finns.
Med det sagt går det bra att prenumerera på tidskrifters nyhetsbrev, och därigenom få denna vetskap, men jag uppskattar en ändå mångfald av kanaler.
Ja, men då kanske med många års fördröjning, efter att fas 4 studier kommit eller efter att andra kollegor testat och på egen hand skaffat sig en erfarenhetsbas. Jag tror det finns olika läger i läkarkåren ifråga om nya läkemedel, vissa läkare som envetet håller fast vid sina läkemedel (ex. inom psykiatrin, läkare som är snabba med att sätta in gamla läkemedel som Haldol eller Fluanxol) och andra som gärna testar nyare läkemedel.
Alla vill vi våra patienter väl, och det är allas eget ansvar ta till sig av evidens och beprövad erfarenhet när man förskriver läkemedel. Vid förskrivning av nya läkemedel stipulerar Läkemedelsverket att extra vaksamhet ska iakttas gällande biverkningar, och biverkningar rapporteras. Jag tror dessvärre att allt för få gör det, sannolikt pga tidsbrist. Men vill vi ha nya läkemedel och bättre vård, så vore det en skadlig väg om alla läkare tänkte att de inte tänkte förskriva nya läkemedel förrän "någon" kan bevisa att de är effektivt och säkert. De studier som räcker för marknadsgodkännande är många gånger, tycker jag, otillräckliga för att veta hur effektiva och säkra medicinerna är för de multisjuka och mångfacetterade patienter jag träffar i min kliniska vardag, "någon" behöver ta reda på det och samma "någon" behöver då vara noggrann med utvärderingen. Och för att "någon" ska kunna förskriva ett nytt läkemedel, behöver den personen få vetskap om att läkemedlet finns.
Med det sagt går det bra att prenumerera på tidskrifters nyhetsbrev, och därigenom få denna vetskap, men jag uppskattar en ändå mångfald av kanaler.
Re: Det finns bättre alternativ än att förbjuda läkemedelsreklam
7 dagar sedan
Vi skriver: ”Det råder ingen tvekan om att läkemedelsreklam har en effekt på mottagaren”.
Claude Marcus ifrågasätter detta påstående med hänvisning till att den systematiska översikten vi refererar till endast skulle omfatta 9 artiklar varav 5 stödjer tesen om effekt och 4 inte kunde se någon skillnad. Detta är dock endast studierna som tittade på förskrivningskvalité. Därutöver inkluderades studier som analyserade andra effekter som frekvens (n=51) och kostnad (n=10). Så här skriver artikelförfattarna:
”Of the set of studies examining prescribing quality outcomes, five found associations between exposure to pharmaceutical company information and lower quality prescribing, four did not detect an association, and one found associations with lower and higher quality prescribing. 38 included studies found associations between exposure and higher frequency of prescribing and 13 did not detect an association. Five included studies found evidence for association with higher costs, four found no association, and one found an association with lower costs.”
Det finns dessutom en betydande litteratur som tittat på kvalitén i läkemedelsannonser och som visar på stora problem. Vi refererar till några av dessa i vår ursprungliga debattartikel. Dessa inkluderar studier av den svenska Läkartidningen och den danska Läkartidningen som några av oss artikelförfattare varit inblandade i. Den svenska studiens slutsatser beskriver vi i vår ursprungliga debattartikel. Den danska studien sammanfattas så här:
”In this cross-sectional study of medical advertisements published in a Danish general medical journal during 2015, we did not find evidence of substantial added benefits of the most advertised drugs over older comparators. The advertised drugs were substantially more expensive and likely related to more uncertain use measured on the number of EMA and FDA safety announcements and unfinished post-marketing studies at three years follow-up after the advertisement. The Journal of the Danish Medical Association stopped publishing medical advertisements from 2021.”
Claude Marcus ifrågasätter detta påstående med hänvisning till att den systematiska översikten vi refererar till endast skulle omfatta 9 artiklar varav 5 stödjer tesen om effekt och 4 inte kunde se någon skillnad. Detta är dock endast studierna som tittade på förskrivningskvalité. Därutöver inkluderades studier som analyserade andra effekter som frekvens (n=51) och kostnad (n=10). Så här skriver artikelförfattarna:
”Of the set of studies examining prescribing quality outcomes, five found associations between exposure to pharmaceutical company information and lower quality prescribing, four did not detect an association, and one found associations with lower and higher quality prescribing. 38 included studies found associations between exposure and higher frequency of prescribing and 13 did not detect an association. Five included studies found evidence for association with higher costs, four found no association, and one found an association with lower costs.”
Det finns dessutom en betydande litteratur som tittat på kvalitén i läkemedelsannonser och som visar på stora problem. Vi refererar till några av dessa i vår ursprungliga debattartikel. Dessa inkluderar studier av den svenska Läkartidningen och den danska Läkartidningen som några av oss artikelförfattare varit inblandade i. Den svenska studiens slutsatser beskriver vi i vår ursprungliga debattartikel. Den danska studien sammanfattas så här:
”In this cross-sectional study of medical advertisements published in a Danish general medical journal during 2015, we did not find evidence of substantial added benefits of the most advertised drugs over older comparators. The advertised drugs were substantially more expensive and likely related to more uncertain use measured on the number of EMA and FDA safety announcements and unfinished post-marketing studies at three years follow-up after the advertisement. The Journal of the Danish Medical Association stopped publishing medical advertisements from 2021.”
Skynda långsamt
9 dagar sedan
Jag skulle vilja vända på frågeställningen och se på den från några andra infallsvinklar. Kortfattat, med läkemedelsreklam betyder det att firmorna övertygar varje förskrivande sjukvårdare om hur bra just deras medicin är. Tar vi bort reklamen i Läkartidningen, som når i stort alla förskrivande läkare, gör vi det enklare för firmorna därför att de behöver bara bearbeta de som sitter på lokala läkemedelskommittéer. Den dag all sjukvård förstatligas och styrs från Stockholm, dvs KS, behöver firmorna bara sikta in sig på medlemmarna i den kommittén.
Vad fick svenska läkare ut av att 50/50-systemet avskaffades? Hur många möten och vidareutbildningskurser har inte gått i graven efter det att 50/50 försvann. Firmorna slickade sig sannolikt om munnen då de sparade pengar. Landstingen/regionerna tycks inte ha fyllt gapet.
Som ett kuriosum kan jag nämna att jag gjorde 2 genomgångar av internationell Läkemedelsreklam [1, 2] för drygt 30 år sedan. Bl a fann jag att reklam för mediciner som behandlade tillstånd med en negativ image sällan använde män utan bara kvinnor. I de få fall då det gjorde det i var det svarta män. Kanske modern reklam är lite mera PC?
Svenska läkare och deras representanter borde sikta in sig på samarbete med firmorna snarare än kringskärning därför att döma av historien, utan firmorna skulle vi inte ha dagens mediciner. Sanatorier för lungsjuka tillhör historien för att bara ta ett exempel.
1. Breimer LH. Advertisements for drugs used in disorders with a negative image never feature men. BMJ 1996; 313: 883.
2. Breimer LH. Men v women v animals in drug advertisements. BMJ 1997; 315: 1550.
Vad fick svenska läkare ut av att 50/50-systemet avskaffades? Hur många möten och vidareutbildningskurser har inte gått i graven efter det att 50/50 försvann. Firmorna slickade sig sannolikt om munnen då de sparade pengar. Landstingen/regionerna tycks inte ha fyllt gapet.
Som ett kuriosum kan jag nämna att jag gjorde 2 genomgångar av internationell Läkemedelsreklam [1, 2] för drygt 30 år sedan. Bl a fann jag att reklam för mediciner som behandlade tillstånd med en negativ image sällan använde män utan bara kvinnor. I de få fall då det gjorde det i var det svarta män. Kanske modern reklam är lite mera PC?
Svenska läkare och deras representanter borde sikta in sig på samarbete med firmorna snarare än kringskärning därför att döma av historien, utan firmorna skulle vi inte ha dagens mediciner. Sanatorier för lungsjuka tillhör historien för att bara ta ett exempel.
1. Breimer LH. Advertisements for drugs used in disorders with a negative image never feature men. BMJ 1996; 313: 883.
2. Breimer LH. Men v women v animals in drug advertisements. BMJ 1997; 315: 1550.
Konsekvenserna av läkemedelsindustrins ökade fokus på marknadsföring
7 dagar sedan
Jag tror att det för diskussionen också är viktigt att vi tittar på följderna av den historiska omstruktureringen som läkemedelsföretagen genomgick under bl a 90-talet. Det som då skedde var en kraftig omfördelning av pengar där andelen anställda på marknadsavdelningarna ökade kraftigt medan andelen på forskningsavdelningarna minskade.(1) Kanske blir den valda vägen som mest tydlig i en studie från 2008, som visar att läkemedelsbolagen endast la 1,3 procent av försäljningsintäkterna från sin produktportfölj på att finansiera utveckling av nya och säkra läkemedel – medan 19 gånger mer spenderades på marknadsföring.(2)
Den naturliga följden är att vi idag ser få nya användbara läkemedel komma ut på marknaden. En granskning av alla nyligen godkända läkemedel i Frankrike mellan 2002 och 2011 visade att endast 8 procent var mer effektiva än tidigare läkemedel, samtidigt som nästan dubbelt så många bedömdes vara mer skadliga än nyttiga.(2)
Konsekvenser för förskrivningspraxis?
Ett talande exempel på industrins påverkan på läkarnas förskrivning är läkemedelsbolagens utstuderade patentering av singel-enantiomerer där patentet gått ut för deras racemiska föregångare trots att singel-enantiomererna inte visat sig vara mer effektiva än sin racemiska föregångare vid jämförbara doser (3), såsom vid patenteringen av Escitalopram och Esomeprazol efter att patenten gått ut för Citalopram och Omeprazol. På grund av aggressiv marknadsföring och svårigheten för läkare och patienter att avgöra värdet av det nyutgivna läkemedlet hänfaller de lätt åt att tro att det nya är mer fördelaktigt än den racemiska föregångaren. Konsekvenserna är tydliga; en studie från 2019 visade att det offentligt finansierade sjukförsäkringssystemet Medicare i USA spenderade 19,3 miljarder dollar på singel-enantiomer-läkemedel mellan 2011-2017. Hade istället de racemiska föregångarna använts hade kostnaden blivit uppskattningsvis 2,3 miljarder dollar (4).
1. Currie, J. C. (2005). The marketization of depression: Prescribing SSRI antidepressants to women. Women and Health Protection.
2. Light, D. W., Lexchin, J., & Darrow, J. J. (2013). Institutional corruption of pharmaceuticals and the myth of safe and effective drugs. Journal of Law, Medicine & Ethics, 41(3), 590–600.
3. Gellad 2014 Assessing the Chiral Switch: Approval and Use of Single-Enantiomer Drugs, 2001 to 2011
4. Egilman 2019 AC, Zhang AD, Wallach JD, Ross JS. Medicare Part D spending on single-enantiomer drugs versus their racemic precursors [published online August 13, 2019]
Den naturliga följden är att vi idag ser få nya användbara läkemedel komma ut på marknaden. En granskning av alla nyligen godkända läkemedel i Frankrike mellan 2002 och 2011 visade att endast 8 procent var mer effektiva än tidigare läkemedel, samtidigt som nästan dubbelt så många bedömdes vara mer skadliga än nyttiga.(2)
Konsekvenser för förskrivningspraxis?
Ett talande exempel på industrins påverkan på läkarnas förskrivning är läkemedelsbolagens utstuderade patentering av singel-enantiomerer där patentet gått ut för deras racemiska föregångare trots att singel-enantiomererna inte visat sig vara mer effektiva än sin racemiska föregångare vid jämförbara doser (3), såsom vid patenteringen av Escitalopram och Esomeprazol efter att patenten gått ut för Citalopram och Omeprazol. På grund av aggressiv marknadsföring och svårigheten för läkare och patienter att avgöra värdet av det nyutgivna läkemedlet hänfaller de lätt åt att tro att det nya är mer fördelaktigt än den racemiska föregångaren. Konsekvenserna är tydliga; en studie från 2019 visade att det offentligt finansierade sjukförsäkringssystemet Medicare i USA spenderade 19,3 miljarder dollar på singel-enantiomer-läkemedel mellan 2011-2017. Hade istället de racemiska föregångarna använts hade kostnaden blivit uppskattningsvis 2,3 miljarder dollar (4).
1. Currie, J. C. (2005). The marketization of depression: Prescribing SSRI antidepressants to women. Women and Health Protection.
2. Light, D. W., Lexchin, J., & Darrow, J. J. (2013). Institutional corruption of pharmaceuticals and the myth of safe and effective drugs. Journal of Law, Medicine & Ethics, 41(3), 590–600.
3. Gellad 2014 Assessing the Chiral Switch: Approval and Use of Single-Enantiomer Drugs, 2001 to 2011
4. Egilman 2019 AC, Zhang AD, Wallach JD, Ross JS. Medicare Part D spending on single-enantiomer drugs versus their racemic precursors [published online August 13, 2019]
Sakta i backarna
7 dagar sedan
På 1990-talet såg vi introduktion av ett antal betydande mediciner såsom t ex
· för hjärtkärlsjukdom simvastatin, pravatstain och atorvastatin, samt diverse angiotensinreceptor hämmare, clopidogrel och inte minst sildenafil (Viagra)
· för cancer capecitabine, oxaliplatin, rituximab och traztusumab (Herceptin – 1998 i USA men förhalat till 2000 i EU)
Närmre i tiden har vi de direktverkande oral antikoagulantia (minst 4 olika), nya preparat för diabates såsom SGLT2-hämmarna (flera även om bara 2 storsäljare) och inte minst GLP1-agonisterna som också används för viktminskning.
Att flera firmor tar fram olika alternativ betyder att det är meningsfullt. Det känns naturligt att de skall få tävla mot varandra i upplysning av sjukvården.
All läkemedelsreklam i EU är avsevärt mer kringskuret än i USA. I USA får firmor marknadsföra direkt till konsumenten, vilket inte är tillåtet i EU. Amerikanska TV-program, ffa nyheterna, är laddade med reklamsnuttar om just läkemedel – ”Ask your doctor if X is right for you!” låter slutklämmen. Rena vilda västern! Man kan fråga sig hur mycket studier i USA verkligen kan överföras till Sverige?
Varför skall firmor inte få förklara för individuella läkare skälen till att just deras medicin är bättre än rivalernas? Vi skall, som jag skrev på annan plats, akta oss för att en liten grupp högselekterade kollegor styr för hela professionen.
· för hjärtkärlsjukdom simvastatin, pravatstain och atorvastatin, samt diverse angiotensinreceptor hämmare, clopidogrel och inte minst sildenafil (Viagra)
· för cancer capecitabine, oxaliplatin, rituximab och traztusumab (Herceptin – 1998 i USA men förhalat till 2000 i EU)
Närmre i tiden har vi de direktverkande oral antikoagulantia (minst 4 olika), nya preparat för diabates såsom SGLT2-hämmarna (flera även om bara 2 storsäljare) och inte minst GLP1-agonisterna som också används för viktminskning.
Att flera firmor tar fram olika alternativ betyder att det är meningsfullt. Det känns naturligt att de skall få tävla mot varandra i upplysning av sjukvården.
All läkemedelsreklam i EU är avsevärt mer kringskuret än i USA. I USA får firmor marknadsföra direkt till konsumenten, vilket inte är tillåtet i EU. Amerikanska TV-program, ffa nyheterna, är laddade med reklamsnuttar om just läkemedel – ”Ask your doctor if X is right for you!” låter slutklämmen. Rena vilda västern! Man kan fråga sig hur mycket studier i USA verkligen kan överföras till Sverige?
Varför skall firmor inte få förklara för individuella läkare skälen till att just deras medicin är bättre än rivalernas? Vi skall, som jag skrev på annan plats, akta oss för att en liten grupp högselekterade kollegor styr för hela professionen.
Skämt eller allvar?
6 dagar sedan
För det första är väl knappast flera av de mediciner (bl a statiner) du nämner särskilt revolutionerande i relation till exempelvis upptäckten av antibiotika (1928), insulin (1922), poliovaccin (1955), kemoterapi för cancersjukdomar (1940). För det andra har jag inte påstått att framsteg helt saknats, men att andelen nya läkemedel som kommer ut som medför en fördel jämfört med de som redan finns är låg och att många till och med är skadliga än nyttiga. Ändå har läkemedelsindustrin skurit guld med täljkniv. Poängen är att budgeten hos industrin skiftat från att fokuseras på att ta fram nya effektiva och säkra läkemedel till marknadsföring. Effekterna av detta är tydliga.
Vad gäller tron att frånvaron av direct-to-consumer-reklam i övriga länder än USA och Nya Zeeland betyder att vi är fredade från någon större påverkan från industrin så talar det för blinda fläckar. Direct-to-consumer-reklam utgör bara en liten del av den globala marknadsföringen av läkemedel. Föreställningen du hyser är dock inte ovanlig hos många läkare. Vi läkare har en märklig övertro på vår egen förmåga att kunna motstå påverkan från reklam trots att vi är lika lättlurade som andra i samhället vilket vi redovisat tydligt, både i debatten och efterföljande kommentarer. Den inställning du hyser var bl a en viktig anledning till att jag valde att tillägna ett helt kapitel åt läkemedelsindustrins metoder i min bok om antidepressiva läkemedel.
Industrin har en rad raffinerade metoder för att öka upp försäljningen av sina mediciner utan att läkemedlen nödvändigtvis tillför någon mätbar nytta för folkhälsan över tid eller där effekten motiverar priset samhället behöver betala; det sker bl a genom reklam till läkare (annonser, direktreklam, läkemedelsluncher, Key opinion leader-strategier, läkemedelsindustrins dominans över forskningsfältet och påverkan på riktlinjer), allmänheten och beslutsfattare (“informationskampanjer” för att uppmärksamma diagnoser som leder till ökad förskrivning, media som nyttiga idioter). Listan kan göras lång.
Vad gäller tron att frånvaron av direct-to-consumer-reklam i övriga länder än USA och Nya Zeeland betyder att vi är fredade från någon större påverkan från industrin så talar det för blinda fläckar. Direct-to-consumer-reklam utgör bara en liten del av den globala marknadsföringen av läkemedel. Föreställningen du hyser är dock inte ovanlig hos många läkare. Vi läkare har en märklig övertro på vår egen förmåga att kunna motstå påverkan från reklam trots att vi är lika lättlurade som andra i samhället vilket vi redovisat tydligt, både i debatten och efterföljande kommentarer. Den inställning du hyser var bl a en viktig anledning till att jag valde att tillägna ett helt kapitel åt läkemedelsindustrins metoder i min bok om antidepressiva läkemedel.
Industrin har en rad raffinerade metoder för att öka upp försäljningen av sina mediciner utan att läkemedlen nödvändigtvis tillför någon mätbar nytta för folkhälsan över tid eller där effekten motiverar priset samhället behöver betala; det sker bl a genom reklam till läkare (annonser, direktreklam, läkemedelsluncher, Key opinion leader-strategier, läkemedelsindustrins dominans över forskningsfältet och påverkan på riktlinjer), allmänheten och beslutsfattare (“informationskampanjer” för att uppmärksamma diagnoser som leder till ökad förskrivning, media som nyttiga idioter). Listan kan göras lång.
Blodigt allvar
5 dagar sedan
Dessvärre är det väl stor risk och bara en tidsfråga till direktreklam (DTCA) tillåts i Europa också. Detta måste bekämpas med näbbar och klor.
Det är illa nog med all reklam under sport på TV men den kommer att ses som ha varit ett myggspott i Mississippi när DTCA för läkemedel kommer igång. Under finalen på männens FA Cup kostar reklamtiden lika mycket som under pausen i Superbowl. FIFA skulle nog slicka sig om munnen ….
Som jag skrev, bombarderas amerikanarna dagligen med reklam för receptbelagda läkemedel som behandlar högt kolesterol, diabetes, depression, smärta, erektil dysfunktion, mm. Medan majoriteten av marknadsföringsutgifterna för läkemedel för 20 år sedan fortfarande riktade sig till läkare, ökade utgifterna för direktreklam för receptbelagda läkemedel i USA dramatiskt från $166 miljoner år 1993 till $4,2 miljarder 2005 och utgjorde då för ca 40 % av de totala marknadsföringsutgifterna för läkemedel. Dessutom utgör direktreklam (DTCA) för vissa läkemedel huvuddelen av marknadsföringsutgifterna. Du har nog mer aktuella siffror än jag.
Det säger sig självt att läkemedelsindustrin använder de bästa marknads- och försäljningsmetoderna. Din kommentar att ”läkare har en märklig övertro på vår egen förmåga att kunna motstå påverkan från reklam trots att vi är lika lättlurade som andra i samhället” gör det ännu viktigare att beslut om vilka läkemedel som skall användas inte bara bestäms av några högdjur, som jag skrev tidigare.
Ett annat problem, som du alluderar till, är att firmorna satsar enorma summor på patientföreningar och intresseföreningar för sjukdomar (där det ingår läkare), vilka i sin tur utövar stort tryck på våra beslutstagande politiker. Detta är ett annat exempel på att övertyga ett par läkare för att få stort genomslag, penetrans och effekt.
Om du inte anser att statinerna var revolutionerande så kan jag inte hjälpa dig. ”4S” och ”Woscops” blev berömda av god anledning. Idag om du lider av den vanligaste ärftliga sjukdomen familjär hyperkolesterolemi – 1 på 330 à 500 lider av den – kan du se fram mot ett avsevärt längre liv än innan statinerna, för att inte nämna all vanlig ischemisk hjärtsjukdom. Den som uppfinner lika bra medel att sluta röka eller mot jetlag kommer att tjäna schaber.
Det är illa nog med all reklam under sport på TV men den kommer att ses som ha varit ett myggspott i Mississippi när DTCA för läkemedel kommer igång. Under finalen på männens FA Cup kostar reklamtiden lika mycket som under pausen i Superbowl. FIFA skulle nog slicka sig om munnen ….
Som jag skrev, bombarderas amerikanarna dagligen med reklam för receptbelagda läkemedel som behandlar högt kolesterol, diabetes, depression, smärta, erektil dysfunktion, mm. Medan majoriteten av marknadsföringsutgifterna för läkemedel för 20 år sedan fortfarande riktade sig till läkare, ökade utgifterna för direktreklam för receptbelagda läkemedel i USA dramatiskt från $166 miljoner år 1993 till $4,2 miljarder 2005 och utgjorde då för ca 40 % av de totala marknadsföringsutgifterna för läkemedel. Dessutom utgör direktreklam (DTCA) för vissa läkemedel huvuddelen av marknadsföringsutgifterna. Du har nog mer aktuella siffror än jag.
Det säger sig självt att läkemedelsindustrin använder de bästa marknads- och försäljningsmetoderna. Din kommentar att ”läkare har en märklig övertro på vår egen förmåga att kunna motstå påverkan från reklam trots att vi är lika lättlurade som andra i samhället” gör det ännu viktigare att beslut om vilka läkemedel som skall användas inte bara bestäms av några högdjur, som jag skrev tidigare.
Ett annat problem, som du alluderar till, är att firmorna satsar enorma summor på patientföreningar och intresseföreningar för sjukdomar (där det ingår läkare), vilka i sin tur utövar stort tryck på våra beslutstagande politiker. Detta är ett annat exempel på att övertyga ett par läkare för att få stort genomslag, penetrans och effekt.
Om du inte anser att statinerna var revolutionerande så kan jag inte hjälpa dig. ”4S” och ”Woscops” blev berömda av god anledning. Idag om du lider av den vanligaste ärftliga sjukdomen familjär hyperkolesterolemi – 1 på 330 à 500 lider av den – kan du se fram mot ett avsevärt längre liv än innan statinerna, för att inte nämna all vanlig ischemisk hjärtsjukdom. Den som uppfinner lika bra medel att sluta röka eller mot jetlag kommer att tjäna schaber.
Dåligt underbyggda resonemang
5 dagar sedan
Visst förstärker direktreklam för läkemedel onödig/potentiellt skadlig förskrivning (summorna du nämner har fortsatt stiga sedan 2005), men det är bara en delförklaring till siffrorna i USA och som nämnt en av flera strategier som läkemedelsindustrin använder. Den viktigaste gruppen att påverka för industrin är i slutändan de som sitter med receptblocket, dvs främst läkarna som är nyckeln för att uppnå framgång med ett patenterat läkemedel. Det är också därför huvuddelen av läkemedelsindustrins marknadsföringsbudget fortfarande läggs på läkare och annan vårdpersonal med förskrivningsrätt. Att det även gäller i länder som USA där som nämnt enorma summor varje år läggs på läkemedelsreklam riktad direkt till konsumenter säger mycket om de resultat som sådan prioritering genererar.
Det för oss tillbaka till det ursprungliga temat som handlade om varför läkemedelsindustrin också tycker att det är en bra idé att lägga pengar på läkemedelsreklam i Läkartidningen.
Jag håller naturligtvis helt med om att det är ett problem att, av läkemedelsindustrin skapade, Key opinion leaders (KOLs) deltar i riktlinjearbete och får stort utrymme både i media och bland kollegiet, men att tro att man kan motverka deras inflytande över vilka läkemedel som förskrivs genom att fortsätta tillåta läkemedelsreklam i Läkartidningen talar för en bristande förståelse för fältet. Läkemedelsindustrin jobbar som nämnt på en rad olika fronter samtidigt just för att de tillsammans ökar försäljningen ännu mer. I den bästa av världar borde vi naturligtvis förbjuda de olika kanalerna som industrin använder: läkemedelsreklam i Läkartidningen, läkemedelsluncher, att patientorganisationer får ta emot pengar från läkemedelsindustrin (en studie från 2019 visade att mellan 20 och 83 procent av patientorganisationer sponsrades av läkemedelsindustrin och där sponsringen ibland stod för hela organisationens budget varav majoriteten inte var transparenta med det (1)), att vårdpersonal/forskare med FCOIs får medverka i riktlinjearbete. Det borde även bli rutin att FCOIs alltid redovisas när “experter” uttalar sig i media, vilket inte sker idag (2). Ett steg på vägen för att åtminstone föra oss i rätt riktning är att ta bort läkemedelsreklamen i vår medlemstidning.
Och nej, att placera statinerna bland upptäckter som antibiotika och insulin låter som något direkt från en Pfizer-reklam för Lipitor. Diskussionen som rör statiner är högst intressant, men riskerar att föra oss bort från den ursprungliga frågan så låt oss ta det i ett annat forum.
1. Fabbri, A., Parker, L., Colombo, C., Mosconi, P., Barbara, G., Frattaruolo,
M. P., … & Mintzes, B. (2020). Industry funding of patient and health
consumer organisations: systematic review with meta-analysis. BMJ, 368.
2. https://www.dagensmedia.se/fordjupning-och-opinion/debatt/lakares-jav-bor-redovisas-i-media/
Det för oss tillbaka till det ursprungliga temat som handlade om varför läkemedelsindustrin också tycker att det är en bra idé att lägga pengar på läkemedelsreklam i Läkartidningen.
Jag håller naturligtvis helt med om att det är ett problem att, av läkemedelsindustrin skapade, Key opinion leaders (KOLs) deltar i riktlinjearbete och får stort utrymme både i media och bland kollegiet, men att tro att man kan motverka deras inflytande över vilka läkemedel som förskrivs genom att fortsätta tillåta läkemedelsreklam i Läkartidningen talar för en bristande förståelse för fältet. Läkemedelsindustrin jobbar som nämnt på en rad olika fronter samtidigt just för att de tillsammans ökar försäljningen ännu mer. I den bästa av världar borde vi naturligtvis förbjuda de olika kanalerna som industrin använder: läkemedelsreklam i Läkartidningen, läkemedelsluncher, att patientorganisationer får ta emot pengar från läkemedelsindustrin (en studie från 2019 visade att mellan 20 och 83 procent av patientorganisationer sponsrades av läkemedelsindustrin och där sponsringen ibland stod för hela organisationens budget varav majoriteten inte var transparenta med det (1)), att vårdpersonal/forskare med FCOIs får medverka i riktlinjearbete. Det borde även bli rutin att FCOIs alltid redovisas när “experter” uttalar sig i media, vilket inte sker idag (2). Ett steg på vägen för att åtminstone föra oss i rätt riktning är att ta bort läkemedelsreklamen i vår medlemstidning.
Och nej, att placera statinerna bland upptäckter som antibiotika och insulin låter som något direkt från en Pfizer-reklam för Lipitor. Diskussionen som rör statiner är högst intressant, men riskerar att föra oss bort från den ursprungliga frågan så låt oss ta det i ett annat forum.
1. Fabbri, A., Parker, L., Colombo, C., Mosconi, P., Barbara, G., Frattaruolo,
M. P., … & Mintzes, B. (2020). Industry funding of patient and health
consumer organisations: systematic review with meta-analysis. BMJ, 368.
2. https://www.dagensmedia.se/fordjupning-och-opinion/debatt/lakares-jav-bor-redovisas-i-media/
Från startsidan
